Skip to content

"Om matematiken i juridiken - att fästa vikt vid en sådan åldersbedömning är som att singla slant"

DEBATT - av Björn Smedman, civilingenjör i teknisk fysik, yrkesverksam inom maskininlärning och artificiell intelligens

 

Forskningen inom maskininlärning och artificiell intelligens har nu kommit så långt att datorer kan ta över vissa väl avgränsade arbetsuppgifter. I takt med att detta blir möjligt uppstår en enligt min mening en intressant juridisk fråga om vilken betydelse grundlagens saklighetskrav ska ges i denna sköna, eller skrämmande, nya värld.

Den frågan handlar till stor del om förhållandet mellan juridiken och matematiken och för att belysa det förhållandet kan en historisk återblick vara på sin plats.

Både juridiken och matematiken går mycket långt tillbaka i tiden och har på många sätt gått hand i hand genom historien. Enligt den kanske mest kända av de forntida lagsamlingarna, Hammurabis lagar, skulle den som stulit en oxe betala tillbaka trettiofalt. Nog höftades det en del när rättmätiga straff för oxstölder skulle utmätas i Mesopotamien för sisådär 3 700 år sedan men att multiplikationen ändå satte vissa ramar för vilka straff som kunde utmätas tycks rimligt att anta.

Multiplikationen är en del av räkneläran och räkneläran i sin tur en del av matematiken. Juridiska tankegångar inom räknelärans område började som sagt var att formaliseras för ungefär 3 700 år sedan.

En annan del av matematiken kallas sannolikhetsläran. Där har formaliseringsprocessen kommit igång på allvar först nu. De praktiska metoder som ligger till grund för formaliseringen av resonemang inom sannolikhetsläran brukar kallas maskininlärning och artificiell intelligens. Ibland används den sammanfattande benämningen maskinintelligens.

Utifrån grundlagens saklighetskrav har det till exempel sedan länge ansetts självklart att Skatteverket måste räkna ut din inkomstskatt utifrån din inkomstdeklaration. Att bara titta på deklarationen och “göra en sammantagen bedömning” av din skatt är inte tillåtet.

Som juridikintresserad civilingenjör i teknisk fysik, yrkesverksam inom maskinintelligens, har jag hittills utgått ifrån att grundlagens saklighetskrav skulle ges en liknande innebörd i förhållande till sannolikhetsläran. Jag har alltså tänkt att när det är enkelt för en myndighet att räkna ut sannolikheter som kan ha stor betydelse för enskildas rättssäkerhet, så föreligger en skyldighet att göra sådana beräkningar[1].

Betyder då det att beslutsfattare och domare snart kommer tvingas att mata in sina antaganden i en dator som gör sannolikhetsberäkningar med matematisk precision? Nej, inte inom överskådlig framtid. Bevisvärdering i vid bemärkelse hör till några av de mest komplexa och svårformaliserade sannolikhetsbedömningar som över huvud taget görs.

Men redan idag finns det inom juridiken sannolikhetsbedömningar som är så väl avgränsade att det är möjligt att räkna.

Ett exempel på en sådan väl avgränsad sannolikhetsbedömning är Rättsmedicinalverkets metod för att avgöra om en person är under eller över 18 år. Vad kan då Rättsmedicinalverkets metod och den behandling den hittills har fått inom juridiken säga oss om juridikens framtid?

Till att börja med tycks det klarlagt att verket har höftat[2], trots att man enkelt hade kunnat räkna sig fram till felbedömningsrisker för enskilda med olika undersökningsresultat. Detta får mig naturligtvis att ifrågasätta mitt antagande ovan. Grundlagens saklighetskrav tycks inte ännu ha getts den betydelse jag hade förväntat mig.

Kanske kan detta bero på att denna sannolikhetsbedömning av jurister uppfattas som en medicinsk bedömning. Det vill jag dock hävda att den inte är: att slå ihop resultaten av två olika medicinska bedömningar till ett utlåtande är ett problem som har sin lösning inom sannolikhetsläran och som enkelt kan formaliseras.

Eftersom dessa sannolikheter har stor betydelse för rättssäkerheten bör det enligt min mening föreligga en skyldighet att räkna. Men så långt finns det så klart ett stort utrymme för åsikter och tolkningar.

