SIN menar att åklagarkammaren ”saknar fungerande rutiner på flera väsentliga områden”.
Bland annat saknas skriftliga beslut om förstöring av material från användning av hemliga tvångsmedel i samtliga granskade fall. Istället har polisen vanligtvis tagit kontakt med åklagarkammaren och begärt beslut om förstöring när material av utrymmesskäl behöver förstöras i systemet för hantering av hemliga tvångsmedel.
SIN skriver att detta ”givetvis är en oacceptabel ordning”.
Dessutom har material från hemlig tvångsmedelsanvändning bevarats i två fall trots att det borde ha förstörts, enligt granskningen.
I det ena fallet har materialet bevarats i nästan fyra år efter det att det borde ha förstörts.
I det andra fallet har åklagare beslutat att materialet ska förstöras först i samband med SIN:s granskning – nästan ett och ett halvt år efter att det borde ha förstörts.
Rätten att bli underrättad
Enligt rättegångsbalken har en person som utsätts för hemlig avlyssning eller övervakning rätt att få veta det efter att utredningen avslutats, för att kunna bedöma vilket intrång i integriteten som övervakningen inneburit och kunna vidta åtgärder om hen anser att övervakningen inte varit laglig.
Undantag från regeln görs dock bland annat om det anses råda sekretess eller om integritetsintrånget mot den enskilde bedöms som ringa.
I flera ärenden som granskats av SIN saknas dock information om personer som varit föremål för övervakning senare har fått veta om tvångsmedelsanvändningen, trots att Åklagarmyndigheten är skyldig att diarieföra de uppgifter kring användningen av hemliga tvångsmedel som är nödvändiga för att handläggningen av ett ärende ska kunna följas.
I ett fall står det dock klart att åklagaren låtit bli att underrätta en enskild inom tidsramen om en månad.
I det fallet användes hemlig övervakning för att ta reda på vem som skäligen kunde misstänkas för brott – den övervakade eller den övervakades son.
Dessa hade vid tiden för SIN:s granskning alltså inte underrättats om övervakningen – trots att så borde ha skett.
Den ansvariga åklagaren förklarade på SIN:s begäran att polisen tagit över förundersökningen efter att tvångsmedelsanvändningen avslutats. I april 2014 lade polisen sedan ned förundersökningen.
SIN betonar att det är den åklagare som varit förundersökningsledare som är skyldig att underrätta personer som avlyssnats. Det ansvaret kan aldrig överlåtas till polisen, skriver nämnden.
Enligt den ansvariga åklagaren finns det nu inget hinder mot att underrätta dem som övervakats – vilket ska ske omgående.
Brister i dokumentationen
I beslutet slår SIN också ned på att bristfällig och ibland helt utebliven dokumentation lett till att det varit omöjligt för nämnden att granska handläggningen i alla fall.
Bland annat finns det endast i ett fåtal fall dokumentation om när en förundersökning avslutades eller när en misstänkt avfördes från utredningen, skriver nämnden.
I ett par ärenden har det inte fattats beslut vare sig om att inleda eller avsluta förundersökningarna, vilket i ett fall lett till att beslut om att förstöra material från användningen av hemliga tvångsmedel fattats för sent.
Foto: Claudio Bresciani / TT
