JO konstaterar att det i princip inte är förbjudet att fotografera någon i smyg, och att en i hemlighet tagen film som visar en person i vardagliga situationer typiskt sett inte är straffbar att visa, såvida den inte innefattar förtal. Sammantaget framstår det ändå som uppenbart att såväl filmningen som filmerna kan utgöra integritetskränkningar, anser JO.
Ombudsmannen konstaterar att de skivor med digitalt lagrad information som inkommit till myndigheten inte verkar ha registrerats eller tillförts färdtjänstärendet utan bara i största allmänhet sparats. Inte heller de telefonsamtal myndigheten haft med smygfilmaren har dokumenterats. Dessa underlåtenheter måste enligt JO kritiseras. Att sedan anlita en förtroendeläkare – något som aldrig gjorts tidigare, samt involvera hela kommunstyrelsen i ärendet, kan ses som en exceptionell åtgärd.
Med facit i hand framstår hela handläggningen enligt JO som ogenomtänkt, vilket kan förklaras av dels en ovana att hantera material och situationer av detta slag, och dels ”de gråzoner som det rättsliga skyddet för den enskildes privatliv delvis består av”. De frågor som kommunen ställts inför har i brist på reglering och praxis varit svåra att handlägga och ta ställning till, konstaterar JO.
Johanna Haddäng
