Skip to content

Hade träkäpp i bilen - döms till böter för brott mot "knivlagen"

Foto: Hasse Holmberg/TT

Mannen hade en cirka en meter lång träkäpp i bilen - någonting som faller in under förbudet mot knivar och andra farliga föremål. Det anser tingsrätten som nu fäller mannen för brott mot knivlagen.

 

Den 37-årige mannen stoppades i somras av polisen i närheten av Märsta norr om Stockholm. Polisen misstänkte att han var drogpåverkad - vilket han inte var vid tillfället.

Provsvaren visade däremot att han hade en så kallad metabolit till kokain i blodet - ett bevis på att han tidigare hade nyttjat kokain. Mannen hade också en cirka en meter lång träkäpp i sin bil.

Brott mot knivlagen
Mannen åtalades vid  Attunda tingsrätt för ringa narkotikabrott och brott mot den så kallade knivlagen. När det gällde den andra åtalspunkten löd åklagarens gärningsbeskrivning:

"X (den tilltalade) har haft en träkäpp i personbil på allmän plats trots att det inte var befogat. Föremålet var ägnat att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa."

Skulle försvara sig
Tingsrätten slår fast att mannen har nyttjat kokain och därför ska dömas för det.

När det gäller träkäppen skriver tingsrätten:

"X har erkänt att han vid den tid och plats som åklagaren har påstått har innehaft en träkäpp. Han har uppgivit att han har innehaft träkäppen i syfte att försvara sig eftersom att han tidigare har fått sin bil vandaliserad."

3 000 kronor i böter
Enligt tingsrätten har träkäppen varit "av sådan beskaffenhet" att den faller in under förbudet mot vapen i knivlagen och innehavet har inte varit "befogat".

Mannen döms därför för ringa narkotikabrott och brott mot knivlagen till 60 dagsböter på sammanlagt 3 000 kronor.

 

 

 

 

  • Alt-texten
    Isak Bellman

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

26 comments

Jag har en dryg meter järnrör, en vass morakniv och en lagom stor yxa i skuffen. Järnröret är en förlängning till fälgkorset. Kniven använder jag till att skära upp mitt dagliga bröd. Yxan använder jag för att förkorta lidandet för de jag råkat köra på. Sån är jag.

Samma här. Men man får väl om man ertappas glädja sig åt att man givit åklagaren möjlighet att beta av ännu en " pinne" i ärendehögen. Och givit rättens ledamöter möjligheten att svepa ihop en dom " vid en samlad bedömning".

Det hade nog betydelse att den tilltalade själv sa att han hade träkäppen för att försvara sig.

Han borde ha sagt nödvärnssituationer vilket hade gett rätten huvudbry i minst 2 minuter innan den fällande domen.

Innebär det att pensionärer och bergsvandrare går omkring stödda på brottsliga föremål, under förutsättning att käppen/staven är av trä? Måste de försvara sig med att "innehavet är befogat"?

Omfattas käppar/stavar av aluminium stav knivlagen?

Fråga Soran Ismail. Det är inte säkert att skojaren svarar. Soran har goda kunskaper om järnrör som visat sig vara av aluminium. Fast han har varit väldigt tyst sista tiden. Kan han ha fått en släng av #metoo?

Och hör bedöms innehavet av domkraft med tillhörande fälgkors ? Mig veterligt har en eller annan misshandel begåtts med hjälp av dessa biltillbehör. Eller är det den tilltalades bakgrund som domen grundats på ?

Självfallet. Man kan inte genomsöka en bil hur som helst. Det görs när man får tag på någon som är misstänkt för annat, särskilt rattfylla/drograttfylla. De kollar inte ditt fälgkors om du tas i en hastighetskontroll.

Var går gränsen på längden för käppen? x cm tack?
kan se att 1 cm faller utanför..

Det är många pensionärer som kan tänkas försvara sig med sina käppar. De brukar dessutom vara ondsinta och ha kort stubin. Finns skäl att titta på det och göra tillslag nu när polisen har så gott om resurser och gott om tid att jaga kriminella svenskar.

Tycker du att Micho Nassar med träkäppen är en svensk?

Ja, den här lagen bjuder verkligen på grannlaga gränsdragningar; rena gummi-produkten. Vilka
nödvändiga verktyg i en bil t ex kan inte användas som tillhyggen? En tung rattkrycka av härdat stål mot stöld kan bli ett farligt vapen. Paraplyer, käppar och kryckor kan t ex i trängda lägen tjäna som tillhyggen att värja sig med. Vilken fredligt sinnad individ kan inte inneha en fick-, penn- eller fällkniv utan de ringaste anfallsplaner ?

