DEBATT – av Lee Wermelin, ordförande för Akavia och Fredrik Nydén, Saco-S Domstol
Att regeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté med uppgift att stärka skyddet av grundlagarna och domstolarnas oberoende är välkommet. Men kommitténs uppdrag är för smalt. Ska domstolarnas oberoende säkras krävs ytterligare åtgärder.
Det är hög tid att samarbetspartierna bakom januariavtalet preciserar de luddiga skrivningarna om domstolarnas oberoende. Därför är det positivt att regeringen nu tar konkreta initiativ i form av att tillsätta en parlamentarisk kommitté. Tyvärr är uppdraget till kommittén allt för snävt. Det finns stora utmaningar för landets domstolar och rättsväsendet som helhet som lämnas utanför direktiven.
I kölvattnet av de stora satsningar som gjorts på Polismyndigheten har vi de senaste åren tvingats se nya flaskhalsar längs rättskedjan. De senaste fem åren har antalet brottmål som kommer in till landets 48 tingsrätter ökat med 25 procent (Ekot 9/2 2020). Att de resurser som satsats ger konkreta resultat är glädjande, men nästa del av kedjan måste få förutsättningar att klara sin uppgift på ett hållbart sätt.
Trots upprepade varningar har landets domstolar inte getts tillräckliga resurser för att hantera det ökade inflödet. I första hand drabbar det våra medlemmar i form av sämre arbetsmiljö och ökad stress. I förlängningen drabbar det medborgarna genom längre handläggningstider och mål som blir liggande. På sikt undergräver det tilltron till rättsväsendet.
Det krävs en långsiktig kompetensförsörjning om vi ska trygga oberoende institutioner. Vägen till domaryrket är och bör vara lång. Den kompetens som behövs i framtidens rättsväsende måste vi lägga grunden för nu. Men den magra resurstilldelningen innebär att flera domstolar nu tvingas avstå från att utlysa utbildningstjänster för notarier. Samtidigt finns i en del fall bara en eller inga sökande alls när nya domare ska rekryteras. Hur påverkar det domstolarnas oberoende? Kommitténs uppdrag att undersöka behovet av ett grundlagsskydd mot sänkt pensionsålder framstår mot den bakgrunden som ett skott i blindo.
Till detta kommer att fokus endast verkar ligga på de högsta instanserna. Enligt vår mening är det minst lika viktigt att den rättsskipning som främst drabbar enskilda ges ett minst lika gott skydd från politiskt inflytande. Idag utnämner regeringen alla chefer inom Sveriges domstolar. Dessa utnämns med fullmakt vilket gör att de i princip inte kan fråntas sitt chefskap. Detta menar vi är ett system som möjliggör för framtida regeringar att direkt påverka hur underrätterna arbetar och därmed även riskerar att påverka rättstillämpningen gentemot enskilda. Kommittén bör därför ges i uppdrag att även utreda om utnämningen av chefer ska frikopplas från politiskt inflytande.
Vårt förslag är att en parlamentarisk beredning med uppgift att verka för rättsväsendets utveckling tillsätts. En huvuduppgift bör vara att undersöka möjligheten att öka effektiviteten och kvaliteten i rättsväsendets arbete samt att säkerställa att den politiska styrningen präglas av en helhetssyn på rättskedjan. Styrningen har gått i motsatt riktning de senaste åren. Politiska initiativ och resursfördelning präglas av ett kortsiktigt stuprörstänk där varje myndighet behandlas som ett eget universum. Problematiken illustrerades tydligt i Riksrevisionens granskning av den politiska styrningen av rättsväsendet (RIR 2019:15).
Om justitieminister Morgan Johansson (S) och demokratiminister Amanda Lind (MP) menar allvar med ambitionen att säkra domstolarnas oberoende krävs ett bredare uppdrag till kommittén. Det bör inbegripa en modell för en sammanhållen styrning av och resursfördelning till rättsväsendet. Nuvarande modell drabbar våra medlemmar och riskerar att få negativa konsekvenser för tilltron till rättsväsendet.
