DEBATT/REPLIK – av Torgny Jönsson, ordförande för föreningen Reclaimjustice
I krönikan ”Det är för jävigt…” (Dagens Juridik 2016-05-31) riktar vice chefsåklagare Thomas Ahlstrand kritik mot svenska domstolars strävan att tolka och tillämpa Europakonventionens artikel 6 i enlighet med den praxis som utvecklats vid Europadomstolen.
Sättet på vilket kritiken formulerats präglas av systemlojalism och en syn på alla åklagares övermänskliga förmåga att klara skilja sig från åklagarrollen under några månaders tjänstledighet. Ursäkta komparationen alla språkälskare – men genom krönikan är åklagare Ahlstrand jävigast av oss alla.
Enkelt sammanfattat förfasas Ahlstrand över en utveckling som han valt att beskriva som ett sluttande plan. I förlängningen tycks Ahlstrand mena att vad som väntas är en störtflod av återförvisningar på grund av jäv. Till gagn endast för de advokater vars klienter fällts till ansvar och ”aktivt söker möjliga jävsgrunder för att skapa en tredje eller fjärde chans”.
I Ahlstrands krönika tas utgångspunkt i Högsta domstolens beslut (NJA 2014 s.482) som ledde fram till att åklagare inte längre tilläts att adjungeras som domare vid landets domstolar under tjänstledighet. Högsta domstolen menade att en tjänstledig åklagare som är ledamot av rätten kan av den tilltalade anses hysa lojalitet mot sin ordinarie arbetsgivare och mot yrkesrollen som sådan. Det ansågs av Högsta domstolen utgöra en särskild omständighet som objektivt sett är ägnad att rubba förtroendet för domarens opartiskhet.
Vid frågan om objektiv opartiskhet ska utgångspunkt tas i hur förhållandet framstår för den utomstående betraktaren. Den tidigare ordning där tjänstlediga åklagare tilläts vara domare konstaterades sålunda vara jävsgrundade.
Ahlstrand är oförstående inför Högsta domstolens beslut och beskriver det som ett led i ”en onödig särutveckling i Sverige” där ”ingen blev direkt glad över beslutet”. Vem eller vilka utöver Ahlstrand som är missnöjda med beslutet är oklart. Klart är att han grämer sig över det faktum att åklagarsidan förlorat ett av de processuella övertag som förelegat när åklagarsidan tilläts sitta på dubbla stolar.
Utöver de omständigheter som Högsta domstolen anger såsom jävsgrundande föreligger ytterligare skäl till varför den tidigare ordningen måste betraktas som otillständig ur jävssynpunkt. När den tidigare adjungerade åklagaren lämnar domartjänsten och återgår till ordinarie åklagartjänst uppstår en lika problematisk situation. Den jävsgrundande omständigheten att åklagaren då är part i mål som ska avgöras av tidigare domarekollegor.
Genom Europadomstolens utslag i målet Belilos mot Schweiz har utvecklats den praxis som Sverige har att förhålla sig till för att uppfylla det krav på opartiskhet som ställs i Europakonventionens artikel 6.
I en schweizisk polisnämnd med dömande funktioner ingick en polisman som efter sin tjänstgöring i nämnden skulle återgå till sin ordinarie polistjänst. Europadomstolen konstaterade att han av den utomstående kunde betraktas som en polisiär befattningshavare – underställd sina överordnade och lojal mot sina poliskollegor. Förhållandet befanns utgöra en kränkning av artikel 6:1.
Det av Ahlstrand kritiserade HD-beslutet är inte ett led i en särutveckling utan en anpassning av svensk rättstillämpning för att klara uppfylla Sveriges åtagande under artikel 6 i Europakonventionen.
Istället borde åklagare Ahlstrand känna stor belåtenhet inför det svårbegripliga i beslutet där Högsta domstolen inte reste målet för att prövas i sak med hänvisning till att det konstaterade jävet inte haft inverkan på målets utgång. Hur visste Högsta domstolen ifall den jävförklarade domaren under överläggningen uttalat sig eller ej? Hur visste man att de övriga domarna inte tagit intryck av den jävförklarade domarens resonemang?
Det anmärkningsvärda i Högsta domstolens beslut var inte diskvalificeringen av åklagare på dubbla stolar utan det faktum att man övergav den tidigare sanningen – att jäv smittar och därför ska anses inverka på målets utgång.
Thomas Ahlstrands krönika blottlägger åsikter fjärran från det åtagande som Sveriges ratificering av Europakonventionen medför. Jäv är alltid okej – särskilt i fall där det leder till fällande dom… Det är inte okej! en vice chefsåklagare ska inte företräda åsikter som skjuter elementära rättssäkerhetsgarantier i sank. Inte ned för ett sluttande plan – utan istället ut över ättestupet.
