Hoppa till innehåll
plus | Ingår i Dagens Juridik plus

Efter sju års utredning hos domstolen – juridiska och praktiska frågetecken om förvaring av kärnavfall



Foto: Fredrik Sandberg/TT
Ladda ner handlingar

 

För sju år sedan vände sig Svensk Kärnbränslehantering AB till mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt och ansökte om tillstånd till slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall enligt miljöbalken.

Ansökan gäller två anläggningar – en inkapslingsanläggning i Oskarshamn och en slutförvarsanläggning i Forsmark i Östhammar och deponering av 6 000 kapslar med totalt 12 000 ton kärnavfall på cirka 500 meters djup i berget.

Tre säkerhetsbarriärer
Slutförvaringen ska enligt ansökan ske med den så kallade KBS-3-metoden som bygger på tre säkerhetsbarriärer:

  • kapseln med ett 50 mm tjockt kopparhölje som innesluter kärnavfallet
  • bufferten som omger kapseln
  • berget i Forsmark.

Ytterst är det regeringen som ska pröva om verksamheten kan tillåtas. Efter att ha utrett frågan under sju år har dock mark- och miljödomstolen i sitt yttrande till regeringen tagit ställning till om verksamheten kan tillåtas enligt miljöbalken.

Tillstånd och villkor
Om  regeringen sedan beslutar att verksamheten ska tillåtas lämnas ärendet tillbaka till domstolen som då ska pröva frågor om tillstånd och villkor för verksamheten.

Domstolens yttrande till regeringen kan inte överklagas. Domstolens senare dom – alltså den om tillstånd och villkor – kan däremot överklagas till Mark- och miljööverdomstolen.

Osäkerhet kring kapslarna
Domstolen anser SKB:s utredning i och för sig är ”gedigen” men att det fortfarande finns osäkerheter när det gäller kapselns förmåga att innesluta kärnavfallet på lång sikt.

Domstolen skriver:

”Osäkerheterna handlar om i vilken omfattning kapslarna kan skadas av korrosion och av processer som påverkar kapselns mekaniska hållfasthet. Den samlade utredningen visar att osäkerheterna om kapselns skyddsförmåga är betydande och att alla osäkerheter inte har beaktats i SKB:s säkerhetsanalys.”

Krävs ytterligare underlag
Domstolen anser därför att man inte utifrån den nuvarande säkerhetsanalysen kan komma fram till att slutförvaret är säkert på lång sikt.

Slutsatsen är i stället att slutförvaret kan tillåtas enligt miljöbalken ”endast om SKB redovisar ytterligare underlag som klargör att slutförvaret är säkert även när det gäller kapselns skyddsförmåga”.

Natura 2000-områden
Slutförvaret kan däremot tillåtas med hänsyn till miljöbalkens krav på platsval, skyddade områden och skyddade arter.

Domstolen skriver:

”Verksamheten innebär dock en risk för påtaglig skada på riksintresseområdet Forsmark-Kallrigafjärden men mark- och miljödomstolen bedömer att riksintresset för slutförvaring ska ges företräde. Det krävs tillstånd för flera Natura 2000-områden. Om skyddsåtgärder vidtas kan tillstånd ges för Natura 2000-områdena.”

Ingen tidsbegränsning
Domstolen konstaterar att den som har tillstånd enligt miljöbalken har ett ansvar för verksamheten ”tills vidare” – det vill säga utan tidsbegränsning.

Det finns olika uppfattningar om hur ansvaret ska se ut på lång sikt. Östhammars kommun har motsatt sig ett ”sistahandsansvar”. Frågan har därför uppkommit om det är staten som ska ha ett sistahandsansvar för slutförvaret. Domstolen skriver här att ”det behöver klargöras vem som har ansvaret enligt miljöbalken på lång sikt”.

Domstolen skriver:

”Innan tillåtlighet ges bör regeringen även överväga vissa lagändringar, bland annat att ge Strålsäkerhetsmyndigheten en starkare ställning i miljöbalken.”

Inkapslingsanläggning OK
SKB har ansökt om tillstånd till verksamhet vid den befintliga anläggningen och den planerade inkapslingsanläggningen i Oskarshamn.

Domstolen anser att verksamheterna kan tillåtas enligt miljöbalken.

 

 

 

Endast för dig som prenumererar
Ladda ner handlingar
Annons

Dagens Juridik Pro

Powered by Lexnova

Allt du behöver för juridisk analys: nyheter, rättsfall, expertkommentarer, video och AI-stöd – i ett professionellt abonnemang.

Få Tillgång

Event & nätverk

Se alla event
Annons