Felprioriteringar, konservativ inställning och ett alldeles för stort brottsofferperspektiv.
Det är några av problemen med Polismyndighetens utredningsverksamhet konstaterar internrevisionen i en ny rapport som offentliggjorts av Rikspolischefen.
Rapporten genomfördes redan 2018, men offentliggjordes först i tisdags efter beslut av rikspolischefen Anders Thornberg.
I rapporten gör internrevisionen, bland annat, bedömningen att regeringens prioriteringar för Polisens utredningsverksamhet, som man givit uttryck för i sina styrdokument, ”inte har fått tillräckligt genomslag i Polismyndighetens strategiska styrning där istället fokus riktas mot kvantitativa parametrar”.
En risk med detta är att Polisen ”mäter det som är lätt att mäta” och inte det som den borde mäta.
Förändringarna av straffrätten – överblick och reflektioner
Under senare år har en stor mängd reformer initierats, varit på gång samt genomförts på straffrättens och straffprocessrättens område. Särskilt har frågor kring påföljdsbestämningen varit i fokus för regeringen. När den innevarande mandatperioden nu närmar sig sitt slut är lagstiftningstakten mycket hög. Martin Borgeke redovisar här de senare årens lagstiftningsåtgärder och fokuserar särskilt på det som har skett under den allra senaste tiden.
Brottsofferperspektivet överordnat andra
Vidare gör internrevisionen bedömningen att myndigheten i den strategiska styrningen av den brottsutredande verksamheten ”betraktar brottsofferperspektivet som överordnat andra intressen”. Detta innebär i sin tur att brottsofferperspektivet hamnar i konflikt med den rättsliga styrningen då myndigheten ”har att förhålla sig till en långtgående och i många avseenden tvingande rättslig styrning”.
Om enskilda intressegrupper framhålls kan det, enligt internrevisionen, tolkas som att den rättsliga regleringen är underordnade dessa, vilket kan leda till brist på objektivitet i bedömningen av exempelvis målsägandeberättelser vilket i förlängningen kan leda till att kraven på att en förundersökning ska bedrivas objektivt eftersätts.
Konservativ inställning till nya arbetsmetoder
Rapporten pekar även på problem när det handlar om utredningsverksamheternas vilja att anamma nya arbetsmetoder.
Som exempel på detta lyfts bland annat att utredningsverksamhet, enligt den så kallade ”krim-kulturen” ska bedrivas dagtid på en utredningsenhet. När utredningsverksamhet istället bedrivs på icke kontorstid kallas den internt för ”jourverksamhet”.
Internrevisionen understryker i rapporten vikten av att Polisen kontinuerligt diskuterar hur man ska bli ”bättre och effektivare i den brottsutredande verksamheten, till exempel genom att snabbare och i större utsträckning ta till sig erfarenheter från olika projektverksamheter och forskning.
