När Barbro Jönsson fick veta att hennes bostad förstörts i ett sprängattentat var reaktionen omedelbar. Hon hade just stigit av tåget i Göteborg.
– Jag ledde en kurs där den dagen. 20 personer satt och väntade på mig, jag hade bråttom att hinna dit i tid, minns hon.
”Kan jag inte komma lite senare?” frågade hon därför när polisen ringde.
– Först insåg jag inte omfattningen, jag trodde att det rörde sig om småskador på dörren. Min attityd var hela tiden att köra på som vanligt. Och den inställningen ändrades egentligen aldrig. Men steg för steg började jag ändå inse vidden av vad som hade hänt.
Ytterdörren hade sprängts i flisor. Flera av fönsterrutorna förstördes. Inredningen blev till bråte. Om hon varit hemma hade hon troligen avlidit i explosionen.
2004 började Barbro Jönsson på åklagarkammaren i Uddevalla, de senaste nio åren hade hon arbetat med administrativa frågor på Riksåklagarens kansli i Stockholm. Den nya operativa tjänsten var efterlängtad. Snart fick hon sitt första mål kopplat till organiserad brottslighet.
– Det var en ren slump. Jag var en av de få erfarna åklagarna som var i tjänst vid just det tillfället. Jag tackade ja till målet och sen rullade det på.
Utredningen, med totalt 16 tilltalade, gällde en uppgörelse där medlemmar ur Brödraskapet Wolfpack skulle hämnas för att några personer blivit avvisade från en fest. Den grova misshandeln avslutades först sedan polis anslutit till platsen. I stämningsansökan konstaterade Barbro Jönsson att: ”gärningarna utförts av flera personer i en planerad och organiserad kommandoliknande räd”.
Samtliga 16 tilltalade fälldes.
– Det gick över förväntan, tack vare att målsägandena orkade och vågade ställa upp.
Snart upptäckte Barbro Jönsson att hon gillade att jobba med mål kopplade till organiserad brottslighet.
– Situationen i rätten är annorlunda, mer hanterbar än den brukar vara. Rollerna är tydligare. I vanliga fall sysslar man med gråzoner, men här är det frågan om svart och vitt.
Vid andra sorters brott är gränsdragningen inte lika tydlig:
– En hustrumisshandel är naturligtvis fruktansvärd. Men oftast så mår båda parter väldigt dåligt. Här ställs man inför personer som gjort valet att leva ett kriminellt liv. Då blir det enklare att sätta en gräns. ”Du har gjort ditt val, så kom inte och prata om att det är synd om dig”.
Barbro Jönsson tog sig medvetet an den organiserade brottsligheten. Snabbt blev hon ryktbar i kretsarna. Hon beskriver sig själv som ”provokativ”.
– Jag var tydlig med min inställning. Eftersom de har valt att ställa sig på den sidan om lagen så får de ta konsekvenserna av det, att jag inte kan tro på vad de säger.
Hon märkte en tydlig förändring bland de misstänka gängmedlemmarna:
– I början svarade de på mina frågor, sedan slutade de. Inom Brödraskapet Wolfpack var de inte så förtjusta i mig.
Hur visste du det?
– Sånt vet man. Jag fick information från olika håll, och märkte av stämningen. De gav mig inte direkt några kärleksförklaringar, det såg man på attityden och på hur de förhöll sig till mig.
Ändå hade hon inte hotats i samband med bombdådet. Vid tillfället förberedde hon ett åtal mot sex personer i Brödraskapet Wolfpack, ändå misstänkte hon inte att explosionen kunde vara initierad av den organiserade brottsligheten.
– Jag trodde inte att de var så jävla dumma att de gjorde en sån sak, men det var de uppenbarligen. Jag trodde att de var affärsmän, som kalkylerade med vinst kontra insats. Om en polis eller åklagare blir attackerad så kommer kollegerna att sätta in alla resurser. Ingen lämnas ifred och inga affärer kan bedrivas.
Attentatet förändrade Barbro Jönssons liv totalt.
– Inget av det liv jag hade finns kvar, är hennes egen beskrivning.
Hon fick livvakter och nytt skyddat boende. Och hennes arbetsgivare ville placera om henne till en mer undanskymd tjänst, på utvecklingscentrum i Göteborg.
– De utgick från att jag inte skulle kunna fortsätta som vanligt. Men efter ett knappt decennium på RÅ och efter att ha jobbat på regionåklagarmyndigheten så fick det vara nog med administration för min del. Det fanns inte på kartan att jag skulle återgå till det.
”Det ni håller på med betraktar jag som en ren bestraffning” förklarade Barbro Jönsson för sina chefer.
– Då frågade de om jag kunde tänka mig miljömål. ”Nej, jag vill jobba med organiserad brottslighet” svarade jag. Då vred de sig som maskar.
Men personskyddet gjorde det svårt att jobba på samma sätt som tidigare.
– Som åklagare rör man sig hela tiden i olika miljöer, det är mycket interaktion med andra människor. Under förhandlingar kunde jag inte röra mig bland parterna. På lunchen fick jag inte lämna rummet. Fokus låg på mig, inte på processen. Till slut blev det praktiskt omöjligt att jobba kvar.
