Skip to content

"Migrationsverket agerar som om det fanns ett annat Afghanistan - inte det som FN beskriver"

DEBATT - av Karin Fridell Anter och Ingrid Eckerman, Nätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar

 

”Finns det två Afghanistan?” Det är en fråga vi ofta ställer oss. I stort sett varje dag berättar tidningar och text-TV om självmordsattacker, bomber och mord i Afghanistan. Det är små notiser som inte berättar om bakgrunden.

Afghanistan är ett land där våldet är vardag, där IS och talibanerna vinner mark och där regeringen har allt mindre kontroll. Nyligen intog talibanerna provinshuvudstaden Ghazni. Staden ödelades, hundratals dödades och huvudvägen söderifrån till Kabul minerades.

Många journalister refererar till Afghanistan som ett land i krig och med extremt kvinnoförtryck. DN den 29 juli ger minst två hänvisningar i artiklar om helt andra ämnen.

I ett ledarstick om Venezuela skriver Martin Liby Troein: ”Flyktingkatastrofen börjar i sin numerära omfattning närma sig de i krigens Syrien och Afghanistan”.

Per Svensson skriver i en annan ledare om ”The handmaid’s tale” och nämner Afghanistan som ett samhälle som konkret tillämpar Gilead-ideologin.

Flyktingkrisens våldsamma, korrumperade och kvinnofientliga Afghanistan finns beskrivet i rapporter från FN-organ och internationella hjälporganisationer. I den nya rapporten från UNHCR höjs ribban för rättssäkra utvisningar kraftigt. Det är uppenbart att detta Afghanistan verkligen existerar.

Migrationsverket agerar som om det också fanns ett annat Afghanistan. Ett Afghanistan som människor flyr ifrån utan större anledning, trots att de skulle kunna leva där i trygghet. Ett Afghanistan där myndigheterna skyddar sina medborgare och ser till att hedersvåld och blodshämnd inte förekommer. Ett Afghanistan som tillåter olika religioner och sexuella läggningar. Ett Afghanistan där ensamutvisade unga människor kan bygga sina liv även om de inte känner någon och aldrig har varit i landet.

Det är till det Afghanistan som Migrationsverket, med regeringens goda minne, fortsätter att utvisa människor. Men den verklighet som möter de deporterade är fylld av våld och förtryck.

De ensamkommande flyktingungdomarnas situation har uppmärksammats under sommaren. Men varför kopplar man inte ihop den med det land som de flesta av dem riskerar att utvisas till? Man kan inte förstå flyktingsituationen i Sverige om man inte förstår varför människorna har flytt och vad de riskerar att deporteras till.

Det senaste rättsliga ställningstagandet om säkerhetssituationen i Afghanistan tog Migrationsverket fram i augusti 2017. Det baseras på uppgifter från 2016. I februari 2018 kompletterades det med ett ställningstagande om säkerheten i Kabul.

Finland har just beslutat om ett tillfälligt stopp för utvisningar till Afghanistan, grundat på rapporten från UNHCR. Några liknande signaler kommer inte från svenska Migrationsverket, som avvaktar med ett nytt rättsligt ställningstagande. Vi vet att de av Migrationsverkets tjänstemän som tar fram rapporter om Afghanistan har förstått allvaret i situationen - men de som bestämmer förminskar informationen.

För att politiker och tjänstemän inte komma undan sitt ansvar hålls konferensen ”How safe is Afghanistan?” den 4 oktober. Dit kommer några av världens främsta experter på situationen i landet. Här kommer vi att få svar på frågan om hur säkert Afghanistan är för utvisade barn, unga, kvinnor och barnfamiljer.

 

Läs mer om konferensen den 4 oktober här.

 

 

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt