Den kvinnliga läraren dömdes av Göteborgs tingsrätt för ofredande efter att hon knuffat ner en tolvårig pojke från en skolbänk. Läraren hade varit vikarie för en stökig fjärdeklass och enligt henne själv hade hon slagit händerna i bänken som pojken satt ovanpå och rutit ”nu får det vara nog”. Pojken hade då trillat av bänken och slagit sig.
Enligt pojken hade läraren medvetet lutat bänken så att han glidit av den, ned på stolen och klämt sina ben.
Kunde påverkats av andra
Tingsrätten konstaterade att pojken var trovärdig och att hans berättelse framstod som självupplevd. Den fick också stöd av vittnesmål från pojkens mamma om vad han berättat samma dag som händelsen.
Hovrätten ansåg dock att pojkens uppgifter kunde ha påverkats av andra, bland annat eftersom förhöret med honom hållits en månad efter händelsen. Pojkens uppgifter kunde inte heller ensamma bevisa att det varit lärarens agerande som gjort att han fallit till golvet och att hon haft uppsåt att ofreda honom, enligt hovrätten. Läraren friades därför.
Dömt utan målsägande
Men Högsta domstolen konstaterar nu att pojken hade biträtt åtalet och upptagits som part i tingsrätten, men att hovrätten dömt i målet utan att låta honom medverka i rättegången.
Detta är ett grovt rättegångsfel som ”kan antas ha inverkat på målets utgång och som inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i högsta instans”, enligt HD. Målet lämnas därför tillbaka till hovrätten som får ta upp målet till prövning igen.