Snart gick hon därför med på att byta till internationella åklagarkammaren i Göteborg.
I april i år hölls tingsrättsförhandlingen mot två män som åtalats för inblandning i bombattentatet. Barbro Jönssons vittnesmål var ett avgörande inslag i rättegången: ” Jag grät hela nyårsafton. Sen grät jag konstant i fyra dygn”, anförtrodde hon rätten.
– Jag hade längtat efter att få göra detta. Det var oerhört skönt att, inför publik, få tala om vad som hade hänt och klargöra mina synpunkter. Det var en enorm rensing och en ovärderlig upprättelse för mig. Jag har alltid haft svårt att förstå målsäganden som backar ut och idag har jag än svårare att förstå dem.
Att gå in i rollen som målsägande var dock inte utan svårigheter.
– Jag kunde inte hålla tyst. Det kliade i fingrarna att få ställa frågorna själv.
För sig själv viskade hon goda råd till åklagare och målsägandebiträde. Frustrerad över frågor som aldrig tycktes ställas och strategier som verkade sämre än de hon själv skulle ha använt.
– Och när de rätta frågorna sedan kom så pustade jag ut. Mitt stackars målsägandebiträde satt bredvid och undrade vad han skulle göra. Men efter ett tag insåg jag att det var bäst att försöka hålla tyst.
Hennes ombud Lennart Borgland hade tidigare haft klienter med påstådda kopplingar till Brödraskapet Wolfpack.
– En erfaren Uddevallaadvokat. Jag visste att han engagerade sig i sina klienter och att han skulle kunna hålla mig på plats.
De tilltalade, båda med kopplingar till Brödraskapet Wolfpack, dömdes till tre och ett halvt års fängelse för olaga hot och skadestånd på dryga 150 000 kronor. Bombdådet antas vara en form av inträdesprov i gänget.
– Deras ställning i organisationen har förändrats sedan attentatet, konstaterar Barbro Jönsson.
Har du varit rädd?
– Nej, aldrig.
Arg?
– O ja. Tvärförbannad. Det är jag fortfarande. Jag har inget hämndbehov, det skulle inte gagna någonting. Men jag vill se den som ligger bakom rakt i ögonen och tala om precis vad jag tycker om vederbörande.
Har du fått göra det?
– Det är de för fega för. Den som står bakom är alldeles för feg för att ta ett steg fram och ta på sig ansvaret.
Har det här kostat dem så mycket som du trodde?
– Ja, ingen sten har lämnats orörd. Jag tror att de inser att det här inte var någon bra idé. Insatserna är större än när de väljer andra offer.
I dag har Barbro Jönsson slutat som åklagare. Hon är stabschef på länskriminalen i Västra Götaland.. Här arbetar hon huvudsakligen med organiserad brottslighet och andra grova brott. Hon är rekryterad ”med hänsyn till sin bakgrund”.
– Jag ger juridiska och processuella inspel i den operativa verksamheten och är ett allmänt stöd för poliserna, med fingrarna i det mesta.
Och den här gången ser hon inte bytet av arbetsplats som någon ”bestraffning”.
– Jag hade nog aldrig erbjudits det här jobbet om det inte varit för attentatet, det var så polisen här fick upp ögonen för mig. Som åklagare kunde jag inte jobba till 100 procent med organiserad brottslighet, här är det ett av våra huvuduppdrag. Att byta jobb var nog nödvändigt för att jag skulle behålla entusiasmen.
Göteborg är en av de städer som har drabbats hårdast av den organiserade brottsligheten. Här inträffade flest gängrelaterade skottlossningar under förra året.
– Vapenbrotten har ökat radikalt, vi har tagit många fler vapen i beslag.
I år har aktiviteten varit lägre.
– De som var med i striderna förra året, som Bandidos, är kraftigt reducerade och därför rätt tillbakadragna just nu. Även i andra grupperingar sitter många inne. Det gör det möjligt för nya, yngre, att visa sig duktiga. Nu ser vi de största problemen i autonoma grupper från förorterna, som är lösare i kanterna och inte har en lika tydlig organisation som mc-gängen.
Utpressning är ett av de snabbast växande brotten. Något lagstiftningen ännu inte hunnit anpassas till, enligt Barbro Jönsson:
– Den utpressningsbestämmelse som finns i lagstiftningen är gammal, äldre än brottsbalken. Den är utformad efter en utpressare som tar bilder på älskarinnan och vill ha betalt. Det klassas som ett förmögenhetsbrott, jämställt med stöld och förskingring. Men idag är utpressning snarare ett hot eller våldsbrott.
Normalstraffet är ett års fängelse.
– I många fall rör det sig om stora summor. Hanterar du narkotika för till exempel 300 000 kronor så får du många års fängelse. Kan du tjäna lika mycket pengar på utpressning så väljer du naturligtvis det. Dessutom är det säkrare, risken att åka dit är mindre.
