Skip to content

Kronisk trötthet går inte att vila bort - kvinna vinner mot Försäkringskassan i domstol

Foto: Isabelle Höjman/TT

Enligt den försäkringsmedicinska rådgivarens utredning så innebar kvinnans sjukdom endast "smärre aktivitetsbegränsningar". Enligt flera undersökande läkare saknar hon dock helt arbetsförmåga till följd av sitt kroniska trötthetssyndrom. Kammarrätten går nu på kvinnans linje och ger henne rätt till sjukpenning.

 

Den 53-åriga kvinnan lider av så kallat kroniskt trötthetssyndrom, ME/CFS, och fick avslag på sin ansökan om sjukpenning.

Orsaken var enligt Försäkringskassan att kvinnans arbetsförmåga inte var nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till normalt förekommande arbeten på hela arbetsmarknaden - arbeten som inte ställer krav på högre fysisk eller psykisk belastning.

Sex läkarutlåtanden
Kvinnan överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Uppsala och bifogade totalt sex läkarutlåtanden från tre år - varav ett från en specialistläkare inom just området ME/CFS.

Av samtliga läkarintyg framgick det att kvinnan bedömdes ha en helt nedsatt arbetsförmåga oavsett typ av arbete. Läkarna underströk att kvinnan blir uttröttad av minsta ansträngning och lider av både kroniska influensasymptom och en onormal trötthetskänsla som inte går att vila bort.

Förvaltningsrätten jämförde dessa läkarutlåtanden med den försäkringsmedicinska rådgivarens utredning som endast bedömde kvinnans besvär som "smärre aktivitetsbegränsningar" och ansåg, med hänsyn till de vardagliga sysslor som måste skötas utöver förvärvsarbete, att utredningen visade att kvinnan arbetsförmåga var helt nedsatt i förhållande till de arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.

I sjukdomens natur
Försäkringskassan överklagade till Kammarrätten i Stockholm och pekade på att de läkarintyg som förvaltningsrätten hade använt i sin bedömning i huvudsak vilar på så kallade anamnestiska uppgifter, det vill säga avseende sjukdomens förhistoria.

Kammarrätten anser dock i enlighet med läkarutlåtandena att det ligger i sjukdomens natur att det är svårt att fastställa objektiva undersökningsfynd och att det inte finns något skäl att ifrågasätta läkarnas slutsatser vare sig när det gäller diagnosen eller kvinnans funktionsnedsättningar till följd av sjukdomen.

Kammarrätten avslår därför överklagandet och ger kvinnan rätt till sjukpenning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anna Ekdahl

  • Alt-texten
    Blendow Lexnova

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt