Konkurrensverket (KKV) skriver att det kan bli ”orimligt svårt för en utstationerande arbetsgivare att få kännedom om vad som krävs för att utstationeringen inte ska kunna hindras genom stridsåtgärder.”
På uppdrag av regeringen gjorde Utstationeringskommittén 2015 en översyn av den så kallade Lex Laval och det så kallade utstationeringsdirektivet och överlämnade i september betänkandet Översyn av lex Laval (SOU 2015:83).
Konkurrensverket har nu granskat betänkandet och kritiserar bland annat den informationsroll som läggs på Arbetsmiljöverket. KKV menar att uppgifterna om vilka regler som gäller kan bli felaktiga och inte ge någon verklig vägledning för de utstationerande företagen.
Rätt att kräva kollektivavtal
Avsikten med EU:s utstationeringsdirektiv var att fastställa vissa grundläggande minimivillkor som värdlandet ska garantera utstationerade arbetstagare.
EU-domstolen gjorde i den så kallade Lavaldomen 2007 en tolkning av direktivet som i princip innebar ett förbud mot krav på lika löne- och anställningsvillkor jämfört med värdlandets arbetstagare. Domstolen förbjöd därmed fackliga stridsåtgärder.
Utstationeringskommittén kom i sitt betänkande fram till att man i Sverige, oavsett Lavaldomen, borde ha rätt att kräva kollektivavtal för utländska arbetare och att Arbetsmiljöverket skulle ta ansvar för informationen om svenska löne- och anställningsvillkor till utländska arbetsgivare.
Stor osäkerhet om villkor
Samtidigt kom även ett annat förslag med ett liknande uppdrag för Upphandlingsmyndigheten vilket Konkurrensverket i sitt yttrande vänder sig mot på grund av risken för ”en situation där båda myndigheterna ska identifiera minimivillkoren enligt utstationeringsdirektivet för samma utstationerade arbetstagare, men utifrån olika utgångspunkter.”
Konkurrensverket efterlyser också information om vilka konsekvenserna kan bli för arbetsmarknadens parter ”om parterna inte tar sitt gemensamma ansvar för att den svenska arbetsmarknadsmodellen ska fungera i förhållande till Utstationeringsdirektivet.”
