En arbetstagare kan under en företagsrekonstruktion kräva lönegarantiersättning.
Tidigare har en osäkerhet om hur länge arbetstagaren har rätt att framställa ett sådant anspråk funnits.
Men nu har Högsta domstolen kommit fram till att kravet måste framställas innan rekonstruktionen upphör.
Företagsrekonstruktionen i ett byggbolag hade bara pågått under runt tre veckor när det beslutades att denna skulle upphöra.
Dagen efter beslutet anmälde en arbetstagare anspråk på betalning från den statliga lönegarantin. Kort därefter beslutade rekonstruktören att någon ersättning inte skulle utgå.
Visselblåsning – reglerna i verkligheten
Den nya visselblåsarlagen har inneburit betydande utmaningar för organisationer och företag. I samband med att lagen skulle träda i kraft fanns det en stark fokusering gällande kraven på rapporteringskanaler och genomförande av oberoende utredningar – men lagen kan också innebära en förändring av grundbegreppen inom arbetsrätten. Erik Danhard diskuterar, utifrån en nyligen meddelad dom, om lagen skjuter över målet, om skyddet för visselblåsare är skenbart och om arbetsrätten verkligen har förändrats.
”I tid?”
Ärendet gick hela vägen till Högsta domstolen, som hade att bedöma var dels om anmälan hade skett i tid eller om arbetstagarens krav hade framställts för sent, dels om rekonstruktören hade rätt att besluta om lönegarantianspråket trots att rekonstruktionen hade upphört.
Slutsatsen, enligt HD, blev att det är ett villkor för statens borgensliknande åtagande enligt lönegarantilagen att krav på ersättning framställs under den tid garantin gäller, det vill säga under tiden för företagsrekonstruktionen.
Har behörighet
Om arbetstagaren inte framför sitt anspråk under denna tid, finns det inte heller någon rätt till ersättning. Vad gäller den andra frågan drar domstolen slutsatsen att rekonstruktören måste anses ha behörighet att avgöra lönegarantifrågor även efter avslutad företagsrekonstruktion.
