Mitt i natten drabbades mannen ”oförutsägbart av en akut psykos med helt förvriden verklighetsuppfattning” och misshandlade sin mamma.
Högsta domstolen har ansett att han därmed inte haft något uppsåt till gärningen och ska frikännas från åtalet.
Mannen, som är i 30-års åldern, dömdes i Linköpings tingsrätt till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning för att ha misshandlat sin mamma grovt.
Han hade knuffat ner henne mot en säng, hållit fast henne och tryckt ner henne mot sängen samtidigt som han tryckt sina fingrar i hennes mun och vänstra öga.
Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut och båda underinstanserna har således ansett att mannen begått gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning men att han trots sitt tillstånd haft uppsåt till gärningen.
En reformering av reglerna för påföljdsbestämning?
I Tidöavtalet finns ett särskilt avsnitt om straffrättspolitiken. Siktet verkar vara inställt på att göra betydande förändringar bland annat när det gäller reglerna för påföljdsbestämning. Martin Borgeke tar upp vissa problem med den nuvarande regleringen som, menar han, en framtida revidering av påföljdsbestämningsreglerna gärna får omfatta.
Saknar minne av händelseförloppet
Mannen överklagade domen till Högsta domstolen som i höstas valde att meddela prövningstillstånd i skuldfrågan. Nu har HD slagit fast att mannen ska frikännas från misshandelsåtalet.
Domstolen konstaterar att mannen ”egentligen helt saknar minne av händelseförloppet, även om han i efterhand under sitt pågående sjukdomstillstånd kom att tro att det skulle ha varit en annan person, som han hade haft en konflikt med flera år tidigare, som skulle ha attackerat hans mamma och även honom själv”.
Dessutom kastade han sig, efter händelsen, ut genom ett stängt fönster på andra våningen vilket gav honom förhållandevis allvarliga skador. Han gick därefter blodig och naken i snön till ett grannhus och det fanns spår av en ”blodig snöängel” i snön på vägen dit.
Frikänns på grund av bristande uppsåt
I det rättspsykiatriska utlåtandet slås dessutom fast att mannen i gärningsögonblicket befann sig i ett psykotiskt tillstånd med förvrängd verklighetsuppfattning och att hans agerande har framstått som svårbegripligt, desorganiserat och inte helt ändamålsenligt.
Hans agerande har, enligt domstolen, varit helt personlighetsfrämmande, desorienterat och obegripligt och han har inte varit kontaktbar samt använt språkbruk som varit ”helt främmande för honom”.
Mot denna bakgrund anser HD att det är ställt utom rimligt tvivel att mannen inte var i tillräcklig grad medveten om sitt handlande. Han frikänns därför från straffrättsligt ansvar på grund av bristande uppsåt.
