Skip to content

Kronisk trötthet går inte att vila bort - kvinna vinner mot Försäkringskassan i domstol

Foto: Isabelle Höjman/TT

Enligt den försäkringsmedicinska rådgivarens utredning så innebar kvinnans sjukdom endast "smärre aktivitetsbegränsningar". Enligt flera undersökande läkare saknar hon dock helt arbetsförmåga till följd av sitt kroniska trötthetssyndrom. Kammarrätten går nu på kvinnans linje och ger henne rätt till sjukpenning.

 

Den 53-åriga kvinnan lider av så kallat kroniskt trötthetssyndrom, ME/CFS, och fick avslag på sin ansökan om sjukpenning.

Orsaken var enligt Försäkringskassan att kvinnans arbetsförmåga inte var nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till normalt förekommande arbeten på hela arbetsmarknaden - arbeten som inte ställer krav på högre fysisk eller psykisk belastning.

Sex läkarutlåtanden
Kvinnan överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Uppsala och bifogade totalt sex läkarutlåtanden från tre år - varav ett från en specialistläkare inom just området ME/CFS.

Av samtliga läkarintyg framgick det att kvinnan bedömdes ha en helt nedsatt arbetsförmåga oavsett typ av arbete. Läkarna underströk att kvinnan blir uttröttad av minsta ansträngning och lider av både kroniska influensasymptom och en onormal trötthetskänsla som inte går att vila bort.

Förvaltningsrätten jämförde dessa läkarutlåtanden med den försäkringsmedicinska rådgivarens utredning som endast bedömde kvinnans besvär som "smärre aktivitetsbegränsningar" och ansåg, med hänsyn till de vardagliga sysslor som måste skötas utöver förvärvsarbete, att utredningen visade att kvinnan arbetsförmåga var helt nedsatt i förhållande till de arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.

I sjukdomens natur
Försäkringskassan överklagade till Kammarrätten i Stockholm och pekade på att de läkarintyg som förvaltningsrätten hade använt i sin bedömning i huvudsak vilar på så kallade anamnestiska uppgifter, det vill säga avseende sjukdomens förhistoria.

Kammarrätten anser dock i enlighet med läkarutlåtandena att det ligger i sjukdomens natur att det är svårt att fastställa objektiva undersökningsfynd och att det inte finns något skäl att ifrågasätta läkarnas slutsatser vare sig när det gäller diagnosen eller kvinnans funktionsnedsättningar till följd av sjukdomen.

Kammarrätten avslår därför överklagandet och ger kvinnan rätt till sjukpenning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anna Ekdahl

  • Alt-texten
    Blendow Lexnova

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

12 comments

Visserligen är det bra att FSK försöker spara pengar, men det hade kostat staten (svenska skattebetalare) betydligt mindre att ge henne sjukpenning direkt. Överklaganden som ska granskas av personal och extra läkartider med tillhörande pappersexercis, sen jurister som ska gå igenom alltihop. Det är inte gratis.

Må så vara, men det gäller ju allt i så fall. Varför gör inte alla bara rätt från början? Det är väl jättebra att det har skett ett prövning i domstol så att FK har ett vägledande fall att gå efter när liknande bedömningar ska göras i framtiden?

De behöver ju täppa till hålet som förorsakas av utbetalningar, med aktiv hjälp från FK:s beslutsfattare förresten, till alla assistansfuskare. Därför drabbas riktigt sjuka personer som blir av med sin sjukpenning.

Det är en vanlig missuppfattning att sjukförsäkringen bekostas av skattepengar. Men vi avstår en del av vår lön via arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen när vi arbetar. Försäkringen har genererat överskott som belönar dem som dragit livets vinstlotten. De som är friska och kan arbeta.

Hur många vill betala en privat försäkring, t.ex hemförsäkring, om de råkar ut för skada om de inte får ut en enda krona om huset brinner ner och allt går förlorat? Det är så sjukförsäkringen fungerar nu.

Jag har för ca 4 år sedan vunnit åt klient i Kammarrätt på exakt samma diagnos. Och kassans FMR var lika lögnaktiga då också. Men det finns alltså prejudikat sedan tidigare avseende ME...

Intressant ffa om värderingen av "icke objektiva fynd", det är i nuläget den enskilt största utmaningen i att få godkänt när det gäller psykisk sjukdom, utmattningssyndrom.
Majoriteten av handläggare och rådgivare kräver Objektiva/observerade fynd, vilket sätter alla psykiskt sjuka i en omöjlig sits.
Hoppas det går vidare så man granskar det absurda kravet.
Det hade uppskattats mycket från oss läkare.

