Skip to content

"Han har varit likgiltig" - Kulturprofilen döms till två års fängelse för våldtäkt

"Kulturprofilen" fälldes idag för våldtäkt. Rättens ordförande var chefen för Stockholms tingsrätt, lagmannen Gudrun Antemar. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Anders Wiklund/TT

Den så kallade "Kulturprofilen", 72 år, dömdes idag av Stockholms tingsrätt till två års fängelse för ett fall av våldtäkt. Han frikändes samtidigt på en av åtalspunkterna.

 

- Domstolens uppgift i ett brottmål är att bedöma om åklagaren har bevisat sitt gärningspåstående. Bevisningen i detta mål har huvudsakligen bestått av förhör med målsäganden och ett antal vittnen, säger rättens ordförande, lagmannen Gudrun Antemar.

- Tingsrätten har gjort en noggrann bevisvärdering och kommit fram till att beviskravet i brottmål är uppfyllt beträffande en av de händelser som åklagaren har väckt åtal för.

Två års fängelse
Tingsrätten dömer därmed ”Kulturprofilen” för en våldtäkt som enligt åtalet ägde rum mellan den 5 och 6 oktober 2011 till två års fängelse och 115 000 kronor i skadestånd till kvinnan.

Mannen åtalades ursprungligen för två fall av våldtäkt men frias alltså på en av punkterna.

När det gäller den åtalspunkt som mannen fälls för så hävdar han själv att det handlade om helt frivilligt sex - att det handlade om "en normal kärleksakt". Han nekar därför till brott.

Höll fast kvinnans nacke
Kvinnan berättar att hon "var öppen för sex" och att det uppstod en "sexuell attraktion" mellan dem. Hon berättar också att de inledde en ömsesidig sexakt i sovrummet.

Enligt kvinnan tog hon själv initiativet till oralsex - någonting som dock övergick till det kraftiga våld som gjorde att hon inte kunde ta sig ur hans grepp. Han höll henne i "ett stenhårt grepp" och hon fick panik.

Tingsrätten skriver i sina domskäl:

"Det är ställt utom rimligt tvivel att X (den tilltalade) har tvingat den tilltalade att utföra oralsex genom att hålla fast hennes nacke så hårt att hon inte kunde ta sig loss."

Ingen direkt bevisning
När det gäller frågan om uppsåt skriver tingsrätten:

"I detta mål finns det inte någon direkt bevisning som tar sikte på frågan om X uppsåt. Bedömningen av uppsåtet får därför göras utifrån X agerande vid gärningstillfället."

Likgiltighetsuppsåt
Tingsrätten kommer fram till att mannen inte har haft något så kallat direkt uppsåt till att våldta kvinnan men att han har varit så likgiltig att han har haft ett så kallat likgiltighetsuppsåt.

När det gäller den åtalspunkt som mannen frias från så anser tingsrätten att kvinnan i och för sig har lämnat en trovärdig berättelse men att hennes tillförlitlighet, till följd av bland annat berusning, inte är tillräcklig för föllande dom.

Tingsrätten var enig.

 

  • Stefan Wahlberg

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

13 comments

Då var vi där igen, en fällande dom utan någon som helst teknisk bevisning. Man går enbart på trovärdig.

Det ska enbart vara ord mot ord och en friande dom.

Jag hoppas att du menar att man inte ska åtala alls, utan oberoende bevisning.

Pust...ja, sexualmålen håller ungefär samma bedrövliga nivå som shaking-baby målen!! Provocerande

hur menar du att teknisk bevisning skulle se ut i det här fallet?

Jag gissade på 2,5 år med tanke på hänsynslösheten i åtalspunkt 1.

Varför masker DJ ut fransmanens ansikte då det sedan månader tebax blivit publicerat av slask FAKE news redan? Vad är detta för jurnalistiska dumheter?

Jag har läst domen och finner den fullständigt befängd.

Målsäganden var den aktuella kvällen ute efter ett "one nigth stand". Det skedde ömsesidigt och initiativet till oralsexet togs av målsäganden. Hur det sedan utvecklades berodde på berusning och sexuell upphetsning. Det är klarlagt att händelserna har ägt rum, men med det fanns inget uppsåt och inte heller något likgiltighetsuppsåt eftersom den tilltalade inte uppfattade vad som hände och att målsäganden inte gav uttryck för att hon upplevde det som negativt.

