Det finns en risk för att namnet Lucifer kan väcka anstöt eftersom det normalt förknippas med satan.
Det anser förvaltningsdomstolen som nekar föräldrarna rätten att döpa sin son till namnet – trots att 116 svenskar redan bär namnet.
Skatteverket beslutade den 4 januari 2019 att avslå föräldrarnas ansökan om förnamnet Lucifer för deras barn.
Som motivering angavs att förnamn inte får väcka anstöt eller leda till obehag för
bäraren. Förnamn får inte ha för extrem stavning, vara svårt att uttala eller
på annat sätt inte vara förenligt med det svenska namnskicket.
Namnet Lucifer ansågs av Skatteverket inte vara förenligt med det svenska namnskicket.
116 män heter redan Lucifer
Föräldrarna överklagade beslutet till förvaltningsrätten och anförde, bland annat, att 116 män, varav flertalet barn, redan bär namnet Lucifer.
Att Lucifer betecknar satan är, enligt föräldrarna, inget som förekommer i bibeln, utan där alluderar namnet till kungen av Babylonien. Lucifer är ett av namnen på
morgonstjärnan Venus, den starkast lysande stjärnan. Namnet betyder även
ljusbringaren. Även Kristus har jämförts med morgonstjärnan.
Det finns ingen djävulstro längre. Namnet är inte avsett att bäras som tilltalsnamn utan som ett tredje förnamn, varför det är högst osannolikt att allmänheten skulle väckas anstöt av namnet.
Skatteverket vidhöll dock sitt beslut och anförde, bland annat, att den tillämpliga bestämmelsen i personnamnlagen är dessutom mer restriktivt formulerad än den tidigare gällande bestämmelsen i namnlagen. Nu krävs det endast att namnet är olämpligt.
Förvaltningsrätten går på Skatteverkets linje
Förvaltningsrätten gör nu bedömningen att det finns risk för att namnet Lucifer kan väcka anstöt då det ”normalt förknippas med satan”.
Däremot innebär det faktum att namnet tidigare har godkänts som förnamn eller i vart fall bärs av ett visst antal personer talar normalt för att det bör godkännas som förnamn.
Eftersom prövningen i målet ska göras enligt de nya
restriktivare bestämmelserna i lagen om personnamn, kan dock inte namn
som eventuellt tidigare registrerades med stöd av den äldre bestämmelsen
tjäna som jämförelse.
Således räcker det inte att namnet redan bärs av ett antal personer för att domstolen ska kunna göra en annan bedömning än Skatteverket.
Överklagandet avslås därför
