För drygt ett år sedan överlämnade Förtroendeutredningen sitt betänkande till Beatrice Ask.
Utredningen konstaterade att domstolarna var dåliga på att bemöta och lämna tillräcklig information till personer som deltar i rättegångar, att domar ofta var obegripliga för andra än jurister och att domare undvek kontakter med massmedia.
Den enkätundersökning utredaren lät utföra visade att sex av tio svenskar hade ett stort eller mycket stort förtroende för domstolarna. Samtidigt framgick att förtroendet för medias rapportering om det som hände i domstolarna var lågt.
Ville Carlström var en av de referenspersoner som följde och gav synpunkter på utredningen. Han är jurist i grunden, men övergav juristbanan för en karriär som journalist på bland annat SVT och olika radioredaktioner. Idag arbetar han med medieutbildning på domstolar samtidigt som han utbildar blivande journalister i rättsjournalistik.
– Det finns ett förtroendegap och en språklig klyfta mellan jurister och journalister. Det handlar om att minska gapet så att informationen blir bättre, säger han.
”Inställningen bland domare är väldigt positiv”
Ville Carlström minns domarnas inställning till den lokalreporter som frekventerade domstolen där han gjorde sin tingstjänstgöring på 70-talet.
– Rådmännen tyckte att han var någon form av lägre stående varelse. Det där är helt förändrat nu, säger Ville Carlström, som menar att Förtroendeutredningen haft stor inverkan på inställningen inom domarkåren.
Ville Carlström hjälper tillsammans med kollegan Ingemar Bygdestam domare att bli bättre på att hantera media. Medieutbildningen – han undviker ordet medieträning – är både praktisk och teoretisk.
– På domstolarna är man nu enig om behovet. Inställningen bland domare är väldigt positiv. Det händer att någon inledningsvis frågar om det överhuvudtaget är någon idé, och berättar om någon tråkig erfarenhet. Men överlag finns det en väldigt stor entusiasm för detta, och det hedrar domarkåren, säger Carlström.
– Södertörns tingsrätt tycker jag till exempel är rätt vaken, de satsar helhjärtat på detta. Vi har utbildat alla domare där och kommer även utbilda domstolssekreterarna.
Vad är det ni vill förmedla?
– Vi arbetar med trovärdighetsbegreppet. Trovärdighet är en kombination av att vara personlig, mänsklig men samtidigt officiell. Är man bara domare eller byråkrat minskar trovärdigheten eftersom ingen kan identifiera sig med den som pratar.
Inför de praktiska inslagen i utbildningarna delas deltagarna in i två grupper med vars en kamera. Utbildningarna inleds med det värsta tänkbara scenariot – ”fredagskväll”. Tanken är att allt därefter ska kännas lätt.
Övningen går ut på att en reporter knackar på dörren hemma hos domaren en fredagskväll, och berättar att en person som dömts tagit livet sig. Reportern vill nu ha en kommentar. Kameran rullar.
– Om domaren ber journalisten dra åt helvete eller slänger igen dörren ser det väldigt illa ut, säger Ville Carlström.
– Det är bättre med en öppen attityd. Man kan vara öppen och avvisande samtidigt. Det handlar inte så mycket om vad som sägs, utan om hur man uppträder.
Vad brukar vara svårast?
– De besvärligaste frågorna rör i regel inte specifika mål, utan snarare frågor av typen ”kan det finnas tillfällen då moralen krockar med juridiken”?
Carlström tar upp ett exempel från verkligheten. På 80-talet upptäckte pedofiler att de kunde beställa barnpornografi på VHS genom att begära ut handlingar som ingick i förundersökningsmaterial.
– Det tog en vecka innan domstolen agerade. När en domare till slut satte stopp för det hela hade förtroendet för domstolen redan rasat. Domarna hänvisade till att de följde lagstiftningen. I ett sådant läge kan en reporter fråga om domaren hade hänvisat till lagstiftningen i Nazityskland också.
– Många svarar att det är svårt att svara på så stora frågor, vilket är ett väldigt bra svar. Att säga att det inte finns någon anledning att fundera över det eftersom man bara tillämpar lagen är ett mindre bra svar.
