En oenig hovrätt har en helt annan bild av gärningsmannen och offrets agerande i ett misshandelsmål med hammare som använts mot huvudet och friar den tilltalade på grund av nödvärn.
Detta trots att han ändrat sina uppgifter sedan polisförhören.
Händelsen inträffade i ett stugområde i Kiruna sommaren 2017 i samband med kraftig alkoholförtäring hos de tre inblandade. Två av dessa personer befann sig i den enes stuga när de bestämde sig för att hälsa på grannen, en 69-årig man som senare kom att åtalas för grov misshandel.
Den 55-årige man som blev mest illa tilltygad i det bråk som uppstod hade enligt journalutdrag och rättsintyg ett åtta centimeter långt och två centimeter brett område med mönstrade hudblödningar, stort område med ytliga krosskador och ett flertal ytliga sårskador vid tinningen och i pannan.
Enligt åtalet hade den 69-årige grannen upprepade gånger slagit och tryckt en hammare i huvudet och på kroppen på 55-åringen.
En reformering av reglerna för påföljdsbestämning?
I Tidöavtalet finns ett särskilt avsnitt om straffrättspolitiken. Siktet verkar vara inställt på att göra betydande förändringar bland annat när det gäller reglerna för påföljdsbestämning. Martin Borgeke tar upp vissa problem med den nuvarande regleringen som, menar han, en framtida revidering av påföljdsbestämningsreglerna gärna får omfatta.
Hävdade att de två andra männen planerat dådet ihop
Den skadade 55-åringens berättelse skilde sig dock kraftigt från den 69-årige mannens berättelse om händelseförloppet. Enligt 55-åringen kom 69-åringen med en yxa och slog till honom hårt med baksidan av den i huvudet så han rasade ned i sittande ställning. Han ska sedan ha fått ännu ett slag varpå han svimmade. Medan han var avsvimmad ska han dessutom ha fått flertalet ytterligare slag eftersom det var så mycket skador i huvudet.
55-åringen hävdade att de två andra männen agerat i samförstånd för att han en gång i tiden varit med den enes flickvän.
Ändrade versionen efter förhören med Polisen
69-åringen uppgav först i tingsrätten att 55-åringen tagit med sig 69-åringens hund till grannstugan varför han begav sig dit. Han frågade efter hunden och då anföll 55-åringen honom direkt med knytnäven och därefter med en hammare som han höll i vänster hand, och det blev handgemäng inne i stugan. Då 55-åringen försökte hugga tryckte han ned hammaren, vilket skedde åtminstone fyra-fem gånger.
Att 69-åringen den 11 juli 2017, då han var frihetsberövad, sa till polisen att han blev arg, tog tag i 55-åringen, att de brottades ett tag, att han låste kombattantens armar, att han sa att han skulle slå ihjäl denne, att han fick tag på ett runt tillhygge från bordet, eventuellt en askkopp, slog med tillhygget fem-sex gånger i huvudet och frågade efter hunden efter varje slag beror, enligt honom själv, på att han var helt chockad.
Klart att 55-åringen slogs med hammare flera gånger
Gällivare tingsrätten ansåg det klarlagt att 69-åringen var upprörd och arg för att han trodde att 55-åringen tagit hans hund, att han fick tag på ett tillhygge, det vill säga hammaren, som han slog 55-åringen med eller tryckte åtminstone fyra-fem gånger i huvudet och även i tumultet vållade vissa andra mindre skador på 55-åringen.
Det har således, menade rätten, inte varit fråga om nödvärn. Även om tilltro skulle sättas till den tilltalades berättelse vid förhandlingen i dess helhet visar den att det inte rört sig om nödvärn från hans sida. Han har vid förhandlingen nämligen berättat hur han hamnade över 55-åringen och avbröt ”bråket” så fort han fick se hunden, samt att han hade kunnat gå därifrån när som helst medan de låg på golvet. Han har också uppgett att allt detta inte hade hänt om 55-åringen genast sagt var hunden fanns.
