Det är viktigt för pendlarna att det fastslagits i beslutet att frågetecknen rörande lagstiftningen om ID-kontroller är så betydande att regeringen inte bör kunna återinföra ID-kontrollerna.
Innehållet i JK:s argumentation ger anledning för pendlarna att överväga att söka domstols prövning av anspråken (se artikel om detta här). I övrigt kan noteras:
JK konstaterar (s. 24) att ID-kontrollerna är ett hinder för den fria rörligheten inom Schengenområdet och att (s. 23) att det kan ”ifrågasättas ”om ID-kontrollerna är förenliga med unionsrätten.
Det som gör överträdelsen tveksam enligt JK (s. 23) är att Tjeckienfallet, där kommissionen angett att intra-Schengen kontroll av resehandlingar inte får ske, inte är jämförbart eftersom den aktuella förordningen i Tjeckien stadgade böter för transportörer och avsåg resehandlingar (och alltså inte ID-handlingar och avgifter för transportörerna).
JK förklarar inte närmare varför detta förhållande skulle medföra att fallen inte kan jämföras.
Ett annat förhållande som gör överträdelsen tveksam enligt JK är att kommissionen inte ingripit mot ID-kontrollerna, vilket alltså tolkas till statens förmån.
Som utvecklats i Dagens Juridik i debattartikel av Krister Thelin och mig (Dagens Juridik 2017-04-04) kan istället kommissionens agerande att inte godkänna kontrollerna tolkas i motsatta riktningen. Som framförts i debattartikeln talar det mesta för att regeringen fått besked under hand att ID-kontrollerna inte kan godtas och att det var detta som medförde att kontrollerna inte förlängdes.
På Sid 24 menar JK att medlemsstaterna med hänsyn till allvarlig fara för inre ordning och säkerhet får begränsa den fria rörligheten inom Schengen. Eftersom EU accepterat att dessa kriterier är uppfyllda genom att godkänna gränskontroller bör man, enligt JK, också ha grund för att införa ID-kontrollerna.
JK bortser från och bemöter inte pendlarnas argument att när allvarlig fara för inre ordning och säkerhet föreligger får medlemsstaterna enbart begränsa rörelsefriheten vid gränserna på det sättet som Schengenregler anger, inte införa andra typer av hinder för den fria rörligheten såsom ID-kontroller!
JK säger på sid 27 att ”klarhetskriteriet” enligt den å kallade Frankovichprincipen inte är uppfyllt, det vill säga överträdelsen är inte så uppenbar och allvarlig att den kan leda till skadestånd. Regeringen kan på sin höjd inte ha gjort annat än ett ursäktligt misstag.
JK bemöter inte pendlarnas argument om att Högsta domstolen i NJA 2014 s 323 inte uppställt något klarhetsrekvisit i fråga om brott mot Regeringsformen och att det av den unionsrättsliga så kallade likvärdighetsprincipen följer att man då inte heller får uppställa ett sådant krav vid överträdelse av grundläggande rättigheter inom unionsrätten.
I pendlarnas ansökan framförde pendlarna vidare att överträdelsen var klar och inte ursäktlig eftersom staten öht inte undersökt om lagstiftningen var förenlig med EU-rätten vid lagstiftningsarbetet, detta bemöts inte heller av JK.
