Skip to content

HIV-smittad frias i HD efter oskyddat sex - "bra att juridiken kommer ikapp vetenskapen"

"Bra att juridiken kommer ikapp vetenskapen", säger Sara Bäckström, förbundsjurist på RFSU. Foto: Claudio Bresciani / TT, RFSU/Foto: Nadja Hallström

Den HIV-smittade mannen som hade oskyddat samlag frias nu också i Högsta Domstolen. Mannen genomgick behandling mot infektionen och HD slår fast att risken för att överföra HIV är minimal.

 

RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, har i flera år drivit på för att få ett nytt prejudikat i frågan om HIV och framkallande av fara. 

- Även om domen är väntad är det en lättnad. Det är bra att juridiken kommer ikapp det som vetenskapen länge vetat, att HIV inte överförs vid välinställd behandling, säger Sara Bäckström, förbundsjurist på RFSU.

 Den hivsmittade mannen åtalades för framkallande av fara för annan efter att han 2014 hade haft oskyddat samlag med en annan man. Han berättade inte om infektionen före samlagen och sexpartnern blev inte smittad.

"Konkret fara"
F
ramkallande av fara för annan är bara straffbart om det finns en konkret fara, till exempel fara för smitta någon med HIV. Det krävs också att det finns en viss sannolikhet för att effekten ska inträffa, konstaterar Högsta domstolen.

Frågan som HD har tagit ställning till är om det - i ljuset av dagens behandlingsmetoder och kunskap om smittoöverföring - har funnits en konkret fara för spridning av HIV-infektion.

HD slår fast att mannen har haft en ”välinställd hivbehandling” och att det därför inte funnits någon konkret fara för smittoöverföring.

Välinställd HIV-behandling
En välinställd hivbehandling betyder att den hivsmittade personen vid flera provtagningar, med visst tidsintervall, har en virusnivå i blodplasma som kontinuerligt ligger under gränsen för vad som är mätbart.

Den hivsmittade personen måste också sköta sin läkemedelsbehandling, ha regelbunden kontakt med vården och får inte ha någon annan sexuellt överförbar sjukdom.

Forskarna överens
Folkhälsomyndigheten har lämnat ett yttrande till Högsta domstolen och medicinsk expertis har hörts i målet.

Den entydiga bild av kunskapsläget som har framkommit är att risken för smittoöverföring är minimal när någon har en välinställd hivbehandling.

Sara Bäckström, förbundsjurist på RFSU, förklarar vad domen innebär för personer som lever med HIV.

- Det blir en ökad rättssäkerhet. Tidigare har vissa personer åtalats medan andra inte har åtalats, nu blir det tydligare vad som gäller. Förhoppningsvis kan domen också leda till att stigmat kring HIV minskar.

 

 

 

 


  • Jaqueline Balcer Bednarska

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

15 comments

Ökad rättssäkerhet för vem? Inte för de som utsätts för en eventuell smittorisk. ”Välinställd hivbehandling” kontra Klamydia (vilket också omfattas av informationsplikten).

Förelåg samtycke?

Det kommer i alla fall helt klart bli en intressant fråga under den nya sexuallagstiftningen. Trots att det nu ur ett medicinskt och rättsligt perspektiv uppfattas som irrationellt att vara rädd för att ha sex med en person med välinställd HIV-behandling, är det likväl upp till den enskilde att välja vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att samtycke ska ges, hur irrationella de än må vara. Det lär fortfarande vara en allmän uppfattning att folk vill veta att personen man har sex med inte har HIV, varför det mycket väl kan vara ett ogiltigt samtycke i villfarelse om man säger ja till att ha sex med en person som inte berättar om sin HIV-smitta. Likgiltig våldtäkt eller åtminstone oaktsam våldtäkt är då inte uteslutet. Skulle en sådan fråga komma upp i HD och bedömningen skulle vara att våldtäkt föreligger så är det heller inte omöjligt att HD samtidigt skulle underkänna samtyckeslagstiftningen..

