En advokat varnas för att inte ha skött kontakterna med sin klient med den omsorgs som krävs när denne suttit frihetsberövad och inte heller försäkrat sig om att en överklagan gjorts av klientens nya ombud.
Han tilldelas därför en varning från Advokatsamfundet då han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat.
Advokaten anmäldes till disciplinnämnden av sin tidigare klient som, bland annat, uppgav att han eller hans anhöriga inte kunnat nå advokaten när han var häktad, att advokaten inte hållit överenskomna telefonkontakter eller besök, att han inte kallat betydande vittne till förhandling i hovrätten och inte överklagat till HD som de kommit överens om.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Klienten ”strödde visst beröm över hans insats”
Advokaten har i yttranden till disciplinnämnden uppgett att han ”stundom varit mer upptagen, svår att nå och att han även ombokat mötestider”. Han beklagar att så har varit fallet, men menar att det ibland är svårt att påpeka och inte är alldeles ovanligt i en försvarares vardag. Han anser även att han gått till väga på samma sätt i detta mål som han gör i andra mål.
Han hävdar dock att han aldrig varit oanträffbar eller försummat att vidta några nödvändiga åtgärder. Det stämmer inte heller att han försummat att åberopa någon bevisning i hovrätten. Bevisuppgiften hade diskuterats i förväg och utarbetats tillsammans med klienten i fullt samförstånd. Vilket vittne som klienten menar att han inte åberopat står inte klart för honom.
Han förnekar även att han försummat att överklaga hovrättsdomen. Efter domen uppgav klienten uttryckligen att han valt att anlita ett annat ombud för överklagandet, vilket det inte kan råda något tvivel om då klienten var tydlig och säker. ”Tilläggas kan bara att (klienten), vid detta tillfälle, de facto strödde visst beröm över hans insats. Men det var då det”.
Varnas av disciplinnämnden
Klienten har för att styrka sin anmälan, bland annat, bilagt en skrivelse från sitt nya ombud som av vilken framgår att hon agerar som ombud åt klienten och att hon reagerat på det som den nu anmälda advokaten påstått i sitt mail beträffande de klagomål klienten riktat gentemot honom. Hon fick aldrig tag på advokaten trots att hon ringde upprepade gånger utan resultat. Hon vill med det bestämdaste hävda att advokaten inte varit engagerad i det ärende som han hade åtagit sig att företräda.
Enligt klienten sade advokaten, när han meddelade att han skulle byta ombud, att om klienten inte skulle höra av sig eller en ny advokat hör av sig så skulle han skicka in överklagan till Högsta domstolen. Det gjorde han dock aldrig och hovrättsdomen vann laga kraft.
Advokatsamfundets disciplinnämnd slår nu fast att det, utifrån utredningen och advokatens egna uppgifter, står klart att han inte hanterat sina kontakter med klienten med den omsorg som krävts. Han har inte heller försäkrat sig om att det nya ombudet överklagat hovrättens dom i enlighet med vad klienten uppgett.
Han har därför allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat och tilldelas en varning för detta.