Hon ser även nya tendenser i vilka brott som begås. De väpnade rånen har i år varit färre:
– Grova stölder och hälerier är de nya projekten. Det handlar om stora pengar samtidigt som kostnaderna inte är vansinnigt höga. Stölder används också som en inkörsport i samband med nyrekryteringen.
– Att bromsa nyrekryteringen och göra det enklare att lämna verksamheten är nyckeln till att bekämpa utbredningen av den organiserade brottsligheten.
Ett sätt att uppnå detta är enligt Barbro Jönsson att sänka gängens status. En väg kan vara ett bättre samarbete mellan myndigheter:
– Offentliga upphandlingar är ett exempel. Jag tycker att man ska kunna utesluta företag om personer knutna till dem har kopplingar till organiserad brottslighet. Det skulle göra till exempel Hells Angels mer utstötta än vad de är idag. Den typen av smågnag gör deras situation värre, samtidigt som det inte höjer deras status på det sätt som en rättegång gör.
Polis och åklagare är överens om att den nya situationen kräver nya utredningsmetoder. Stockholmspolisens kritiserade system med infiltratörer har uppmärksammats de senaste åren. Barbro Jönsson är dock tveksam till om infiltratörer är nödvändiga.
– Man måste väga behovet mot riskerna, de måste skötas med oerhört stor omsorg.
Barbro Jönsson anser att länskriminalen använder sig av ett ”framgångsrecept” i kriget mot brottsligheten. Genom att få flera medgärningsmän att bidra med information har man kunnat binda fler personer till brott.
– Straffrabatt är helt nödvändigt. För att lyckas med utredningarna måste vi få en del personer att inse att de måste lämna det kriminella livet. Jag vill inte kunna köpslå på samma sätt som de gör i USA. Men domstolarna måste ha ett instrument i brottsbalken för att kunna sänka påföljderna.
Efter attentatet har Barbro Jönsson blivit en rikskänd debattör i rättsfrågor. Hon har utsetts till ”Årets förändrare” av tidningen Neo och till Sveriges sjätte ”bråkigaste” kvinna av tidningen Passion for Business. I Legally yours undersökning Juristbarometern röstades hon fram som en av landets mest beundrade jurister.
– Jag är naturligtvis oerhört tacksam. Det blir lättare att krypa ovanför täcket de dagar jag inte mår så bra. Och nu, när min situation är som den är, så tycker jag det är lika bra att göra något vettigt av den.
Hon anlitas frekvent som föreläsare. Civilkurage är en hjärtefråga. I somras skrev hon en debattartikel i ämnet för Göteborgs-Posten:
”Varje gång en person inte anmäler ett brott, eller avstår från att berätta om sina iakttagelser, kommer brottslingarna ett litet steg närmare att få mer att säga till om. Hur det blir då kan vi ju föreställa oss genom att ta den rädsla som råder redan i dag och öka den med 10 eller 100. Är det så vi vill ha det? Skulle inte tro det.”
Regeringen planerar att utreda om en civilkuragelag ska införas. Något konkret förslag på en sådan har dock ännu inte presenterats.
– En sådan lag strider helt mot begreppets natur. Det skulle i värsta fall kunna leda till att folk inte vågar ingripa i vissa lägen, säger Barbro Jönsson.
Hon spårar utvecklingen till 1960-talets framväxt av miljonprogramförorter.
– Då skapades en tradition av att vi inte skulle blanda oss i varandras affärer.
Själv tyckte hon att de ”tanter som hängde i fönstren och gapade på oss” på Vintergatan i 1960-talets Lund var ”jävligt irriterande”.
– Men de innebar också en social kontroll och trygghet som vi kanske inte hittar i dag. Då visste man vilka alla i huset var. Nu har jag bott på ställen där man inte haft en aning om vilka grannarna är.
En ny undersökning från Brottsförebyggande rådet, Brå, visar att var fjärde åklagare utsatts för hot, våld eller trakasserier under de senaste 18 månaderna.
– Attityden har förändrats. Ju mer det pratas om hot, desto mer lyhörd blir man. Nu hanterar man sådana situationer med ett större allvar.
Attentatet präglar än i dag Barbro Jönssons liv.
– Fortfarande kan jag inte leva som jag vill i alla lägen.
Hon har fortfarande polisskydd. Senast i våras fick hon avstå från en föreläsning efter att hotbilden bedömdes vara för hög.
I början av juli skärpte hovrätten straffet för de båda gärningsmännen. Om Högsta domstolen hanterar målet väntar troligen ett avgörande under hösten.
– Det är en bevisvärderingsfråga, så normalt ska HD inte ta upp det. Men med tanke på vilket mål det är så kanske de faller för frestelsen och kör upp det. Och ju längre upp i hierarkierna du kommer, desto längre från verkligheten hamnar du. Nu i hovrätten så var de två juristdomarna skiljaktiga och ville frikänna den ene. Jag har vissa farhågor att justitieråden kan resonera på samma sätt. Domare är ofta så angelägna om att vara opartiska att de i vissa lägen blir partiska till de här busarnas förmån.
Text: Peter Johansson
Bild: Jonte Wentzel
red@dagensjuridik.se
Ursprungligen publicerad i Legally yours nummer 4 2009-11-04