Testmetoder har visat sig vara otillförlitliga i andra sammanhang.
https://www.svd.se/fler-felbedomda-cancerprover-hittade
Skulle jag blint lita på ett testföretags resultat om det handlade om risken att få en presumtivt dödlig sjukdom,svar nej.

Nu handlar inte fallet ifråga om huruvida det förekommer felaktiga bedömningar, utan huruvida det föreligger otvivelaktiga bevis för att den åtalade har utsatt målsägande för en beaktansvärd risk att bli smittad. Eftersom det inte finns några medicinska bevis för att så har varit fallet vid just denna typ av fall så kan staten heller inte straffa individen. Staten kan alltså inte straffa någon med hänvisning till att det finns risk för att dagens vetenskap tagit fel..

Risken för att smittas trots "välinställd" medicinering grundar sig på testresultat.
Har du problem med att tänka logiskt i flera steg?

Jag var på huvudförhandlingen i HD och det är konsensus mellan alla sakkunniga att risken för att smitta vid välinställd behandling är obefintlig. Det finns inga situationer eller testresultat för när någon smitta har överförts varken i labbmiljö eller utanför, på över 10 år. Det framgår också i domskälen.
Det krävs att den smittade slarvar med medicineringen för att risk ska föreligga och det är åklagaren som måste bevisa att den åtalade har slarvat för att den åtalande ska kunna dömas.

Att smitta inte överförts är bara relevant när det funnits möjligheter att detta kunnat ske.

Att det inte skett i labbmiljö leder då genast till frågan om hur vanligt det är att läkare/forskare uppmuntrar hiv-smittade patienter att ha sex med en oskyddad partner i just labbmiljö? Frågan i sig borde visa hur korkat detta påstående är i bevishänseende.
Samma sak gäller även utanför labbmiljö, hur många individer handlar det om som både har HIV, väljusterad medicinering och dessutom har oskyddat sex med sina partners i någon större omfattning? Inget fall på 10 år betyder ganska lite om det handlar om ett fåtal individer och
risken utan väljusterad behandling är i storleksordningen 1% per tillfälle. Risken att få HIV vid ett enstaka samlag är inte heller det som är intressant utan risken över tid att sjukdomen sprids, oavsett om det är en ny partner vid varje tillfälle eller samma. Att glida på informationsplikten ökar kraftigt risken, även om den är liten från början.

Tester i labbmiljö handlar såklart inte om människor som har sex i labbet, utan om laboratorietester hur HIV-viruset beter sig.. När det gäller antalet individer så är det i vart fall de 1100 st. som ingått i den 8 år långa studien där alla samlag måste vara oskyddat för att få ingå i studien. Där kan det mellan tummen och pekfingret räknas på åtminstone ca 200 000 st. anala samlag mellan män, där det förekommit både öppna sår och andra könssjukdomar.. Det har emellertid inte heller rapporterats något annat smittofall utanför studien. Baserat på detta och ytterligare data är alltså uppfattningen inom den medicinska vetenskapen att risken för smitta är 0%.
När det gäller huruvida en person kan dömas för framkallande av fara för annan är det även uteslutande risken för att HIV skulle kunna spridas vid de enstaka samlagen där den åtalade personen varit oskyddad som är relevant. Att smittskyddslagen och informationsplikten ser på risken ur ett makroperspektiv har alltså ingen betydelse för den aktuella brottsrubriceringen som gäller just ett enstaka fall eller ett flertal enstaka fall för samma person.
När Högsta domstolen bedömde exakt samma fråga under liknande omständigheter år 2004 så ansågs risken för smitta istället vara ~0,0..1, vilken innebar att den åtalade då skulle dömas.

Uppsåtsfrågan kommer att bli komplicerad i många kommande rättegångar. Många av de åtalade har bristfälliga eller obefintliga kunskaper i svenska språket - samtal på sjukvårdsinrättningar sker genom tolk. Vi kan förvänta oss invändningar av typ ” Jag uppfattade det som att mina prover var bra”. Men HD lever inom tullarna och långt från verklighetens praktiska komplikationer.