69-åringen dömdes därför av tingsrätten till fängelse i 1,5 år för grov misshandel.
Hovrätten gör annan bedömning
Hovrätten för Övre Norrland anser dock, till skillnad från tingsrätten, att de uppgifter som 69-åringen gett under huvudförhandlingen inte kan lämnas utan avseende. Dessa uppgifter är förenliga med den skadebild som dokumenterats och får stöd av rättsintyget.
Det har i hovrätten framkommit att 69-åringen inte hade delgetts förundersökningen vid tidpunkten för det tredje förhöret och att han då inte haft någon möjlighet att anpassa sin berättelse utifrån den. Mot bakgrund av 69-åringens alkoholkonsumtion och den dramatik som de inblandade genomlevt den aktuella kvällen, framstår det heller inte som oförståeligt att hans minnesbilder kommit efterhand.
Sammantaget menar hovrätten att uppgifterna i de inledande förhören inte kan ges någon avgörande betydelse vid bedömningen av 69-åringens uppgifter och att i stället den berättelse han lämnat vid huvudförhandlingen ska vara utgångspunkt för bedömningen.
Hovrätten godtar nödvärnsinvändningen
69-åringen har berättat att 55-åringen helt oförklarligt inlett ett fysiskt angrepp mot honom och därvid upprepade gånger försökt slå honom med en hammare samt att han i samband med detta tryckt tillbaka hammaren mot 55-åringen vilket orsakat aktuella skador. 69-åringen har således varit utsatt för ett påbörjat brottsligt angrepp och har därför haft rätt till nödvärn.
Vid bedömningen av om gärningen ska anses ha varit tillåten, det vill säga inte uppenbart oförsvarlig krävs dels att det inte förelegat ett uppenbart missförhållande mellan nödvärnshandlingen och den skada som hotat genom angreppet, dels att det våld som använts inte står i klar disproportion till vad som krävts för att avvärja den hotande faran.
Vid denna bedömning beaktar hovrätten att det varit fråga om ett tumultartat händelseförlopp i vilket 69-åringen upprepat blivit attackerad med en hammare. Det finns ingen utredning som motsäger hans uppgifter om att hans egen våldsanvändning upphörde så snart 55-åringen lugnade sig. Det är också oklart huruvida 69-åringen tryckte tillbaka hammaren med avsikt att skada den andre eller om det endast var en följd av att 69-åringen fredade sig från hammarslagen.
Mot denna bakgrund finner hovrätten att nödvärnshandlingen inte har stått i uppenbart missförhållande till den skada som hotat genom angreppet, det vill säga den potentiella skadan av upprepade slag med en hammare, och att 69-åringen inte kunnat avvärja angreppet på annat sätt än så som skedde. Nödvärnshandlingen har alltså inte varit uppenbart oförsvarlig och 69-åringen ska därför frikännas.
Djupt oenig rätt – två vill fälla 69-åringen
Ett hovrättsråd och en av nämndemännen är skiljaktiga. De pekar på att 69-åringen är fysiskt större än 55-åringen och förefaller dessutom, av såväl sina egna som av en vittnande polismans uppgifter, ha varit den nyktrare av dem. Han skulle därför under händelseförloppet ha haft möjlighet att avvärja angreppet på annat sätt än genom att vid varje hammarslag trycka hammaren mot 55-åringens panna, om inte vid det första eller andra slaget så i vart fall vid de efterföljande.
Nödvärnshandlingen har alltså i detta senare skede av händelseförloppet varit uppenbart oförsvarlig och omständigheterna kan heller inte, trots att 69-åringen var orolig för sin hund, anses vara sådana att han svårligen kunde besinna sig. Till följd av att han inledningsvis försvarat sig mot en attack med hammare och då inga svårare skador uppstått ska gärningen rubriceras som misshandel av normalgraden. (Blendow Lexnova)