Ville Carlström utbildar också blivande journalister i rättsjournalistik. Studenterna får lära sig att skriva rättsfallsreferat, som sedan behandlas i seminarieform. Studenterna får bland annat lära sig hur polis, åklagare, domstolar och kriminalvården fungerar.
– Jag skulle vilja göra detta för yrkesverksamma journalister. De skulle behöva lära sig grundläggande saker som skillnaden mellan gripande, anhållande, häktning och häktningsframställning – och att aldrig säga ”brottsmål”. Jag vill lära journalister hur jurister tänker.
Inte alltid rätt att ställa upp på intervjuer
För drygt ett år sedan, bara ett par månader efter att Förtroendeutredningen överlämnat sitt betänkande, inleddes rättegången mot Peter Sunde och de andra männen bakom The Pirate Bay i Stockholms tingsrätt. Piraterna missade inga chanser att driva med företrädarna för rättsväsendet via twitter och andra digitala kanaler, inte sällan under pågående förhandling. Domaren Tomas Norström och åklagaren Håkan Roswall beskrevs som tekniska idioter.
Piraterna dömdes till ett års fängelse vardera, men stod som segrare i slaget om opinionen.
– Egentligen handlade det om att vilja få något gratis, men de unga lyckades få det till att det handlade om integritet. Domaren Tomas Norström fräste ur sig svaret ”du får väl läsa i domen”. Det kändes inte bra. Jag tror att många unga uppfattade honom som korrupt.
– Det är faktiskt inte alltid rätt att ställa upp, ibland är spelet uppgjort i förväg, säger Carlström och tar upp mordet på Engla Höglund.
Staffan Levén, tidigare hovrättsråd och ordförande för Domstolsverkets mediegrupp, hade bjudits in till en debatt för att prata med Englas mamma om huruvida anhöriga skulle få säga sitt i rättssalen.
– Hela folket kände med Englas mamma, vårt råd blev att inte ställa upp. Han hade inte haft en chans. Och han hade själv kommit fram till samma sak, han ville bara få det bekräftat.
Ville Carlström nämner också dåvarande finansministern Bosse Ringholms uppträdande vid presskonferensen angående den så kallade Ahleniusaffären 1999. Ringholm bemötte samtliga frågor med att regeringen och Riksrevisionsverkets generaldirektör Inga-Britt Ahlenius ”träffat en överenskommelse”.
– Vi kallar det den retoriska nollpunkten.
– Har man en stängd attityd och uppträder arrogant så känns det fel, oavsett vad man säger. Man kan vara öppen men avvisande – att förklara varför man inte kan svara på en fråga är att ha en öppen attityd.
Borde domare vara mer aktiva i sina kontakter med media?
– Det borde nästan vara deras skyldighet att engagera sig i debatten. Domare befinner sig ofta i ett passivt läge där de utsätts för frågor. Numera ingår att skapa förtroende hos allmänheten, vilket förtroendeutredningen också kommit fram till. I det ingår att agera proaktivt.
Varför gör de inte det?
– Därför att de väntar på att medierna ska höra av sig. Ett stort problem är att jurister är ängsliga för vad andra jurister ska tycka, det har av tradition inte ansetts fint att prata med journalister.
Finns det några exempel på jurister som lärt sig hantera media på ett bra sätt?
– Jag var moderator när Hans-Gunnar Axberger, Johan Munck med flera träffades för att diskutera Göran Lambertz rapport Felaktigt dömda. Det fanns kvinnor i publiken som tyckte det var för jävligt att folk dömdes felaktigt samtidigt som våldtäktsmän gick fria. Han minns att Lambertz då vände sig till publiken och förklarade – inte överlägset arrogant, utan som ”människa till människa”.
– Det väckte väldigt stor respekt hos mig. Hade jag träffat en sådan jurist tidigare hade jag kanske fortsatt på juristbanan.
Läs också:
Södertörns tingsrätt förbereder mediestrategi
Fredrik Svärd
Chefredaktör
