Publicerad 2009-12-16 kl 15:16

Äter lagstiftaren gröt?

I juridiken hänvisas ofta till lagstiftaren. Den kan handla om vad lagstiftaren avsåg då en lag formulerades, eller om hur denna skulle antas hantera en ny fråga. I den juridiska litteraturen refereras till lagstiftarens relationer, problem, fel och försummelser o.s.v.

I dagligt tal är det klart vad som avses. Lagstiftaren ett begrepp som används för att understödja juridisk argumentation, påpeka brister och försvara eller kritisera regler. Begreppet kompletterar den skrivna lagen och gör det möjligt att anpassa den över tid.

Lagstiftaren är emellertid en abstraktion. Ingen lag har någon identifierbar enskild avsändare med mänskliga egenskaper. Lagar blir till genom processer i vilka många är inblandade. Mer korrekt är att hänvisa till intentioner, fel och försummelser som kan härledas till lagberedningen.

I praktiken är hänvisningar till lagstiftaren retoriska grepp. Genom att hänvisa till lagstiftaren och lägga ord i munnen på denne går det att få en juridisk argumentation att framstå som mer eller mindre legitim. 

Beträffande lagstiftningens utformning kan ett tydligare fokus på lagberedningen sannolikt nyansera bilden och kanske även göra det enklare att minimera fel, i vart fall på sikt. Till skillnad från lagstiftaren är lagberedningen en konkret företeelse som går att dela upp och undersöka sytematiskt. Att i enstaka fall hänvisa till lagstiftarens hypotetiska avsikt eller försummelser är en dålig metod. Återkommande brister i lagarna bör analyseras och kopplas till enstaka moment i lagstiftningsprocessen, som i sin tur kan revideras.

Abstraktioner med mänskliga drag är dock vanliga. Om de får stort genomslag kan de också ha normerande inverkan. Tror man på tomten försöker man vara snäll så man får rikligt med klappar. Tror man på Gud strävar man efter att uppträda i enlighet med religionens påbud så att livet efter detta blir bra. Referenser till mytiska varelser kan även förändra beteenden. – Om du inte är snäll så… Effekterna blir naturligtvis bättre om egenskaper och konsekvenser görs tydliga. Allra bäst är att skapa bilder.

Nästa tankeled är givet. Kan man förbättra lagarnas rationalitet genom att ge lagstiftaren mer fasthet i konturerna? Det mesta förefaller ju oklart, åtminstone om man jämför med andra mytiska varelser. Exempelvis vet vi, eller tror oss veta rätt mycket om tomten, bland annat hur han är klädd, hur han tar sig fram och att han är svag för risgrynsgröt. Men vad vet vi om lagstiftaren?

En friare rättsvetenskap har här en hel del nya uppgifter att ta tag i. Det synes även finnas avsevärt utrymme för kreativitet. Var bor lagstiftaren, är det en han eller en hon eller bådadera, och vilka ideal kan kommuniceras genom en visuell konkretion?

Är lagstiftaren allseende och hur är fordonsparken sammansatt? Hur ser kringorganisationen ut? Kan departementstjänstemännen skildras som energiska hjälpredor, som likt nissarna i tomteverkstaden raskt utför sitt värv nynnande käck musik? Eller är det bättre att frammana någon annan bild?

Peter Wahlgren