Jag rekommenderar dig och övriga kommentatorer att läsa lagen. Det handlar om att det ska vara ett föremål som är ägnat att användas som vapen vid brott mot liv och hälsa och dessutom ska innehavet inte vara befogat.

Lagen 1988:254 öppnar likväl för en del skönsmässiga bedömningar. Stick- och skärverktyg som förvaras i bil (på allmän plats) anskaffade som verktyg och "inte ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa" men likväl möjliga att bruka som "vapen". Befogat eller ej? Ett paraply av trä eller metall - inte så olikt en käpp - kan vara praktiskt att ha i en bil och likväl bli ett "stickvapen" att värja sig med. Befogat eller ej?
Huruvida innehavet av föremålet/föremålen m h t dess art, behovet och övriga omständigheter är att anse som befogat lämnar alltså utrymme för mer eller mindre snäva/rättssäkra tolkningar.

Att svinga ett rejält hänglås i en strumpa kan också orsaka skador och varken hänglås eller strumpor faller normalt under lagen om farliga föremål.

Så en enkel träkäpp tänkt att användas till självförsvar och beskyddande av privat egendom (mot vandalisering) utgör alltså enligt både åklagare och domare ett "vapen ämnat att användas vid brott mot liv och hälsa"?

Med andra ord, de tolkar självförsvar som "brott mot liv och hälsa".

Med andra andra ord, de anser det olagligt att försvara sig mot misshandel och mordförsök. Vidare, enligt samma definition så utgör alla som någonsin har genomgått någon form av obeväpnad stridsträning ämnad för självförsvar livs levande "brott mot liv och hälsa".

Antar att domare och åklagare omedelbart omhändertogs för sluten tvångsvård på psyket?

Sverige, alltså.

Jonas:
En käpp utgör i sammanhanget ett farligt föremål. Att det var avsett att användas som vapen framgår väl av att innehavaren tillstod detta.

Våld mot person utgör som grundregel brott mot liv och hälsa. Detta gäller oavsett det handlar om användande av vapen eller andra farliga föremål eller "obeväpnad stridsträning". Dock utgör sådant självförsvar, enligt 24 kap 1 §, inte brott så länge det inte är uppenbart oförsvarligt. Det som prövades här var inte rätten att försvara sig utan förbudet mot att beväpna sig för att förbereda sig på att försvara sig. Förbudet gäller innehav av vissa föremål, inte kunskapen eller färdighet att använda dem.

Markus:

Vilket tyvärr inte gör saken bättre; om det tillstår förbud mot att beväpna sig (om man nu kan kalla att ha en träpinne i bilen som beväpning, en tankegång som uppvisar mycket lösa definitioner både ifråga om "vapen" och "beväpning") i syfte att *vid behov* försvara sig innebär detta i sin tur per definition att man inte får försvara sig (med "vapen", vill säga - i praktiken innebär detta då att man enbart får försvara sig med sin egen kropp, oavsett vilken beväpning ens angripare har). Som du själv skrev: "[...] förbudet mot att beväpna sig för att förbereda sig på att försvara sig". Med andra ord, enligt rätten existerar ingen rätt att försvara sig med något annat än sin egen kropp, oavsett vilken fara man befinner sig i.

Vidare, någon som genomgått korrekt och utförlig obeväpnad stridsträning besitter mångfaldigt större förmåga till "brott mot liv och hälsa", oavsett om det har syftet självförsvar eller ej, än en i sammanhanget otränad person "beväpnad" med en träkäpp. En korrekt tränad obeväpnad person kan orsaka dödlig skada med ett enda slag, emedan en genomsnittlig "otränad" person kan behöva dussintals slag med en träkäpp för att ens orsaka mild skada. Enligt rättens mycket godtyckliga definition innebär detta att många, eller kanske alla, som någonsin har ägnat sig åt obeväpnad stridsträning omedelbart skall dömas för brott mot knivlagen inte bara en gång, utan varje gång de lämnar hemmet, något som vi nog kan komma överens om ter sig minst sagt absurt.

