KRÖNIKA – Louise Brown, antikorruptionsexpert på FCG
Förväntan om krafttag mot välfärdsbrott, avfallsbrott och gängkriminalitet är som bortblåst. All uppmärksamhet riktas nu mot det geopolitiska läget och ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Det som var livsviktigt igår, ter sig futtigt idag. Allt är relativt, och man inser plötsligt att det finns andra problem som är så enormt mycket större.
Få kan vid det här laget ha ungått nyhetsflödet om hur pengar flyttas globalt när det ryska banksystemet klipps av från den global ekonomin och både ryska och belarusiska banker kastas ut från SWIFT. Det finns alltid genvägar och omvägar. Sedan Rysslands invasion i Ukraina har värdet på Bitcoin ökat med 13 procent och handeln med rubel och kryptotillgångar har dubblerats. Krypto har kallats för Putins supervapen mot sanktionerna, och en utveckling följer nu där vi kan komma att se att även vissa kryptotillgångar omfattas av sanktioner.
Den ryska eliten har sedan länge förberett sig på att sanktioner skulle kunna komma. ”Londongrad” har snabbt blivit ett etablerad begrepp, som berättar om en omfattande rysk etablering under år, i form av kapitalflyktingar med oligarkkopplingar som tacksamt använt sig av det brittiska utrymmet för så kallade gyllene visum, alltså uppehållstillstånd i utbyte mot större investeringar, ofta i fastigheter, och de generösa förutsättningarna för att sätta upp skal- / brevlådebolag. Ett för oss i Sverige bekant exempel på bolag av detta slag är Multiserv Overseas, ett brevlådeföretag i England med band till ryska affärspartners som användes när svenska Bombardiers betalade >500 miljoner i mutor för att vinna affärer i Azerbaijan.
Flera länder är ökända för att erbjuda en svårspårad hemvist för personer och pengar som behöver hitta nya vägar framåt. Förenade Arabemiraten är ett av dem, som tillsammans med länder såsom Malta, Turkiet och Albanien är ’grå-listade’, av den internationella organisationen Financial Action Task Force (FATF), och därmed kräver ökad vaksamhet för penningtvätt.
För varje sanktion följer i praktiken en offset. Det kallas ’sanctions busting’ och tar sig uttryck genom just skalbolag för att slussa pengar genom fiktiva affärer med högst svåridentifierade huvudmän, transaktioner via korrespondentbanker, handelskrediter med mera.
Betalningshantering vid export och import undgår sanktions-screening med hjälp av kunders och banktjänstemäns gemensamma ansträngningar. Nätet att ta sig igenom hos grålistade länder blir dock nu allt finmaskigare, och det rapporteras att 90 procent av ryska intressen som nu försöker öppna konton i Förenade Arabemiraten avfärdas. Men om kontoinnehavaren har sin avsändaradress i en icke-sanktionerad jurisdiktion, är det självklart svårare att bedöma.
Bank och finans befinner sig nu i en unik situation där processer och rutiner kommer att sättas på prov. Insikterna kan vara ytterst tillnyktrande. Compliance-revisioner ska vara scenario-baserade för att bedöma hur väl en verksamhets förebyggande arbete speglar sin kontext och risker, lagkrav och policyåtaganden. I ett sådant läge gäller det att den grundläggande förmågan att riskbedöma både kunder och transaktioner fungerar, också när det är komplext.
Det brukar sägas att i krig och kärlek är allt tillåtet. Inom folkrätten finns begreppet jus ad bellum, rätten till självförsvar mot en attack under vissa förutsättningar. Det kan jämföras med regelverk och processer för ett förebyggande, risk-baserat arbete mot penningtvätt, terrorfinansiering och korruption. Men när kriget startat råder istället krigets lagar, jus in bello. Då sätts den faktiska försvarsförmågan på prov. Fartyg flaggas om för att kringgå sanktioner, och spöklaster skeppas för att tvätta pengar genom fiktiv handel. Pengar förflyttas med upplägg likt ryska dockor, lager på lager, vilket gör arbetet oerhört svårt.
Att skaffa ett gyllene visum kan gå så fort som några veckor. I just Storbritannien har välkomstmattan nyligen ryckts bort, men ett stort antal andra kandidatländer kvarstår, och vi kan jämte blomstrande fastighetsinvesteringar vid Persiska Vikens kust, sannolikt komma att se en dito välväxande bransch för företagstjänster såsom hotell för brevlådeföretag och allt-i-ett-tjänster för välbeställda intressenter som vill försäkra sig mot ’ekonomiska och politiska risker och dra fördelar av sin livsstil’, som står att läsa på hemsidan för en förmedlare av gyllene visum.
Utöver relativiseringen av gängkriminalitet och välfärdsbrott för miljarder som fram tills nyligen tedde sig extremt viktiga, har ramarna för ESG (Environmental Social Governance, principer för hållbara investeringar) plötsligt förflyttats. Försvarsindustri som tills nyss klassades som icke socialt hållbart får nu plats i investeringsportföljerna. I Financial Times pekar Andrew Hill på hur inkonsekvent allt blir. De senaste åren har ett kollektivt narrativ utvecklats där enskilda företag och styrelseproffs gärna framställs som ett nytt slags aktivister, som vill gå i bräschen för demokrati, socialt ansvar och mänskliga rättigheter, allt medan business as usual har pågått. När ramarna för vad som anses socialt ansvarsfullt ruckas i grunden i en ny geopolitisk realitet, ser vi hur skör grund våra ställningstaganden står på. När utländska intressenter nu flyr Ryssland hals över huvud, bör frågan ställas varför man inte också borde lämna exempelvis Kina som också är en diktatur.
Med vårens första solstrålar ser jag plötsligt hur smutsiga fönstren blivit under vintern, samtidigt läser jag om att regeringen bestämt att ryska investeringar i Sverige ska kartläggas. Det får mig att tänka på en rapport från 2020 om det rekordstora utländska intresset för svenska fastigheter. Och ett stenkast från min gamla lägenhet på Upplandsgatan ligger en oansenliga bostadsadress som är hemvist för bland annat postboxföretag som kunnat kopplas till individer kända hos polisen för misstänkt terrorfinansiering, grova bokföringsbrott och häleri. I skrivande stund finns på adressen 78 företag registrerade och 299 individer folkbokförda enligt Eniro.
