När Madoff-skandalen uppdagades fick Securities and Exchange Commission bära skulden för mycket.
När Chairwoman Schapiro så besökte regionalkontoret i Boston i höstas gjorde hon tydligt att det extraordinära arbete kommissionen gjort sedan skandalen blev känd inte endast kommer innebära en tryggare investeringsmiljö utan även höja det publika anseendet för kommissionen.
Hon hade rätt.
Om du befann dig på 23e våningen i en skyskrapa i Boston och skådade ut över staden från David Bergers kontor, chef för Securities and Exchange Commission i Boston, skulle du nog känna att världen låg för dina fötter. Utsikten imponerar och lika imponerad blir man av hans stabs senaste förlikning på 300 miljoner dollar med finansjätten State Street.
Om det var han eller någon annan på kontoret som fäste blicken på State Streets skyskrapa tvärs över gatan får vi nog aldrig veta. En sak är dock säker: när förlikningen med State Street avseende Limited Duration Bond Fund, LDBF, meddelades i februari satte nog flera storbankschefer i USA kaffet i halsen.
På Arch Streets kronverk ’33’ i Boston ligger SEC’s kontor utspritt över tre våningar. Att anlända dit är en behaglig upplevelse, för de flesta. Så var nog inte fallet i höstas när nyckelpersoner från State Street anlände i skaror med advokater influgna från New York.
Vid ankomst möts man av en anspråkslös lobby där svenskättlingen Paula tar emot. För höjdarna på State Street följdes detta mottagande av en snabb slussning genom en trappa ned till 22a våningen och vad som snarast kan liknas vid en ”walk of shame” längs en korridor som leder fram till ”visiting counsel”-rummet. På väggen utanför rummet, bredvid förhörsrummet, sitter en stor röd defibrillator.
För de som suttit med vid förhör på SEC är det ingen hemlighet att samtliga tar det på största allvar. En mindre kundvagn med dokument står oftast bakom advokaterna från SEC, fylld med vad som i många fall är graverande bevismaterial. Likaså är kostnaden för den som förhörs ofta enorm då de vanligtvis betalar alla ombudskostnader själv och den osynliga giljotinen som hänger i en spindeltråd över huvudet är, minst sagt, påtaglig.
LDBF-förlikningen, den största i SEC’s Boston kontors historia, innebär inte endast att vissa investerare kommer att kompenseras, utan även att storbanker nu tvingas ta den nya ledningen på SEC på största allvar.
Trots en lång tradition av avreglering och självstyre på den amerikanska marknaden tycks således SEC’s nuvarande ledning ivriga att sanktionera överträdelser och på så vis återupprätta förtroendet för myndigheten. Konsekvenserna för europeiska aktörer återstår att se men sannolikt är en översyn av vissa rutiner påkallad för de med amerikanska investerare. SEC’s sanktioner gentemot LDBF kan även komma att bli typiska för kommissionens nya profil och synes vara mer ingripande än motsvarande myndigheters agerande inom EU.
Fallet är ett exempel på beslutsamheten hos ledningen och kanske är tidsramen den tydligaste indikatorn. Från förhör med vissa nyckelpersoner till förlikning tog det bara några månader. LDBF hade, enkelt uttryckt, marknadsförts som en likvid fond för professionella investerare. Ett nödvändigt element i detta är givetvis att det finns likvida tillgångar i fonden. Vanligtvis är detta inte heller problematiskt om investeringarna sker i värdepapper som är föremål för relativt regelbunden handel men just den här sommaren var läget ett annat. LDBF hade, trots löften om diversifiering och likviditet placerat tungt i Sub Prime.
Under tidig sommar 2007 började de likvida tillgångarna att sina. Allt eftersom ledningen insåg allvaret på marknaden förstod de också att om de som investerat i fonden begärde tillbaka sitt kapital skulle fonden tvingas in i en omöjlig situation; be State Street stå för förlusten (exempelvis genom lån till LDBF) eller likvidera hela fonden med allt vad det innebar. På State Street rådde med största sannolikhet en upprörd stämning. De likvida tillgångarna var slut och flera av fondens största investerare var stora klienter till State Street.[1]
Om det var oförstånd eller illvilja som ledde till de ödestigna besluten blir nog aldrig klart men någonstans på vägen fattades beslutet att sälja tillräckligt mycket för att hålla fonden flytande och ge de bästa kunderna en väg ut. Försäljningen skedde inte pro rata utan i stället i de mest likvida tillgångarna. Problemet med taktiken var att LDBF tvingades behålla de tillgångar som inte gick att sälja, något som drastiskt förändrade riskbilden för hela fonden. I ett försök att lugna investerare skickades då ut informationsblad som innehöll vissa påståenden beträffande risken i fonden – information som tydligen inte överrensstämmer med hur verkligheten såg ut enligt SEC. Brevet och State Street’s övriga agerande kostade finansjätten 300 miljoner dollar i förlikning med investerarna och lika mycket med SEC, totalt över 600 miljoner dollar.
LDBF granskningen inleddes som många andra ärenden, med ett telefonsamtal. För de som blir överraskade med ett ”frivilligt” telefonsamtal väntar också en potentiellt spännande framtid. Stämning i en federal domstol, överlämnade till FBI för åtal, förlikning eller oviss väntan. Telefonintervjuer mynnar nämligen ut i en intern rapport som personen inte får del av och därför inte vet om förundersökning inleds eller ärendet läggs ned. Ovissheten kan vara plågsam då straffen för exempelvis insiderhandel är kännbara. En rådgivare som kontaktades av SEC för några sedan dömdes till flera års fängelse i huvudsak på grund av telefonsamtalet.
Varför då svara när det ringer? Kort sagt är det värsta som kan hända att det kommer en ”subpoena” som begär ut allt du någonsin skrivit och ber dig inställa dig till förhör – då sitter du där i skuggan av defibrillatorn med tre advokater från New York till en kostnad som kan vara större än en fin bil.
Under förhören i höstas behövdes aldrig defibrillatorn och de svartklädda advokaterna från New York tycks ha gjort sitt jobb – ingen åkte ju i fängelse. Kanske är det just handlingskraften hos kommissionen och deras vilja att snabbt återställa förtroendet som är den viktigaste läxan. Kommissionens senaste styrkeuppvisning kommer förhoppningsvis innebära en tryggare investeringsmiljö och en sak är säkert, till och med Madoff skulle nog tänka två gånger innan han drog på sig SEC’s uppmärksamhet i dagsläget.
Kristian Hermanrud
Andulf Advokat AB
[1] See bl a Wall Street Journal 5e Februari 2010 samt SEC’s Press Release. http://online.wsj.com/article/SB10001424052748704041504575045310810440220.html
Läs också: Revisor tänkte mörda Bernard Madoff