Nej, domar som denna kommer sig helt enkelt av att många - jag skulle nog vilja säga den överväldigande majoriteten - av gällande myndighetspersoner (åklagare, domare, m. fl.) helt saknar relevanta kunskaper och erfarenheter, för att inte tala om grundläggande analytisk förmåga. Jag har själv aldrig stått inför rätta, men har flera gånger stått vittne eller i andra sammanhang haft med domare, åklagare och advokater att göra, och med enstaka undantag har de alla haft vissa saker gemensamt: mycket begränsade livserfarenheter (de lever generellt i en bubbla och tar sällan eller aldrig sig tid att lära sig någonting om världen utanför rättssalen), få eller inga praktiska kunskaper utöver det rent juridiska (de flesta av dem valde yrkesbana tidigt och har aldrig erfarit något annat), och, kanske mest häpnadsväckande med tanke på deras yrkesval, nästintill icke-existerande förmåga till logiskt tänkande och analys.

Kort sagt, Sverige har av för mig okänd anledning satt sina kanske sämst lämpade medborgare i dessa myndighetspositioner, vilket gör konceptet "rättssamhälle" till inget mindre än ett sarkastiskt skämt.

Jonas:
En träpinne i bilen är inte att beväpna sig. Innehav av nämnda träpinne i syfte att använda den som tillhygge är det. Pinnen är inte ett vapen (något som har som huvudsakligt syfte att användas som vapen) utan ett "farligt föremål" (något som till sin funktion enkelt kan användas som vapen). Ett förbud mot att beväpna sig innebär dock inte att man inte får försvara sig, även med vapen. Det betyder att man inte får inneha vapen och andra farliga föremål i förberedande syfte. Mycket förenklat: Om Du tar med Dig en kockkniv till den lokala fotbollsarenan i syfte att försvara Dig och använder nämnda kniv då Du utsätts för ett livshotande angrepp skall Du inte dömas för det våld Du använde pga. att Du handlat i nödvärn. Dock skall Du dömas för det olovliga innehavet av kniven. Om Du däremot innehar samma kniv på kockkurs och där utsätts för samma angrepp med samma resultat, skall Du varken dömas för våldet (pga. nödvärn) eller för innehavet (då innehavet hade ett befogat syfte).

Förmåga att försvara sig, eller för den delen förmågan att angripa andra, är inte straffbar och det är inte rättens definition utan lagstiftarens. Det finns inte särskilt många personer i Sverige som har genomgått ”korrekt och utförlig obeväpnad stridsträning", vilket om inte annat visar sig av att kampsportstränande personer som slåss sällan har ihjäl varandra. En otränad person med kniv kan däremot göra ohygglig skada jämfört med en otränad (inklusive en genomsnittligt kampsportstränad), obeväpnad person.

Jag har svårt att av Ditt resonemang komma till slutsatsen att domstolen i detta fall saknar analytisk förmåga och logiskt tänkande. Det är straffbart att ha farliga föremål (i avsikt att använda dem som vapen) i bilen – mannen har haft ett farligt föremål (med avsikt att använda det som vapen) i bilen – mannen döms för detta. Vad är det, förutom att Du inte håller med om grundkriterierna, som Du tycker brister logiskt i det resonemanget?

Markus:

Att ha en träpinne i bilen i syfte att vid behov kunna använda den som vapen vid självförsvar kan inte likställas med att bära omkring den i handen på det vis som ditt exempel med kockkniven på arenan. I ett sådant läge skulle jag hålla med dig, även om jag även då skulle vilja diskutera huruvida ett dylik träkäpp skulle kunna klassas som vapen, men resonemanget som sådant skulle åtminstone hålla. Skillnaden mellan nödvärn och förberedelse till nödvärn som sådant har jag inte heller tagit upp annat än att nämna att det resonemang som förts fram i praktiken innebär att man inte får beväpna sig - för varför skulle man vid angrepp beväpna sig om inte i syfte att försvara sig? Detta handlar dock om att rätten använt sig av dåligt sammanhållna formuleringar, inte nödvändigtvis att lagen som sådan inte håller.

Du har nu bytt till kniv istället för träkäpp i dina exempel, vilket tydligt illusterar mitt problem med rättens godtyckliga formuleringar. I fallet en skarp kniv fungerar dessa till stor del, i fallet en träkäpp fungerar de inte överhuvudtaget. Det faktum att du väljer att byta från träkäpp till kniv i din argumentation när jag själv inte nämnt något annat än träkäpp som i domen påvisar mycket tydligt att du känner till och erkänner dessa brister, huruvida du vill erkänna det öppet eller ej.

