En bostadsrättsförening överklagade länsstyrelsens beslut att tillåta Telenor Sverige AB att uppföra en två och en halv meter hög mobiltelefonmast och yrkade att bolaget skulle föreläggas att ta bort masten. Föreningen anförde att masten krävde bygglov och var en helt ny anläggning och således inte en kompletteringsåtgärd.
Förvaltningsrätten konstaterar, mot bakgrund av förarbetesuttalanden, att radio- och telemaster ofta är framträdande inslag i stads- och landskapsbilden och att det mot denna bakgrund bör vara bygglovspliktiga. Samtidigt konstaterar rätten att mindre master och antenner på hustak inte bör omfattas av bygglovsplikten och att plan- och bygglagen uttryckligen gör undantag för master som enbart avser att tillgodose en viss fastighets behov.
Förvaltningsrätten uttalar att lagstiftaren visserligen inte angivit någon storleksmässig definition av vad som ska anses utgöra en mast. Rätten anser dock, mot bakgrund av fotodokumentation i målet, att masten i fråga inte ger intryck av att vara vare sig av den omfattningen eller den storleken att bygglov bör krävas. Överklagandet avslås därför.
