Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det inte framstår som angeläget att ändra sedan länge etablerad praxis gällande beskattning av styrelsearvode.
Därför fastställer de ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden där ersättning till en advokat för uppdrag som styrelseledamot beskattas hos honom personligen som tjänsteinkomst.
Men rätten var djupt oenig.
En välkänd advokat ansökte om förhandsbesked från Skatterättsnämnden angående frågan om hur hans arvode från uppdrag som styrelseordförande i ett börsnoterat bolag skulle beskattas.
Arvodet fakturerades av hans advokatfirma, ett aktiebolag. Firman erhöll också kompensation för sociala avgifter och det debiterades moms på hela beloppet.
Beskattning av särskild vinstandel samt incitament för vissa gåvor
Dagens regler om beskattning av juridiska personer och deras ägare kan innebära ett hinder för företag som vill ge gåvor till exempelvis social hjälpverksamhet och vetenskaplig forskning – medan specifika skatteregler avseende särskild vinstandel helt saknas, vilket resulterar i ett stort antal processer och hämmad konkurrens. Ulla Werkell redogör för de båda förslag som nyligen lämnats för att komma till rätta med detta, liksom för möjliga konsekvenser.
Tas upp som tjänsteinkomst
Advokaten undrade om arvodet skulle tas upp som inkomst för honom och i så fall i vilket inkomstslag – inkomst av tjänst eller inkomst av näringsverksamhet. Om arvodet inte skulle tas upp som inkomst hos honom undrade han om det istället skulle tas upp som inkomst av näringsverksamhet hos advokatfirman.
Skatteverket ansåg att arvodet skulle tas upp som tjänsteinkomst hos advokaten medan advokaten själv menade att det skulle tas upp som inkomst av näringsverksamhet hos advokatfirman.
Skatterättsnämnden delade Skatteverkets bedömning att arvodet skulle upptas som tjänsteinkomst hos advokaten. Ett styrelseuppdrag kan endast innehas av en fysisk person, framhöll nämnden, och enligt praxis finns en presumtion för att arvoden till följd av sådana uppdrag ska tas upp till beskattning som tjänsteinkomst av styrelseledamoten själv.
”Inga särskilda förutsättningar”
Särskilda förutsättningar krävs för att frångå denna presumtion – och några sådana kunde enligt Skatterättsnämnden inte anses föreligga i det aktuella fallet utifrån vad som framkommit i ansökan. Ett styrelseuppdrag är enligt nämnden inte att anse som mindre personligt bara för att det utförs av en advokat. Vad advokaten anfört om att arvodet enligt god advokatsed ska intäktsföras i hans aktiebolag innebär inte att det föreligger särskilda förutsättningar att bryta presumtionen, ansåg nämnden.
Självständighet avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, konstaterar nu att avgörande blir om uppdragstagaren är självständig i förhållande till det uppdragsgivande bolaget. Vad som har avtalats mellan uppdragsgivare och uppdragstagare ska beaktas. En faktor att beakta är om uppdragsgivarens avsikt varit att tillgodogöra sig en viss persons skicklighet och om tjänsten utförts av denne personligen eller om uppdragstagaren kunnat anställa någon annan för utförandet av tjänsten.
Utöver detta kan även uppdragets längd få betydelse liksom hur ersättningen till personen beräknats samt om uppdragstagaren haft att inordna sig i uppdragsgivarens organisation och under dennes arbetsledning. Dessutom beaktas om uppdragstagaren kunnat utföra uppdrag åt andra uppdragsgivare samtidigt samt vem som tagit den ekonomiska risken. Tidigare anställningsförhållande och ägarsamband mellan parterna är också faktorer att beakta.
Två justitieråd skiljaktiga
Vanligtvis beskattas styrelsearvoden hos ledamoten själv som tjänsteinkomst. Uppdraget har i praxis betraktas som att det utförs av en fysisk person och som att det är av personlig natur. En stark presumtion föreligger därför för att beskattning ska ske hos ledamoten på grund av uppdragets personliga karaktär, menar HFD. HFD anser inte att det finns skäl att frångå denna praxis. Denna praxis har bekräftats av HFD relativt nyligen genom HFD 2017 ref. 41. Stor försiktighet bör dessutom iakttas i fråga om att ändra sedan länge etablerad praxis – bland annat med hänsyn till rättsordningens stabilitet och till förutsebarhet. Ändringen bör i så fall vara angelägen – vilket kan vara fallet om praxis till följd av samhällsutvecklingen ”kommit att vålla olägenheter inom rättsordningen eller för samhällslivet i vid mening”.
HFD anser inte att en ändring av praxis i det aktuella fallet framstår som angelägen. Förhandsbeskedet fastställs därför.
Två justitieråd är dock skiljaktiga beträffande motiveringen. (Blendow Lexnova)
