Lagförslaget avhandlades vid gårdagens sammanträde i Lagrådet där de före detta justitieråden Susanne Billum och Dag Victor samt justitierådet Annika Brickman deltog.
Lagrådet är till viss del splittrat i frågan och majoriteten – Dag Victor och Annika Brickman – skriver därför en gemensam kommentar medan Susanne Billum skriver en egen.
Majoriteten börjar med att redogöra för den rättshistoriska bakgrunden när det gäller tidelag och pekar på att de flesta länder avkriminaliserade detta under 1900-talet. I Sverige skedde det 1944.
Enligt lagförslaget ska förbudet omfatta ”att genomföra sexuella handlingar med djur”. Lagrådet skriver:
”Uttrycket ’sexuella handlingar’ har, som kan förefalla naturligt men inte är problemfritt, hämtats från bestämmelserna om sexualbrott i brottsbalken. Enligt förslaget gäller inte någon kvalificering av den sexuella handlingen (jfr 6 kap. 1 och 4 §§ brottsbalken) vilket innebär att förbudet blir formellt mycket omfattande. Det kan starkt sättas i fråga om alla handlingar som kan betecknas som sexuella verkligen är av ett sådant allvar som motiverar förslaget.”
Därefter pekar Lagrådet på den statistik som finns tillgänglig från Djurskyddsmyndigheten. Denna visar att det mellan åren 1970 och 2005 fanns totalt 227 misstänkta fall av användning av djur för sexuella ändamål.
I sin utredning gjorde Djurskyddsmyndigheten uppskattningen att endast 20 av dessa fall föll utanför det redan nu gällande förbudet mot djurplågeri. Som exempel nämns att ”en okänd person upptäckts i stall eller hagar med att smeka djur på ett sätt som av vittnet uppfattades som sexuellt laddat”.
Lagrådet skriver:
”Att en kriminalisering skulle vara ett effektivt medel för att motverka tidelag framstår mot den bakgrunden knappast som troligt.”
Lagrådet fortsätter:
”I vad mån sådana gärningar som den föreslagna nykriminaliseringen skulle omfatta verkligen är så allvarliga att straffrätten inte kan undvaras kan uppenbarligen vara föremål för olika bedömningar. Om en nykriminalisering ändå anses påkallad framstår det emellertid som angeläget att det straffbara området avgränsas med omsorg och så tydligt som möjligt.”
I lagförslaget föreslås att förbudet ska läggas in i djurskyddslagen – någonting som Lagrådet vänder sig starkt emot i sig. Om en nykriminalisering överhuvudtaget ska ske av tidelag borde förbudet i stället tas in i brottsbalken, anser Lagrådet:
”Bestämmelsen om djurplågeri i brottsbalken skiljer sig från bestämmelserna i djurskyddslagen genom att den avser alla djur och riktar sig mot var och en. Bestämmelserna i djurskyddslagen avser däremot endast husdjur, försöksdjur och andra djur som hålls i fångenskap samt riktar sig mot djurhållare och personer som svarar för sådan behandling av djur som är reglerad i djurskyddslagen (operativa ingrepp, slakt etc.).”
Regeringen skriver dock i sitt förslag att man är medveten om detta men att förbudet är avsett att, i likhet med brottsbalksbestämmelsen om djurplågeri, rikta sig mot ”envar”. Detta anser regeringen vara möjligt med hänsyn till att djurskyddslagens tillämpningsområde enligt lagtexten inte endast omfattar vård utan också ”behandling” av djur och att ”genomföra sexuella handlingar med djur” innebär ”en form av sådan behandling som faller inom tillämpningsområdet oavsett om det är den som håller djuren eller någon annan som utsätter djuret för behandlingen”.
Lagrådet sågar denna logik:
”Argumentationen framstår som krystad. Ett i djurskyddslagen intaget totalförbud innebär inte att ’sexuella handlingar med djur’ därigenom i lagen regleras på motsvarande sätt som vad som gäller för t.ex. slakt, tävlingar och djurförsök. Den föreslagna förbudsbestämmelsen är inte heller placerad under någon egen rubrik utan under den för allmän djurhållning avsedda rubriken ’Grundläggande bestämmelser om hur djur ska hållas och skötas’. Om ett generellt förbud ska införas talar starka systematiska skäl för att detta, i likhet med bestämmelsen om djurplågeri, bör placeras i brottsbalken.”
Sammantaget anser Lagrådet att sådana invändningar av systematiskt slag kan riktas mot förslagets uppbyggnad och innehåll att man – ”helt bortsett från den grundläggande frågan om det finns behov av en nykriminalisering av det aktuella slaget” – avstyrker lagförslaget.
Före detta justitierådet Susanne Billum är till viss del skiljaktig. Hon instämmer i och för sig i sina kollegers bedömning om att det vore bättre att placera förbudet i brottsbalken. När det gäller de mer principiella invändningarna skriver hon dock:
”Mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande finns det enligt min mening inte anledning för Lagrådet att gå in på frågan om det finns tillräckliga skäl att införa ett straffsanktionerat förbud mot att genomföra sexuella handlingar med djur.”
Foto: Lars Pehrson/Scanpix
