Skip to content

Inget socialbidrag till kvinna som inte arbetat på sju år - "borde känt till lagen efter lång tid i Sverige"

Foto: Henrik Montgomery/TT

Kvinnan har bott i Sverige i sju år utan att söka arbete. Efter att ha blivit försörjd av sin familj ansökte hon förra året om försörjningsstöd, så kallat socialbidrag, men fick nej av kommunen. Kvinnan vann i förvaltningsrätten men kammar-rätten slår fast att hon saknat "godtagbara skäl" för att inte söka arbete. 

 

Den 48-åriga kvinnan kom till Sverige år 2010 och har permanent uppehållstillstånd. Hon har dock inte arbetat, studerat, varit inskriven på Arbetsförmedlingen eller varit sjukskriven sedan dess utan blivit försörjd av sina familjemedlemmar.

Förra året vände hon sig till Arbetsmarknads- och socialnämnden i Karlstad och begärde så kallat försörjningsstöd.

Kan finnas godtagbara skäl
Kommunen avslog hennes ansökan med hänvisning till att hon varken hade stått till arbetsmarknadens förfogande eller varit sjukskriven - vilket är grundregeln för att kunna beviljas försörjningsstöd.

Kvinnan överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Karlstad.

Förvaltningsrättens skrev:

"Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning... Om det finns godtagbara skäl har den enskilde rätt till försörjningsstöd även om han eller hon inte står till arbetsmarknadens förfogande." 

Vann i förvaltningsrätten
Förvaltningsrätten ansåg att kvinnan inte kunde förväntas ha känt till kraven för försörjningsstöd och att kommunens beslut därför skulle upphävas och återförvisas dit för ny handläggning.

Kommunen överklagade till Kammarrätten i Göteborg som pekade på att det i förarbetena till socialtjänstlagen framgår att försörjningsstöd är det "yttersta skyddsnätet" och att den som söker bistånd i första hand har ett eget och "primärt" ansvar för sitt liv.

Kammarrätten skrev i sina domskäl:

"Till följd av den långa tid hon har vistats i Sverige tillsammans med sin familj är det rimligt att utgå ifrån att hon har fått kännedom om vilka krav som ställs på en person för att uppfylla förutsättningarna för att få försörjningsstöd."

"Hon har inte gett någon förklaring till varför hon inte har planerat och förberett för sin egen försörjning tidigare och det har inte kommit fram att behovet av försörjningsstöd uppkommit oväntat."

HFD säger nej
Kammarrätten ansåg därför att kvinnan inte har haft några "godtagbara skäl" för att inte ha stå till arbetsmarknadens förfogande och gick därför på kommunens linje.

Kvinnan överklagade till Hösta förvaltningsdomstolen som nu beslutar att inte meddela prövningstillstånd. Kammarrättens avgörande står därmed fast.

 

 

 

 

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik - klicka här


Nadja Hägglén

  • Alt-texten
    Blendow Lexnova

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

7 comments

Kul att se att det finns en i alla fall liten gnutta sunt förnuft kvar i detta det nya Sverige.

Men samtidigt tragiskt att det finns ”vissa människor” som tar förgivet att jag ska försörja dom via skatten.

Du som har anmält min kommentar ovan som opassande - det vore kul om du kunde berätta varför du gjorde det.

Har du problem med sanningen? Eller gillar du inte demokratiska principer som yttrandefrihet? Eller är du bara lättkränkt i största allmänhet?

Viktig dom i min mening. Ingen ansträngning - inga pengar. Väldigt enkelt.

Verkligen ett bra beslut. Ingen av oss ska frånsäga sig det egna ansvaret för att göra vad vi kan för egen försörjning!

När första världskriget bröt ut skapade dåvarande regering Statens arbetslöshetskommission, vanligtvis kallad AK. Med myriader av inkallade män och en ekonomi som inte drabbats av krig uppstod aldrig den massarbetslöshet man befarat. Men eftersom man var mindre otåliga på den tiden så fick kommissionen fortleva och kom först till användning när den stora depressionen slog till. Man ordnade då så kallade AK-jobb som byggde vägar, järnvägar och annat som behövdes och gav på så sätt de drabbade familjerna en försörjning. Den enda stora plumpen var att AK fick inte betala högre lön än den snålaste arbetsgivaren på orten.

Nu har ESO släppt en rapport om invandringens (läs asylmottagningens) kostnad för svenska skattebetalare. Den största kostnaden hamnar på kommunerna då staten endast står för de första två åren. Jag anser att det är fel då det är staten som besitter makten över vilka som släpps in och borde stå för konsekvenserna av sina beslut.

Jag anser att regeringen skulle återstarta Statens arbetslöshetskommission och samtidigt frånta utifrån kommande rätten till bidrag. Istället ska dessa medel gå till att avlöna AK-arbetarna. Lönen ska vara sådan att det räcker till uppehället samtidigt som den sporrar till att söka "riktiga jobb".

Vilken politiker kan säga nej till en reform som är finansierad, rent av överfinansierad, ger valuta för skattemedel, främjar integrationen, ger kvinnor från förtryckande kulturer arbetslivserfarenhet, motverkar "okynnesinvandring" samt skänker nattro till svenska skattebetalare i hyresfastigheter?

Om vi haft sådant system hade denna artikel aldrig blivit skriven då det hade varit en icke-fråga.

Hon får bidrag månaden därpå om hon söker jobb.
Verkar som hon bestraffas för att hon är ärlig.

Förvaltningsrättens dom är uppåt väggarna. Alla måste anses känna till lagen. Hur skulle samhället se ut om jag för mitt lagstridiga handlande åberopade att jag inte kände till lagen. Ska jag då få en särbehandling?

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.