Sex av tio spårsäkringar som görs efter misstänkta sexuella övergrepp analyseras aldrig.
Dessutom finns brister i hur de säkrade spåren, som kan vara avgörande i utredningen, hanteras.
Det visar SVT:s dokumentär ”Våldtäktens spår”.
Om det gått mindre än tio dagar efter ett sexuellt övergrepp bör spårsäkring med hjälp av en så kallad spårsäkringssats ske, skriver SVT.
Det är en undersökning av offrets kropp, som kan ta flera timmar, för att säkra spår och dokumentera skador.
– Det är viktigt att säkra spår för att kunna döma en gärningsman, säger Eva Wettborg, chef för forensiskt analysteam vid polisen i Stockholm till SVT.
En genomgång, som polisen och åklagarmyndigheten gjort, av över 600 slumpmässigt utvalda sexualbrottsärenden de senaste åren visar att bara runt 200 anmälda övergrepp spårsäkras och av dem skickas bara fyra av tio av de spårsäkringarna på analys.
Rättsosäkert
Skälen till att de inte analyseras är ofta, enligt granskningen, bristfälligt dokumenterat.
– Vi behöver analysera så många av de här spårsäkringssatserna som möjligt. Dels för att vi kanske finner en gärningsman som begår andra eller liknande brott, dels för att ge den som utsatts för ett brott upprättelse, säger Eva Wettborg som är kritisk till att inte fler fall analyseras till SVT.
Den som är ansvarig för hanteringen har varit de enskilda utredarna, vilket inte anses rättssäkert.
Nya riktlinjer
– Många spårsäkringssatser är nog bortslängda, destruerade eller ligger i en hylla på någons tjänsterum. Vi kan inte med säkerhet veta att de spår som skulle skickats på analys har skickats, säger hon.
Sedan 2018 infördes nationella riktlinjer för hur spårsäkringssatserna ska hanteras.
I Stockholm har man enligt SVT fått ordning på rutinerna. Men på andra håll håller man fortfarande på att anpassa verksamheten efter de nya riktlinjerna, uppger SVT:s dokumentär ”Våldtäktens spår”.
