Det blåser kring alliansregeringen. Med fog, tycker jag, åtminstone när det gäller ett par tillsättningsförfaranden i fråga om höga tjänster. Urvalsproceduren till högre befattningar inom den offentliga sfären har länge vållat politisk debatt. Under förre statsministern Göran Perssons tid ansågs denne ha för stort personligt inflytande på personvalen och fick kritik från oppositionen. Alliansregeringen kunde därför förväntas slå in på en ny väg och tillämpa mer öppna och insynsvänliga förfaranden. Hur har det blivit, är en relevant fråga att ställa.
Utnämningen av förre försvarsministern Mikael Odenberg till ny generaldirektör för Svenska Kraftnät synes ha gått klantigt och ensidigt till enligt både min och mångas uppfattning. Mikael Odenberg är säkert en utmärkt man på posten, det ifrågasätter jag inte. Men det hade varit bättre, tycker jag, att tala om att Mikael Odenberg handplockades för befattningen eftersom han var sällsynt lämplig och skickad för den.
Statsministern sökte komma med en egendomlig förklaring om att rekryteringsprocessen inneburit att utnämningen skett i konkurrens mellan flera kandidater. Såvitt jag begriper var det väl si och så med den öppenheten. Nu ska förfarandet granskas av Konstitutionsutskottet. Det blir spännande att ta del av resultatet.
Än värre tycker jag att rekryteringsförfarandet till ny rikspolischef är. Där har befattningen öppet kungjorts och varit möjlig att söka för envar. Statsministern ansåg att detta var naturligt när man sökte efter en medborgarnas högste polischef. Beslutet var populärt och gick säkert hem i stugorna, som det brukar heta. Det är jag övertygad om.
Men det var blåögt, påstår jag, att tro att starka kandidater skulle anmäla sig på detta sätt och därmed avslöja på den arbetsplats, där de sannolikt innehar viktiga och framträdande poster, att de vill bort därifrån. Så går det helt enkelt inte till. Och det har också visat sig med råge, när ansökningstiden gått ut. Kandidaterna får nog, minst sagt, anses skrala. I varje fall för en befattning som rikspolischef.
Även här blir det spännande att se vad som ska hända. Ska befattningen kungöras ledig på nytt? Eller ska regeringen ta till ett mer traditionellt förfarande och börja leta kandidater bland de starka personer som kan tänkas vara både skickade och villiga att ta på sig detta mycket krävande och svåra uppdrag. Jag utgår från att ingen av dem som sökt befattningen kan anses vara tillräckligt kvalificerad och lämplig. Men osvuret är bäst. Den sökande 79-åringen får väl, även med en ny och modernare respekt för ålder och erfarenhet, anses vara för gammal för vilken statlig befattning som helst, så många år efter pensioneringen.
Ett sätt att rekommendera till regeringen är att inte leta alltför omständligt och på för stora avstånd. Det finns nämligen mycket närliggande en utmärkt väl skickad kandidat för rikspolischefsposten, tycker jag och många med mig, vid namn Bengt Svensson. Han är idag, som alliansregeringen känner till men kanske inte alla andra, tillförordnad rikspolischef. Han har, såvitt jag vet, inte sökt den ordinarie befattningen men är kanske beredd att acceptera den om han tillfrågas. En bättre kandidat än Bengt Svensson tror jag att det blir svårt att få fram ens om man är justitieminister och låter annonsera ut befattningen i alla landets tidningar.
Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se
