Eftersom den sjukskrivande läkaren saknade tidigare kännedom om en kvinna med diskbråck och endast utförde ”en väldigt översiktlig undersökning” ansåg förvaltningsrätten detta ha ett mycket begränsat bevisvärde.
Kammarrätten ändrar domen eftersom kvinnan kunde ha utfört ett arbete som inte belastade nacken och sådana arbeten är normalt förekommande på arbetsmarknaden.
Försäkringskassan beslutade den 19 mars 2018 att den 59-åriga kvinnan som lider av diskbråck inte fick sjukpenning under perioden 20 november – 11 december 2017. Anledningen var att Försäkringskassan bedömde att hennes arbetsförmåga inte var nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom i förhållande till ett fysiskt arbete som inte innefattade tunga lyft.
Kvinnan överklagade till Förvaltningsrätten i Malmö som av henne rätt. Detta trots, som domstolen själv konstaterade, att den sjukskrivande läkaren bedömde att kvinnan kunde ha utfört ett arbete som inte belastade nacken under den i målet aktuella perioden.
Återkallelse av serveringstillstånd – mellan skönsmässighet och legalitet
Serveringstillstånd är en form av gynnande förvaltningsbeslut, som kan återkallas enligt alkohollagen. På vilka grunder kan detta göras, och vad är det för skillnad på obligatoriska och fakultativa grunder? Carl Lebeck redogör för regleringen – med nerslag i de åtgärder som kan vidtas om tillståndet förfallit eller verksamheten upphört respektive vid olika typer av brister, brott och misskötsamhet, liksom i prövningens omfattning samt frågan om positiv rättskraft av återkallelsebeslut – samt riklig rättspraxis.
Begränsat bevisvärde
Men då den sjukskrivande läkaren, enligt underlaget, ”saknar tidigare kännedom om [den sjukpenningsökande] och endast har utfört en väldigt översiktlig undersökning får hennes bedömning av [den sjukpenningsökandes] arbetsförmåga dock anses ha ett mycket begränsat bevisvärde”.
Istället ansåg rätten att det fanns anledning att ta fasta på övriga läkarintyg samt journalutdrag, vilka utvisar att kvinnas kognitiva förmåga kraftigt försämrats på grund av hennes smärtproblematik och de därtill kopplade sömnproblemen. Därtill beaktades att hon under den muntliga förhandlingen ”på ett trovärdigt sätt berättat om att hon under aktuell period även känt yrsel och inte kunde lämna hemmet eller ta sig till vårdcentralen utan ledsagning av en vän på grund av sina sjukdomsbesvär”.
Kvinnans arbetsförmåga fick således bedömas ha varit helt nedsatt under perioden den 20 november – 11 december 2017 på sådant sätt att hon hade rätt till hel sjukpenning för den perioden.
Kammarrätten i Göteborg börjar med att instämma i förvaltningsrättens bedömning att kvinnans arbetsförmåga ska bedömas mot normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden.
Annan värdering
Domstolen lutar sig i motsats till underinstansen mot den sjukskrivande läkaren och lyfter fram att denne har anfört att kvinnan kunde ha utfört ett arbete som inte belastade nacken under den aktuella perioden. Sådana arbeten är, konstaterar kmmarrätten, normalt förekommande på arbetsmarknaden.
De senare utfärdade läkarintygen, som upprättats efter kvinnans operation den 12 december 2017, medför ingen annan bedömning avseende arbetsförmågan under den aktuella perioden. Det medicinska underlaget ger således inte stöd för att hon haft en nedsatt arbetsförmåga i förhållande till normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden under den aktuella perioden. Förvaltningsrättens dom ska därför upphävas och Försäkringskassans beslut fastställas. (Blendow Lexnova)
