Skip to content

"I praktiken har företrädaransvaret blivit närmast strikt - hög tid för översyn av reglerna"

DEBATT - av Lynda Ondrasek Olofsson, skatteexpert vid Svenskt Näringsliv

 

Det skatterättsliga företrädaransvaret, som innebär att företrädare för juridiska personer kan bli personligt betalningsansvariga för den juridiska personens skatter och avgifter, är ett omdebatterat ämne.

För en kort tid sedan kritiserades regelverket av advokaterna Hans Andersson och Lars-Henrik Andersson på SvD Debatt och idag kommer ämnet att vara föremål för diskussion vid ett seminarium som anordnas av Institutet Skatter & Rättssäkerhet.

Företrädaransvaret innebär i korthet att en företrädare för en juridisk person kan bli personligt ansvarig för betalning av den juridiska personens obetalda skatter och avgifter om han eller hon inte har sett till att skatten eller avgiften betalats senast på förfallodagen. Företrädaransvaret kan drabba såväl styrelseledamöter och verkställande direktörer som dem som i praktiken har ett bestämmande inflytande över den juridiska personen.

Företrädaransvar ska enligt lagtexten kunna aktualiseras om företrädaren agerat uppsåtligt eller varit grovt oaktsam - i straff- och skadeståndsrätten vanligt förekommande så kallade subjektiva rekvisit.

I praktiken har dock - lagtexten till trots - tillämpningen av reglerna om företrädaransvar medfört ett i det närmaste strikt ansvar, innebärande att företrädaren för att undvika personligt betalningsansvar senast på skattens eller avgiftens förfallodag måste försätta bolaget i konkurs, ställa in samtliga betalningar eller ansöka om företagsrekonstruktion.

Om företrädaren inte gär detta blir han eller hon personligt betalningsansvarig för bolagets samtliga skatteskulder.

Företrädaransvaret utgör således ett väsentligt undantag från den viktiga aktiebolagsrättsliga principen om att det personliga ansvaret inte sträcker sig längre än till det som investerats i företaget.

Även aktiebolagslagen innehåller emellertid stränga regler som kan medföra personligt ansvar. Under förutsättning att företrädaren följer aktiebolagslagens regler finns det dock tidsfrister som ger företrädaren möjlighet att försöka rädda företaget.

Många företagare är ovetande om att det skatterättsliga företrädaransvaret kan aktualiseras även om aktiebolagslagens regler följs till punkt och pricka. Om kunskapen om detta varit god skulle ännu färre ta steget att bli företagare eller ställa sin kunskap till förfogande via styrelseuppdrag.

Redan i april 2015 fick regeringen i uppdrag från riksdagen att snarast se över reglerna om företrädaransvar och om tillämpningen av bestämmelserna har blivit för hård och om bestämmelserna bör ändras för att öka rättssäkerheten och förutsägbarheten.

Ett regeringsuppdrag gavs till Skatteverket som i en promemoria i november 2015 redovisade hur de så kallade borgenärsanstånden används och hur reglerna om hel eller delvis befrielse från företrädaransvar beaktas av Skatteverket.

Först i september 2017 gav regeringen en utomstående i uppdrag att se över vissa delar av bestämmelserna om företrädaransvar, nämligen om befrielsereglerna tillämpas på ett alltför restriktivt sätt och om reglerna om anstånd som är till fördel för det allmänna tillämpas för sällan. Uppdraget gick till Statskontoret.

Efter ytterligare ett tillkännagivande från riksdagen i mars 2018, där regeringen uppmanades att utöka Statskontorets uppdrag till att avse hela företrädaransvaret och inte bara begränsade delar, meddelade finansminister Magdalena Andersson (S) att ytterligare åtgärder som rör företrädaransvaret får övervägas efter det att Statskontorets uppdrag redovisats.

Statskontoret redovisade sitt uppdrag i en rapport i maj 2018. Sedan dess har emellertid ingenting hänt i frågan.

Statskontorets rapport innehåller visserligen intressanta iakttagelser men på grund av det begränsade utredningsuppdraget förbigås det största problemet med reglerna - den för närvarande icke existerande prövningen av de subjektiva rekvisiten. Att i det läget enbart studera tillämpningen av befrielsereglerna och en viss anståndsbestämmelse kan därför naturligt nog inte leda till någon förändring av rättsläget.

Statskontorets slutsats att befrielsereglerna tillämpas mycket restriktivt är i och för sig en riktig iakttagelse, men problemen med det skatterättsliga företrädaransvaret finns inte där utan i tolkningen av rekvisiten uppsåt och grov oaktsamhet.

Regeringen har således vid upprepade tillfällen försenat och begränsat en fullständig översyn av det skatterättsliga företrädaransvaret. Jag anser att tiden nu är mogen för en omfattande och förutsättningslös översyn av reglerna.

Översynen bör utföras av en utredning med bred sammansättning av sakkunniga och experter från såväl näringsliv som akademi och med expertis inom såväl civilrättens som skatterättens och straffrättens områden.

En sådan översyn skulle öka förutsättningarna för en förstärkning av rättssäkerheten och en förbättring av villkoren för att starta, driva och utveckla företag i Sverige.

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

7 comments

Företrädaransvaret har varit strikt i evigheter. Ingen nyhet precis.

Eftersom företrädaransvar har en subjektiv sida kan man fråga sig vad författaren av artikeln eg. vill att en utredning ska föreslå?
Att ta bort det subjektiva rekvisitet är att de facto införa ett strikt ansvar. Att införa ett krav på bara oaktsamhet skulle skärpa bestämmelsen. Kvar finns då uppsåt eller grov oaktsamhet (som vi har idag) kring vilket det finns en omfattande praxis från både allmän domstol och förvaltningsdomstol. Jag förstår därför inte vad utredning av det subjektiva rekvisitet skulle mynna ut i? Författaren menar i stället att i ett stycke att domstolarna inte gör någon bedömning av det subjektiva rekvisitet (vilket är att inkompetens förklara en hel domarkår) för att i nästa stycke mena att det är tolkningen av det subjektiva rekvisitet det är fel på.

Med vänlig hälsning Assessorn

Se på praxis. I sin fjäskiga iver att göra regeringen till lags (jämför senatorerna under kejsar Gaius "Caligula") har de omvandlat "grovt oaktsam" till strikt ansvar. Vill man ha ett vettigt företrädaransvar måste lagen göras om.

Ja, men varken du eller författaren av artikeln kan svara på hur lagen ska ändras. Jag har även svårt att se hur det ska gå till (se min förra kommentar). Men vad vet jag, kanske finns ngn fiffig lösning i annat land...

Man måste nog specificera närmare vad som är "grov oaktsamhet" så att det närmar sig vad som normalt gäller. Annars kommer de fjäskande domstolarna bara att tillämpa praxisen för den gamla lagen...

En av Bolagsverket förordnad likvidator riskerar antingen ett "strikt" företrädaransvar, vilket enligt HFD kan kosta 2 mkr (KRS dömde ut 716 mkr). Enda sättet att undvika ansvar är att sätta bolaget i konkurs, men då kan likvidatorn bli stämd av aktieägarna som kräver skadestånd. Moment 22: vem vill då bli likvidator? Se Johanna Lundbergs eminenta artikel i Vinge Affärsjuridiska uppsatser 2017 s 9. Grotesk rättsordning!

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.