En advokat blev i september 2018 entledigad som offentligt biträde av Kammarrätten i Stockholm, i ett mål rörande beredande av vård av unga. Beslutet motiverades med att klienten velat överklaga förvaltningsrättens dom, som innebar att hon bereddes med vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU – en vilja som advokaten inte efterkom.
Utdömde lägre ersättning
Kammarrätten ansåg också att det fanns skäl att på grund av detta frångå timkostnadsnormen i beslut om ersättning till advokaten och därmed utdöma en lägre ersättning.
Advokatsamfundets disciplinnämnd beslutade att ta upp ett ärende mot advokaten, utan föregående anmälan, mot bakgrund av kammarrättens beslut.
”Noggrant redogjort”
I yttrande över ärendet har advokaten förklarat att hon noggrant redogjort för den ungas åsikter och önskemål i förvaltningsrätten, samtidigt som hon framfört även sin uppfattning – att ansökan om beredande av vård skulle bifallas. Advokaten har också anfört att hon inte trodde sig ha rätt att överklaga förvaltningsrättsdomen, mot bakgrund av HFD 2014 ref 38. Där hade kammarrätten först avvisat ett biträdes överklagande på grund av att barnet saknade processbehörighet, och biträdet samtidigt själv inte yrkade någon ändring. Högsta förvaltningsdomstolen ändrade senare kammarrättens dom och uttalade att ett biträde äger klagorätt även om biträdet själv inte delar den unges uppfattning.
Borde överklagat
Advokaten har anfört att hon haft samma uppfattning som kammarrätten i frågan, men att hon nu genom att ha fått del av HFD:s referat, insett att hon borde ha överklagat förvaltningsrättens domslut för sin klients räkning.
Åsidosatt plikter
Disciplinnämnden anför, kort och gott, att vad som framkommit i ärendet inte ger skäl att göra någon annan bedömning än den som kammarrätten har gjort. Nämnden anser att advokaten, genom de underlåtenheter som framkommit i kammarrättens beslut, allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat. Advokaten tilldelas därmed en varning.
