En man som dömts till fängelse för grovt rattfylleri får i stället villkorlig dom i hovrätten på grund av en hjärntumör.
Hovrätten beaktar också att alkoholkoncentrationen endast med liten marginal överskred 1,5 promille samt att han knappast kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet.
Mannen, en 29-åring från Lund, åtalades för att tidigt på morgonen den 2 juni 2019 ha kört personbil efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgick till motsvarande 1,52 promille. Under färden råkade han köra rätt över en rondell varpå bilen skadades.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Tingsrätten dömde till fängelse
Lunds tingsrätt konstaterade att redan på grund av alkoholkoncentrationen är presumtionen för fängelse särskilt stark. Även om körningen ägt rum tidigt på morgonen och tingsrätten därför utgår från att det inte varit särskilt mycket trafik ute ansågs det ändå försvårande att 29-åringen kört en inte obetydlig sträcka och att han avbrutit sin körning först när han stoppats av polis. Till detta kommer att körningen medfört skador på bilen vilket tyder på körningen varit så okontrollerad att den medfört fara för trafiksäkerheten. Mot bakgrund av dessa omständigheter ansåg tingsrätten att påföljden skulle bestämmas till en månads fängelse.
”Talar mot frihetsberövande”
Hovrätten över Skåne och Blekinge håller med i fråga om presumtionen för fängelse men tillägger att detta inte hindrar att omständigheterna i det enskilda fallet kan vara sådana att en frivårdspåföljd ändå bör kunna väljas, jfr 29 kap. 5 § och 30 kap. 9 § 2 st. 1–3 brottsbalken. Att alkoholkoncentrationen i förarens blod eller utandningsluft har varit förhållandevis låg och att körningen skett under förhållanden som medfört ringa eller ingen trafikfara är omständigheter som kan utgöra särskilda skäl för en icke frihetsberövande påföljd, jfr NJA 2000 s. 17 I. Vid bedömningen av valet av påföljd ska även hänsyn tas till om det finns omständigheter hänförliga till den enskildes personliga förhållanden som talar mot en frihetsberövande påföljd.
Vad gäller 29-åringens personliga förhållanden har bland annat framkommit att han är tidigare ostraffad samt att han år 2017 opererades för en hjärntumör och att tumören nu har kommit tillbaka med kraftig huvudvärk som följd.
Sjukdomen påverkat hans liv
Det har tydligt framgått att mannens tumörsjukdom har påverkat hans liv och livssituation i stor utsträckning. Genom frivårdsyttrandet har vidare framkommit att han lever under ordnade förhållanden.
Hovrätten konstaterar att 29-åringens alkoholkoncentration med liten marginal överskred 1,5 promille. Därtill beaktar hovrätten att 29-åringen på grund av sina hälsoproblem kan befaras drabbas oskäligt hårt av ett fängelsestraff. Det saknas vidare särskild anledning befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Vid en sammantagen bedömning anser hovrätten därför att det finns förutsättningar att bestämma påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst. Tingsrättens dom ska därför ändras i enlighet med detta. (Blendow Lexnova)
