Juridiska Fakulteten vid Lunds Universitet anordnade på tisdagen ett seminarium om de juridiska argument som framförts av Assanges försvarare under förhandlingarna i London.
Gregor Noll, professor i internationell rätt, hade bjudit in Christoffer Wong, lektor i straffrätt på institutionen, och den mycket välmeriterade amerikanska juristen Elisabeth Rindskopf Parker för att presentera sin syn på saken. På plats fanns även en australiensisk gästforskare och Rolf Ring, biträdande direktör för Raoul Wallenberg Institute.
Christoffer Wong är ansvarig för juristprogrammets grundkurs i straffrätt men fokuserar sin forskning huvudsakligen på europeisk straffrätt. Wong inledde med ett anförande om den arresteringsorder som nu behandlas av den brittiska domstolen. Efter ett redogörande för de rättsregler som ligger bakom europeiska arresteringsordrar generellt och på vilket sätt detta skiljer sig från rena utlämningsfrågor följde en genomgång av försvarets argument.
Julian Assanges försvar invänder på rent tekniska grunder att arresteringsordern utfärdats av fel myndighet. Baserat på ett tidigare svenskt rättsfall är det, hävdas det, polismyndigheten som har den exklusiva kompetensen för ett sådant utfärdande. Det åberopade rättsfallet rör emellertid en redan dömd brottslings överflyttande till annat land och inte, som i Assange-fallet, en fråga om förflyttning på grund av förestående åtal. Prejudikatvärdet av det äldre fallet är därför mycket begränsat, menar Christoffer Wong. Kritiken har också bemötts av riksåklagare Anders Perklev, som på tisdagen meddelade att Marianne Ny agerat helt i enlighet med sin roll som allmän åklagare och att hon har den behörighet som krävs för de beslut som fattats i ärendet.
Försvarets övriga invändningar rör olika påstådda felaktigheter begångna av den svenska rättsapparaten. Flera av dessa beteenden, som att en åklagare lagt ned förundersökning och en annan tagit upp den samt att åklagaren kommunicerat kontinuerligt med målsägarna, är inte på något sätt onormala i svensk rätt, menar Wong.
Försvaret har också lyft fram att de gärningar som arresteringsordern baserar sig på inte utgör grund för att Storbritannien ska kunna tillåta en förflyttning av Assange till Sverige. Wongs svar på detta är att den gärning som rubricerats som ’rape’ är ett så kallat ’listbrott’, det vill säga ett brott som i bilagan till det europeiska rambeslutet om arresteringsorder ansetts undantaget från kraven på dubbel straffbarhet. Oavsett vad den brittiska domstolen kommer fram till om de olika gärningarnas rubricering enligt brittisk rätt, räcker det alltså med att den svenske åklagaren åberopar ett listbrott för att överlämningsgrund skall föreligga.
Elisabeth Rindskopf Parker, för närvarande Dekan vid University of the Pacific McGovern Law School, poängterade att hon närvarade som privatperson, även om hon i flera olika funktioner arbetar aktivt med dessa frågor. Förutom att tidigare ha arbetat som rådgivare åt såväl CIA som NSA, var hon under åttiotalet juridiskt ansvarig på Utrikesdepartementet när det senaste tillägget till utlämningsavtalet mellan USA och Sverige förhandlades fram. Parkers närvaro motiverades av den aspekt som hon självde benämnde ’the elephant in the room’ när Assange-processen diskuteras i såväl offentliga sammanhang som under seminariet – är det egentligen USA som i bakgrunden drar i trådarna och hoppas på att Wikileaks portagestalt skall kunna ställas inför en amerikansk domstol?
Professor Parker underströk vikten av att straffrättsligt hålla isär de som lämnar material till Wikileaks från organisationen och dess företrädare. Även om flera steg borde tagits från offentligt amerikanskt håll för att förebygga läckan, råder det inget tvivel om att den menige soldat som gjort dokumenten tillgängliga kommer att ställas till svars inför amerikansk domstol. Huruvida samma öde kan komma att drabba Julian Assange är betydligt mer oklart.
Det finns åtminstone tre tänkbara straffrättsliga bestämmelser att grunda ett sådant försök på, två av dem i Espionage Act från 1917, men Parker menar att det är långsökta försök som dessutom är så politiska till sin natur att det inte är särskilt sannolikt att de skulle kunna grunda en begäran om utlämning från Sverige.
Skulle en sådan ändå komma, måste den godkännas inte bara av Sverige utan också av Storbritannien. Detta eftersom den nu utfärdade arresteringsordern är ramen för Assanges eventuella förflyttning till Sverige. Så fort juridiska steg vidtas utanför ramen, måste den överlämnande staten godkänna dessa. Godkännandet i Sverige är också långt ifrån givet, eftersom den åberopade gärningen dels måste vara straffbar i Sverige och dels inte klassificeras som ett politiskt brott, för att en utlämning ens skulle komma på fråga.
Se första delen av seminariet här. Resterande delar finns på Juridicums Youtubekanal.
http://www.youtube.com/watch?v=JCOtF-YNxiw&feature=player_profilepage
Bild: Jens Andersson
Text: Joel Dahlquist