Jag tycker att signaturen GG: s synpunkter är mycket intressanta och välgrundade.

Om inte ett enda fall av HIV smitta har kunnat bevisas vid välinställd behandling från en person till en annan, i något land någonsin, så är det ju mycket märkligt att detta tas upp som ett problem av vissa fortfarande. Beslutet från HD är helt riktigt och jag tycker att det är dags att erkänna personer som har HIV som fria människor med rätt till samma rättigheter som andra. Allt annat är stigmatisering, diskriminering och ignorans av fakta.

Sverige har nu en chans att sprida denna nyhet om HDs friande dom utomlands där stigmatiseringen och okunskapen är om möjligt ännu större. Det faktum att t.ex. personer med HIV fortfarande inte ens får inträde i vissa länder är inte rimligt. Här kan Sverige göra mer för att utbilda andra länder och ställa krav som vi gör i andra frågor så flitigt rörande mänskliga rättigheter.

En kommentar till gällande välinställd behandling.

De personer som känner till att de har HIV tar i regel sin medicin, med få undantag, då utebliven medicinering leder till AIDS och så småningom en utdragen och smärtsam död. Men som med allt annat kan detta inte garanteras och om en person med HIV anmäls för brott med anledning av sexuellt samlag så tolkar jag utfallet av denna dom som att åklagaren i framtida fall skall höra av sig till HIV patientens läkare och begära ut läkarjournal. Om personen ifråga tar sin medicin regelbundet och inte har identifierbara spår av HIV virus i blodet så skall inte ens förundersökning inledas. Kan domen tolkas på annat sätt?

Gällande "Advokat fre" kommentar finns ingen anledning att fördumma invandrare bara för att några av dem behöver tolkar. Om man inte har en välinställd behandling kan självklart ingen komma undan med att "man inte förstod". Det är upp till personen i fråga att förstå i vilket hälsotillstånd man är i och det ska enbart vara lagligt att ha oskyddat samlag med välinställd behandling. Frågan är dock en parentes i sammanhanget.

Gällande "Fiskalen" kommentar så kan du inte blanda ihop klamydia som ju har mycket hög smittrisk utan behandling och välinställd behandling av HIV som har 0,0 i smittrisk.

"0,0 i smittrisk" Är det fackspråk?

Domen är felaktig och innebär endast framtida problem.

Nu finns informationsplikt för alla, men sedan bara för vissa. Är det inte framkallande av fara om man missade ett tillfälle, hur är det med två, tre, hur många krävs? Ska bedömningen om det var en väl inställd behandling avgöras i efterhand?

Inte förrän det finns ett effektivt botemedel och vi kan konstatera att det finns en möjlighet att bli helt frisk, bör det inte betraktas som framkallande av fara.

HD har blivit, som allt annat, politiserad.

Framkallande av fara för annan har i alla tidigare sammanhang alltid handlat om att det måste kunna visas hur den konkreta handlingen hade kunnat medföra skada i det konkreta fallet.
Det ska alltså ha varit en tillfällighet att målsäganden inte blev drabbad av skada för att man ska kunna dömas för detta brott.
En full person som kör sin åkgräsklippare på sin egen tomt kan alltså visserligen göra sig skyldig till rattfylleri, men kan inte dömas för framkallande av fara för annan om inte omständigheterna även var sådana att det kan visas att och hur någon annan också sannolikt kunde bli skadad.
Vid en välinställd behandling går det idag inte att bevisa att det var en tillfällighet att målsäganden inte blev smittad, eftersom det inte går att bevisa att det överhuvudtaget fanns en risk för smitta. Eftersom du inte får klassificeringen välinställd behandling utan upprepade och fortsatta läkarbesök så blir det åklagaren som måste bevisa i efterhand att behandlingen ändå inte var välinställd, vilket överensstämmer bra med kraven på en rättsstat.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.