Patienten – en man i 25-årsåldern från Västsverige – tog 2010 kontakt med en läkarmottagning inom så kallad skönhetskirurgi i Stockholm för att göra en penisförstoring.
Operationen utfördes av en inhyrd och numera pensionerad läkare som är specialist i allmänkirurgi – men varken i urologi eller plastikkirurgi.
Efter ingreppet drabbades patienten av svåra medicinska komplikationer som ledde till totalt erektionsbortfall, fula ärr, smärta och långvarigt psykiskt lidande.
Använde riskfylld metod
Socialstyrelsen riktade kritik mot läkaren bland annat för att han hade använt en metod vid ingreppet som är betydligt mer riskfylld än den metod som vanligtvis används – och för att han inte hade handlat i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet eftersom han saknade ”adekvat utbildning” för ingreppet.
Det var också Socialstyrelsen som anmälde läkaren som därmed kom attt åtalas för grovt vållande till kroppsskada.
Själv förnekade läkaren brott. Han pekade dessutom på att han hade utfört ett trittiotal liknande ingrepp utan klagomål.
Injecering i svällkropparna
Stockholms tingsrätt bedömde att ingreppet utförts på ett sätt som avvek ordentligt från vad som anses vara det tekniskt riktiga sättet. Det största misstaget i läkarens metod var enligt domstolen att han hade injicerat gelen ”macrolane” direkt in i penisens svällkroppar.
Tingsrättens skrev i sina domskäl:
”Tingsrätten konstaterar… att det står helt klart att P (patienten) drabbats av en skada i form av klinisk impotens, till följd av att i vart fall stora delar av de större svällkropparna, corpora cavemosa, omvandlats till bindväv och därmed förlorat sin ursprungliga funktion. Det står också klart att skadan har inneburit att det cirkulatoriska systemet har påverkats, med shuntning och venläckage som följd. Skadan måste anses vara bestående. Med hänsyn till den påverkan på P:s allmänna livsföring som skadan innebär måste den också anses mycket allvarlig.”
Tingsrätten kom fram till att läkaren hade varit straffrättsligt oaktsam och dömde honom för vållande till kroppsskada till till 60 dagsböter à 200 kronor. Läkaren dömdes också att betala 302 800 kronor i skadestånd till patienten – som dock redan hade fått 346 000 från försäkringsbolaget Salus Ansvar.
Av skadeståndet utgjorde 295 800 kronor kostnader för framtida läkmedelskostnader för bland annat erektionsmedicinen Viagra.
Två skiljaktiga nämndemän ansåg att läkaren skulle dömas för grovt brott eftersom läkarens vårdslöshet hade orsakat så allvarliga skador.
Krävde särskild skicklighet
Svea hovrätt kommer nu, precis som tingsrätten, fram till att läkaren har gjort sig skyldig till vållande till kroppsskada som inte är att bedöma som grovt brott.
Hovrätten skriver:
”Eftersom den skada som ytterst riskeras är erektionsbortfall, är det fråga om risker för allvarlig skada. Det räcker därför med en låg risk för att det ska finnas goda skäl att avstå från att göra något som kan orsaka erektionsbortfall.”
Hovrätten skriver att operationen krävde särskild uppmärksamhet och skicklighet men att läkaren inte kan anses ha gjort sig skyldig till en sådan allvarlig försummelse att brottet ska anses vara grovt.
Brottet preskriberat
Hovrätten konstaterar att läkaren fick ta del av stämning i målet i januari 2014 och att gärningen begicks hösten 2010.
Straffskalan för vållande till kroppsskada omfattar inte strängare straff än fängelse i ett år. Brottet var därför preskriberat när åtalet delgavs och därför kan inte någon påföljd dömas ut.
Åklagaren hade också yrkat på att läkaren skulle frikännas till följd av preskription om brottet inte bedömdes som grovt.
När det gäller frågan om skadestånd skriver dock hovrätten:
”Reglerna om bortfallande av påföljd i 35 kap. brottsbalken innebär inte att målsägandens rätt att föra skadeståndstalan också är preskriberad. Eftersom hovrätten funnit att X (den tilltalade läkaren) gjort sig skyldig till brott har P alltså rätt till skadestånd enligt reglerna om skadestånd i anledning av brott.”
Hovrätten sätter dock ner skadeståndet rejält genom en beräkning om framtida kostnader.
Hovrätten skriver i sina domskäl:
”Vad slutligen gäller P:s yrkande om ersättning för läkemedelskostnader gör hovrätten följande bedömning. P har av Salus Ansvar ersatts för bestående men på en nivå som motsvarar total förlust av sexualfunktion. Salus Ansvar har i beslut ansett att det inte samtidigt går att ersätta kostnader för att lindra den funktionsnedsättning bolaget redan ersatt såsom fullt nedsatt.”
Hovrätten fortsätter:
”I målet har det framgått att P:s sexualfunktion inte är helt förlorad. Enligt hovrättens mening kan det dock inte utifrån de men av skadan som P beskrivit sägas att han därför skulle ha blivit överkompenserad genom att ha fått ersättning för bestående men motsvarande 30 procents invaliditet. Det faktum att P fått sådan ersättning utgör därför enligt hovrättens mening inte hinder mot att han också får ersättning för läkemedelskostnader som syftar till att lindra funktionsnedsättningen.”
Kapitaliseringstabeller ska användas
Hovrätten konstaterar därefter att det är fråga om att betala ut ett engångsbelopp och att man då enligt skadeståndsrättslig praxis ska utgå från från en ”tänkt periodisk ersättning som sedan kapitaliseras enligt en kapitaliseringstabell”. Tabellen tar hänsyn till ett ränteantagande.
Hovrätten skriver:
”Enligt fast praxis vid domstolarna används i detta syfte Trafikskadenämndens kapitaliseringstabeller. Det är alltså inte enligt skadeståndsrättslig praxis möjligt att utifrån en viss årlig kostnad räkna om till ett engångsbelopp för framtida kostnader bara genom att multiplicera årskostnaden med antalet år.”
Hovrätten fortsätter:
”P:s yrkande är dock baserat på att kapitalisering ska ske utifrån att P:s behov är livslångt. Såsom framgår av tingsrättens dom och bilaga 2 till den, yrkade P vid tingsrätten ersättning för en period om 40 år från gärningstillfället. Det har inte framstått som att P genom sin hänvisning till livsvarigt behov velat ändra sin talan till ett avse en längre period än 40 år. Hovrätten utgår därför ifrån att behovet upphör vid 65 års ålder, vilket ligger nära P:s ursprungliga yrkande. P:s andrahandsyrkande ska därför bifallas med den ändringen att det kapitaliserade beloppet som avser tiden från och med år 2014 ska beräknas med utgångspunkt i att behovet av ersättning för läkemedelskostnader upphör vid 65 års ålder.”
Hovrätten sänker därför det skadestånd som läkaren ska betala till 167 280 kronor.
Ett hovrättsråd och en nämndeman är skiljaktiga anser att läkaren ska dömas för grovt vållande till kroppsskada till villkorlig dom och dagsböter.
Foto: Bjørn Sigurdsøn/TT