En än mer bekymmersam omständighet har dock nyligen framkommit: den kvantitativa uppgift om risk för felbedömning som förekommer i ett stort antal av verkets utlåtanden[3] är utifrån mycket rimliga antaganden matematiskt osann. Att förklara precis varför den är matematiskt osann kräver mer utrymme än som står till förfogande här men i korthet kan man säga att det vid en matematisk tolkning av uppgiften uppstår motsägelse[4]. Den får alltså utifrån en sådan tolkning anses osann i ungefär samma bemärkelse som påståendet att ett plus ett blir tre är osant.

Detta väcker enligt min mening en rad rättsfilosofiska frågor vars svar kan få stor påverkan både på juridikens framtid och på maskinintelligensens framtid inom den offentliga förvaltningen.

Till att börja med, måste inte en sådan uppgift anses osann även i juridisk, saklig och objektiv bemärkelse? Som jag ser det får en kvantitativ uppgift om sannolikhet sin sakliga och objektiva betydelse genom sannolikhetsläran.

Om en strikt tolkning av uppgiften utifrån denna lära leder till motsägelse så kan den inte anses ha någon rimlig betydelse. Om man då vill kalla den osann, nonsens eller felformulerad är kanske en smaksak, men att den inte bör läggas till grund för myndighetsbeslut och domar borde enligt min mening vara självklart.

Alla jurister tycks dock inte se lika allvarligt på detta. Den matematiskt osanna uppgiften letar sig därför in i beslut efter beslut, dom efter dom, och tillskrivs där en betydelse som den enligt min mening knappast kan sägas ha.

Kanske beror detta på att jurister är så vana vid att även välformulerade uppgifter kan tolkas på många olika sätt och att olika sakkunniga inte sällan har olika ståndpunkter i sådana tolkningsfrågor. Kanske kan det också kännas märkligt att en uppgift som uttrycker osäkerhet ändå kan ha en precis betydelse och även vara osann.

Men matematiker har i cirka 400 år varit relativt överens om hur den här typen av uppgifter ska tolkas. Det finns så att säga inget större utrymme för åsikter i just denna fråga.

Som ytterligare sten på en redan tung börda publicerades för några månader sedan en vetenskaplig studie om just felbedömningsrisken i Rättsmedicinalverkets metod[5]. Den visade på ett för mig övertygande sätt att risken att vissa på förhand identifierbara enskilda kan komma att felbedömas mycket väl kan vara 50 procent[6].

Utifrån min mer logiska och matematiska syn på världen är det då så att en domstol som fäster vikt vid just ett sådant utlåtande lika gärna hade kunnat singla slant och sedan fästa vikt vid vilken sida slanten landat på. Kan det verkligen anses vara en dom som vilar på saklig grund?

Idag är min syn på världen kanske relativt ovanlig. Men om utvecklingen inom maskininlärning och artificiell intelligens får fortgå några årtionden till så tror jag fler kommer att se på världen så som jag och att eftervärldens dom i detta fall kan bli hård.

Sett i historiens backspegel tror jag att det kommer vara självklart att sådana här felbedömningsrisker ska beräknas korrekt och uttryckas på ett begripligt sätt, precis som det idag är självklart att skatter ska beräknas och uttryckas så.

Att det istället skulle uppstå ett slags motsatsförhållande mellan juridiken och matematiken uppfattar jag som djupt olyckligt. Bara en av dessa tu kan gå helskinnad ur en sådan strid. Det borde stämma jurister till eftertanke.

 



[1] Thomas Bull, ”Objektivitetsprincipen”, i Lena Marcusson (red): Offentligrättsliga principer, 2005, s. 71 f.

[2] Att Rättsmedicinalverket inte gjort noggranna beräkningar eller ens någon principskiss framgår av min begäran om allmänna handlingar med dnr X18-91746 och verkets officiella beslut att avslå densamma.

[3] 3 Uppgiften lyder “Cirka tio procent av barn med en kronologisk ålder nära 18 år, som har en fullmogen tillväxtzon i nedre lårbenet och visdomstand, kan utifrån dagens kunskapsläge komma att felbedömas.”

[4]  Motsägelsen uppstår eftersom alla personer som har en fullmogen tillväxtzon i nedre lårbenet och visdomstand alltid kommer att bedömas som vuxna av Rättsmedicinalverket. Exakt hur motsägelsen uppstår och hur den möjligen kan lösas framgår av min begäran om allmänna handlingar med dnr X18-91769.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt