Den 19 och 20 september 2006 sprängdes två bilar i Göteborg med hjälp av handgranater. Vittnen berättade i tingsrätten att glasrutor splittrats i närliggande fastigheter och att ”det var som ett krig”.
Fem män med koppling till MC-klubben Bandidos åtalades för bland annat mordförsök och allmänfarlig ödeläggelse, vilket möjliggjorts då en av männen hade angett sig själ och avslöjat de övriga. Såväl tingsrätt som hovrätt dömde männen till långa fängelsestraff.
Mannen som angav sig överklagade och yrkade att han skulle dömas till en icke-frihetsberövande påföljd eller åtminstone att fängelsestraffet skulle sättas ner.
Bidragit till att klara upp svårutredd och allvarlig brottslighet
Underinstanserna hade beträffande granatdåden beaktat såsom förmildrande omständigheter enligt 29 kapitlet 5 § första stycket tredje punkten att 24-åringen frivilligt angett sig och enligt åttonde punkten att han bidragit till att klara upp svårutredd och allvarlig brottslighet. Hovrätten beaktade även till hög grad de svåra personliga följderna hans avslöjande kommer att ha.
Högsta domstolen finner att straffvärdet för samtliga gärningar uppgår till sju års fängelse och diskuterar därefter vilka förmildrande omständigheter som kan beaktas.
Den fråga som särkilt uppmärksammats i målet är om det förhållandet att mannen har avslöjat även andra som medverkat till gärningarna ska leda till strafflindring.
Inför införandet av 29 kapitlet 5 § brottsbalken diskuterades om Sverige liksom andra länder skulle införa ett system med så kallade kronvittnen. Ett sådant system innebär att en gärningsman som avslöjar brott går fri från eller får mildare straff.
Man fann dock att övervägande skäl talade emot ett sådant system och att sådana omständigheter undantagsvis skulle kunna motivera ett lägre straff enligt punkten åtta. Det framgick dock inte under vilka förutsättningar.
HD konstaterar att 29 kapitlet 5 § brottsbalken handlar om billighetshänsyn och att strafflindring som motiveras enbart av samhällets intresse av att brott utreds inte är förenlig med den nuvarande regleringen. HD finner därför att de uppgifter som mannen lämnat om sina medbrottslingar inte i sig utgör skäl för strafflindring.
Omfattas av polisens vittnesskyddsprogram
HD anser dock att mannens medverkan till utredningen har haft och kommer att få en väsentlig påverkan på hans personliga situation. HD uttalar att ”en direkt följd av att han avslöjat och berättat om sina medbrottslingars medverkan är att han under överskådlig tid kommer att leva under hot om allvarliga repressalier.” Mannen omfattas numera av polisens vittnesskyddsprogram och hotbilden mot honom innebär att inte längre kan leva ett normalt liv.
HD finner att hotbilden mot mannen har ett klart samband med att han har lämnat uppgifter om sina medbrottslingar och att det skulle vara obilligt om dessa allvarliga följder inte beaktades vid påföljdsbestämningen. HD finner därför att det föreligger en sådan undantagssituation som avses 29 kapitlet 5 § första stycket åttonde punkten.
Högsta domstolen finner därför i likhet med hovrätten att straffet ska fastställas till tre års fängelse.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