Jag har läst domen och den har många frågetecken B15565-17. 7 vittnen har hörts. Samtliga s k "hörsägensvittnen". 4 är kompisar, en är polis och 2 är psykoterapeuter. Den förstnämnde terapeuten är tillika läkare och har behandlat målsäganden i 2 år innan hon träffade kulturprofilen. Han vittnar inget om hennes psykiska ohälsa eller varför hon gick till honom med hänvisning till sekretessen. Den senare hindrar honom dock inte att yttra sig om vad hans patient berättat om det aktuella skedet för vilket den åtalade dömdes.Jag tycker det är dåligt av Björn Hurtig att inte pressa detta vittne ytterligare. Varför gick hon hos honom (inte lätt att få tid där) om hon var vid sina sinnens fulla bruk? Har hon yttrat andra vanföreställningar för honom? Medicinerade hon? Kan han inte svara på dessa frågor är han ett värdelöst vittne som av målsäganden instruerats i vad han får säga och vad inte. Detsamma gäller terapeut nr 2.

Intressant tolkning från tingsrätten.
Detta innebär alltså att alla som någonsin råkat utför en bensax vid utförande av oralsex på en kvinna nu skulle kunna anmäla dem för våldtäkt. Det är förvisso ett enkelt sätt att snabbt jämställa våldtäktsstatistiken kanske t.o.m. skapa ett omvänt förhållande i den.

Hur man lyckats bedöma det citerade domskälet framstår också som något av en gåta, speciellt så som det formulerats.

Det är väl bara att vänta på överklagandet och att domen rivs upp.

Det måste vara svårt att protestera när man har munnen full. Så jag tycker samma som du.

Oral våldtäkt är han dömd för.Rätt eller ej får Hovrätten bedöma.Ibland ändras domar i Hovrätten.En ändrad dom betyder i och för sig inte att den första var fel

Jag har noggrant läst domen ytterligare några gånger och blir alltmer häpen över tingsrättens korkade sätt att resonera.

Det som är klarlagt i stora drag är att målsäganden (M) raggat upp Arnault (A) i avsikt att ha sex. Efter en stunds hångel inledde M den sexuella aktiviteten genom att utföra oralsex på A. Under oralsexet hamnade den s.k. saken långt ner i As hals så att hon fick kväljningar, vilket hon upplevde som mycket obehagligt. Eftersom saken redan fanns i Ms mun var det inte frågan om en påbörjad händelse, utan det handlade om några centimetrar i en redan pågående händelse. Förutom Ms berättelse finns inga belägg för att det skedde med tvång. A har inte heller protesterat på ett sätt som A tydligt måste uppfatta som en protest. Därefter genomförs ett vaginalt samlag där M inte heller protesterar. Det finns inga belägg för att A var medveten om hur M upplevde situationen.

Att sätta i halsen är något som alla vet är mycket obehagligt. Det finns därför ingen anledning att ifrågasätta Ms berättelse av sin upplevelse så långt, men tingsrätten påstår utan belägg att det skedde med tvång och är därför en våldtäkt. Ms berättelse styrks av flera personer, men det är hela tiden Ms berättelse de återberättar. A upplever å sin sida inte händelsen som något anmärkningsvärt och kommer därför inte ihåg något särskilt.

Vad gäller uppsåtet konstaterar rätten att det finns ingen bevisning. Man menar då i stället att det finns ett likgiltighetsuppsåt genom att A inser att hans agerande medför ett visst resultat men som han är likgiltig inför. Rätten påstår återigen utan belägg att A med tvång hållit fast M och att han därför med uppsåt våldtagit M.

Domen som helhet präglas av postmodernistisk neomarxisms alla kännetecken. A framställs som ett offer för förtryckande strukturer på universitet, i kulturvärld och i förhållande till män. Åskådningen tar enbart sikte på subjektiva upplevelser, objektiv sanning anses vara meningslös. Man är inte intresserad av vad som objektivt är sant eller falskt, rätt eller orätt. Man är endast intresserad av att identifiera maktstrukturer för att bestraffa förmenta förtryckare. Det är #metoo-mobben som tagit plats i domstolen.

Rättelse. I sista stycket står att A skulle framställas som ett offer. Skall naturligtvis vara M.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.