Sedan 1972 har JK möjlighet att på frivillig väg besluta om skadestånd till personer där till exempel en statlig myndighet har fattat ett felaktigt beslut.
För skadestånd som gäller kränkningsersättning är lagstiftningen begränsad och Anna Skarhed lyfter i intervjun fram att ersättningsnivåerna är problematiska eftersom hon anser att det i grunden inte går att mäta lidande i pengar.
- Det är viktigt att JK inte går ut och är, så att säga, allrför generös i meningen att vi just ska hålla oss till lagen. Och då är det domstolen som ska lägga en nivå som vi naturligtvis följer.
Människor aldrig nöjda
Anna Skarhed säger att hon tror att problemet är att människor, oavsett belopp, inte kommer att vara nöjda. Samtidigt lyfter hon fram att skadestånd många gånger är det enda staten kan göra och att det då gäller att hitta en lämplig nivå.
– Men jag kan se en risk för den här amerikanska modellen som ju har inneburit att det liksom triggas upp hela tiden och jag är inte säker på att de skadade och de som blivit utsatta för brott blir gladare över ett större belopp.
Justitiekanslern menar att det finns andra sätt att gottgöra när staten gör fel.
– Om någon exempelvis har blivit illa behandlad av myndigheter så skulle jag tro att en bättre modell egentligen är att man exempelvis kan behöva hjälp med att få bostad eller om man har något med sjukvården att göra – att man får den hjälp man behöver, att man kan kanske behöver få terapi för att komma över något.
Anna Skarhed anser att det, när det gäller enskildas rätt till ersättning, är viktigt att det finns en balans.
– I Sverige fanns det under en lång tid väldigt lite diskussion om enskildas rättigheter på ett sätt som naturligtvis inte var rimligt och riktigt. Men som alltid så är ju risken att pendeln slår i botten åt andra hållet.
Fördela gemensamma resurser
Justitiekanslern tycker att det är viktigt att det lyfts fram att de ersättningar som delas ut de facto är medborgarnas gemensamma pengar.
– Om någon ska få ersättning av staten så är det ju inte som att pengarna kommer från himlen… Pengarna är ju våra, allas våra pengar, och det handlar om att vi måste värdera och göra en bedömning av hur vi ska fördela resurser som är gemensamma.
– Staten är inte en ond makt någonstans där långt borta – utan det är ju ändå så att staten i en demokrati är ”vi”… även om den enskilda människan självfallet kan känna att staten är stor och att man inte har någon makt mot den.
”JK är inte en aktivist”
Justitiekanslerämbetet kan liknas vid domarrollen säger Anna Skarhed.
Hon anser att JK:s roll inte är att driva på utvecklingen utan att följa de regler som lagstiftaren har satt.
– Jag kan nog tycka det är viktigt att JK inte är aktivist utan att JK just har den på sitt sätt tråkiga ämbetsmannarollen – att försöka upprätthålla de lagar och regler som vi gemensamt har beslutat genom våra lagstiftare.
Hör hela intervjun med Anna Skarhed på Paragrafriddarna/Juridikbloggen.
Foto: Staffan Claesson/JK
