Johan Munck tillträdde som justitieråd 1988, och är sedan 2007 ordförande i Högsta domstolen. Den första mars går han i pension och lämnar då över ordförandeskapet till Marianne Lundius.
– Jag kommer att se tillbaka på den här tiden som mycket intressant och rolig, säger han.
Även om han tycker att det ska bli skönt att få tid över till annat, kommer han att sakna vardagen i domstolen.
– Det har varit värdefullt att få vara i en miljö där vi har kunnat diskutera viktiga och svåra saker. Det har också tillkommit samarbeten med utländska kollegor vilket har varit väldigt givande. Jag har lärt mig hur domstolsväsendet fungerar i andra länder, säger han.
På det hela taget är Johan Munck nöjd med det arbete som har bedrivits i Högsta domstolen under hans tid som ledamot.
– Under större delen av min tid har vi uppfyllt kraven på en god balans. Vi har avgjort lika många mål som kommer in.
– Det blir besvärligt när balansen tenderar att växa vilket vi har sett exempel på både i Högsta domstolen och i Regeringsrätten. Därför känns det skönt att vi har kunnat hålla en god balans de senaste åren, säger han.
Men det finns saker han önskar hade varit annorlunda.
– Under mina år som justitieråd har jag varit med vid många beslut och domar. Och visst finns det enskilda domar där jag funderar över om vi skulle ha dömt annorlunda, säger han.
– Även om de beslut vi har fattat naturligtvis aldrig har varit helt uppåt väggarna fel är jag i ett par fall osäker på om vi har dömt rätt, säger han.
Ett fall som följt Johan Munck under tiden i HD är Billy Butts kamp för att få resning.
– Billy Butt har kontaktat mig många gånger under den här tiden och vi har haft regelbundna samtal, säger han.
Sedan Billy Butt frigavs 1996 har han sökt resning tio gånger. Vid det åttonde tillfället, oktober 2006, var två av ledamöterna skiljaktiga. I mitten av mars tas hans tionde resningsansökan upp. Johan Munck var inte en av dem som var skiljaktig, han satt inte med i målet, men han berättar att också han har sina funderingar kring Billy Butts domar.
– Domarna mot honom är anmärkningsvärt formulerade, säger han.
Han vill inte kommentera Billy Butts senaste resningsansökan, men berättar att han tycker att fallet är olyckligt.
– Jag förstår varför han söker resning, säger han.
– Men det är alltid besvärligt och olyckligt med fall där personer anser sig vara oskyldiga. Och i en del fall har jag varit tveksam, säger han.
Han menar också på att det är problematiskt när de flesta justitieråd har suttit med i ett ärende, så som det ser ut i Billy Butts fall.
– Det är ett problem med återkommande ansökningar även om det vid varje tillfälle tillkommer nya omständigheter. Vi är bara ett visst antal ledamöter och vi kan inte trolla, säger han.
Johan Munck tycker inte att Högsta domstolen ska besluta i resningsärenden utan menar att det vore bättre om Sverige inrättade en fristående resningskommission.
– I bland annat England, Norge och Danmark har de fristående resningskommissioner och jag tycker att också vi bör gå över till en sådan ordning även i Sverige.
– Det vore bättre om det kom in nya friska ögon som såg på ärendet på nytt, säger han.
Även om Johan Munck nu går i pension från tjänsten som justitieråd kommer han inte att ligga på latsidan.
– Jag kommer att fortsätta ha en del skiljemannaförfaranden och jag kommer fortsätta sitta som ordförande i en del nämnder, bland annat Börsens disciplinnämnd.
Han kommer också att få en helt ny uppgift.
– Jag ska ge ut lagboken vilket känns roligt, säger han.
Men lite mer tid över till annat hoppas han få.
– Ja jag har tänkt ägna mer tid åt musicerandet. Jag är violist och ska spela i stråkkvartetter, säger han.
Malin Letser
malin.letser@dagensjuridik.se
