Advokaten upprättade i december 2014 ett testamente för en kvinna som höll på att dö i en sjukdom.
Kvinnan har fyra minderåriga barn, vars pappa hade dött ett år tidigare. Testamentstagare var de fyra barnen och en syster till kvinnan som skulle ansvara för barnen efter kvinnans bortgång.
Bevittnades av pappan
Det visade sig att testamentet skulle kunna ogiltigförklaras om det angreps juridiskt. Orsaken var att ett av de obligatoriska testamentsvittnena var hennes pappa som var ”jävig” i sammanhanget på grund av sin status som närstående till kvinnan.
Advokaten har i yttrande till samfundet förklarat att det har handlat om en ”högst pressad situation” där alla varit införstådda med att klienten med stor sannolikt snart skulle dö. Advokaten har besökt kvinnan i hennes bostad och kunnat konstatera att hon varit ”helt klar” med sin önskan om hur allt skulle ordnas när hon dött.
”Har inte brutit mot etiska regler”
Advokaten hade i förväg fått veta att ett testamentsvittne skulle närvara och fått namnet på honom. Hon hade dock inte förstått att mannen, som inte har samma efternamn som kvinnan hade, var pappa till testatorn.
Advokaten har samtidigt förklarat att hon normalt upprättar testamenten på sitt kontor och då använder någon därifrån som vittne utöver sig själv.
Hon har samtidigt betonat att testamentet är giltigt så länge inte någon av de legala arvingarna påstår något annat och anser sig inte ha brutit mot de etiska advokatreglerna.
Passivitet
Advokatsamfundets disciplinnämnd konstaterar i sitt beslut att det vid upprättande och bevittnande är ”ett starkt klientintresse att advokaten så långt det är möjligt försäkrar sig om i vart fall att testamentet inte blir behäftat med formfel som efter klander av testamentet kan leda till att det förklaras ogiltigt”. Nämnden skriver i sitt beslut:
”Det i ärendet aktuella testamentet har kommit att vara behäftat med ett ogiltighetsgrundande formfel till följd av att vittnet V varit testators far. Av utredningen och A:s (advokatens) egna uppgifter framgår att A inte ens försökt få uppgift om och i så fall vilken relation V hade till testatorn.”
Denna passivitet innebär enligt nämnden ett åsidosättande av advokatplikterna.