FK:s allt för ofta svårförståeliga och medicinskt omöjliga krav om objektiva fynd vid specifikt sjukdomen ME/CFS (kroniskt trötthetssyndrom) är något som Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF) har reagerat på. Det framgick 14 maj i P1:s P1-morgonprogram. ISF är därför på gång med en utredning om detta. Visar den utredningen att kassan allt för ofta har ställt för höga/felaktiga krav om sådana fynd då ser jag det som naturligt/självklart att alla de ME/CFS-drabbade som fått avslag på en ersättningsansökan p.g.a. brist på objektiva fynd bör få sin ansökan beviljad i efterhand, samt beviljas skadestånd för det lidande av olika slag som ett felaktigt avslagsbeslut har medfört, framförallt de som inte fått sådana beslut ändrade ens i domstol, vilket förvånansvärt har hänt och händer i Förvaltningsrätten och hör och häpna även i nu aktuell Kammarrätt i Sthlm, som i dag alltså anser att sådana fynd inte kan krävas.
Det finns dessutom ett flertal andra äldre kammarrättsdomar från olika kammarrätter som även de har fastställt att objektiva fynd inte krävs vid ME/CFS. Något FK ofta helt ignorerar/har ignorerat i fall efter fall, år efter år, med ofta helt obegripliga, rent av gravt ointelligenta motiveringar, som att dessa domar inte handlar om den person som hänvisar till domarna! Något som förstås inte heller krävs!
Låt oss hoppas att ISF med sin utredning sätter ned foten och gör klart för FK att nu får det bli ett slut på dumheterna med krav om objektiva fynd som ingen läkare i normalfallet kan bistå med.
Det vore faktiskt bra om FK överklagar den nu färska Kammarrättsdomen till Högsta förvaltningsdomstolen, som knappast lär bevilja prövningstillstånd, eller, om de gör det, en gång för alla klargör att objektiva fynd inte kan krävas vid ME/CFS, eller vid andra s.k. symtomdiagnoser, för att i ett prejudikat klargöra för FK att objektiva fynd inte kan krävas vid alla sjukdomar, något som kassan och dess personal borde ha insett redan under 1900-talet. Öppna dörren FK och kom ut i verkligheten.

Jag väntar nu på ett dömstolsavgörande gällande sjukpenning. Totalt förnekande av nedsatt arbetsförmåga från FK med stöd från medicinska rådgivaren. 60+, med svår amnamnes, tre komplicerade spinala operationer, ständiga smärtor, sömnbrist mm men enligt FK är jag helt arbetsför.

Det är skrämmande ofta som FK:s läkare, de försäkringsmedicinska rådgivarna (FMR) står bakom FK:s och handläggarnas krav om objektiva undersökningsfynd, även vid sjukdomar där sådana svårligen kan presenteras.
Borde inte en läkare, oavsett var denne jobbar, även de på FK, veta att vid vissa sjukdomar kan man inte med objektiva fynd verifiera vare sig diagnos, symtom, besvär eller vilken grad av nedsättning i arbetsförmågan som föreligger, med de metoder som i dag står till buds inom vården.
För mig är det lika självklart att dessa läkare ska veta detta som att de förmodligen vet att månen inte är en Schweizerost, även om den kanske kan se ut så i teleskop.

Det va under vår förra regering 2010 som de tillsatte FMR.

Min fråga är vad har FMR för roll egentligen?

Är det att dumförklara psykologers, psykiatrikers, överläkares intyg med hjälp av FK ??

Kassan har ju haft sina egna läkare betydligt längre än sedan 2010, eller?
Deras roll är endast att vara rådgivande kring vad som kan utläsas ur de medicinska underlagen i ett ärende, åt de oftast medicinskt helt okunniga handläggarna. FMR får INTE yttra sig om vilken arbetsförmåga de anser finns. Gör dom det är det ett gravt fel de begår.
Här finns en rapport från ISF som ger kassan en hel del kritik för hur deras FMR används på ett ofta felaktigt sätt. Bland annat klagas det på att olika FMR kan ha olika åsikter i en och samma fråga = rättsosäkerhet i kubik! https://www.inspsf.se/publicerat/Publikation+detaljvy/forsakringsmedicin...

Det är diskriminering av människor med vissa sjukdomar när "objektiva fynd" krävs!
Det strider mot mänskliga rättigheter och FN stadgan också.
Samt försvårar bevisningen till förmån för FK vid möte i domstol.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.