Jag hänvisade i avslutet till mitt förra inlägg till dylika myndighetspersoner i allmänhet, inte enbart de involverade i detta specifika rättsfall, men som du säger håller jag till att börja med inte med om grundkriterierna. "Skräp in, skräp ut", som uttrycket går. Även om ett resonemang behåller sin interna logik blir slutresultatet ändå felaktigt om grundparametrarna brister. Här på DJ finns flera artiklar i framförallt debattavdelningen som tar upp den typ av problematik som jag gör. Känner du dig nödgad kan du börja här, med en artikel som domstolar som vägrar anlita sakkunniga: http://www.dagensjuridik.se/2015/05/domstolar-som-vagrar-anlita-sakkunniga

Notera att denna artikel på egen hand inte besvarar dina frågor kring mina problem med domstolens argumentation, men den utgör som sagt en början, och under gårdagen klickade jag mig här på DJ fram till flera andra artiklar som ur olika vinklar tog upp grundproblematiken - nämligen den att majoriteten av domare, nämndemän, åklagare och advokater saknar analytisk förmåga och sakkunnighet. Tro mina åsikter alltså inte de av en lekman, då de delas till punkt och pricka av landets främsta juridiska experter.

Jonas:
Jag använde kniven i exemplet för att jag ansåg att det tydligare visade skillnaden på ett olovligt och ett befogat innehav. Juridiskt är dock kniven och käppen likställda. Den så kallade knivlagen omfattar, förutom knivar, även andra föremål och förbudet gäller även i fordon på allmän plats. Lagen kom till för att även föremål som inte klassas som vapen enligt vapenlagen skulle kunna förbjudas. Träkäppen klassas således inte som vapen, men är ett föremål som definitivt, beroende på omständigheterna, kan omfattas av lagen. Skälet till att mannen hade med sig käppen var ju att han bedömde att hans förmåga till våldsamt försvar var högre med än utan den. Det vill säga att hans innehav av käpp ökade hans förmåga till våldsutövning. Att ta med sig träkäppen till arenan, eller att ha den i bilen i försvarssyfte, är alltså lika straffbart som att ta med kniven.

Avseende nödvärnsrätten var min poäng att det är skillnad på att beväpna sig för att hypotetiskt försvara sig och på att beväpna sig för att försvara sig mot ett akut angrepp. Att beväpna sig vid angrepp, genom att exempelvis plocka upp nämnda träkäpp från marken, omfattas av nödvärnsrätten. Det förebyggande innehavet av käppen gör det inte.

Det är klart att det faktum att domstolar inte anlitar sakkunniga kan vara ett problem, men det finns också otaliga exempel på sakkunniga som underkänner det juridiska resonemanget, vilket är vad domstolen prövar, för att det inte stämmer överens med vad de brukar göra. Det kan, för ickejurister, framstå som att domstolen gör fel, men det faktum att någon inte håller med om grundkriterierna kan ju inte ligga till grund för att domstolen inte skall tillämpa lagen enligt gällande rätt. Det torde vara givet att det inte från några inlägg i en tidning, som har för avsikt att kritisera visst beteende, går att dra slutsatsen att ”landets främsta juridiska experter till punkt och pricka [delar Din åsikt att] majoriteten av domare, nämndemän, åklagare och advokater saknar analytisk förmåga och sakkunnighet”. Den slutsats som kan dras är väl snarast att det finns vissa brister inom rättssystemet och det finns det nog få som säger emot.

Markus:

Jag skall försöka förtydliga.

Knivlagen lyder: "[...] som vapen vid brott mot liv och hälsa [...]". Just denna formulering orsakar problem. "Brott mot liv och hälsa" definieras i Brottsbalken 1962:700, kap 3, och i just detta fallet vi talar om skulle det vid självförsvar troligen röra sig mer specifikt om paragraf 5 eller i extrema fall paragraf 6. Men i fallet självförsvar görs undantag från dessa, som du själv påpekat.

Rätten har i detta fallet valt att *inte* ta i akt syftet *självförsvar*, utan har istället tolkat situationen *enbart* som förberedelse ttill brott mot liv och hälsa, något som den åtalade inte har erkänt och som rätten inte heller har bevisat. Rätten har därmed begått rättsfel.

I svensk lag existerar den teoretiska grunden att rätten vid tvetydiga situationer skall döma efter lagens *syfte* inte dess ordagranna formulering. Men i detta fall har rätten valt att frånse lagens syfte (i detta fall, att förhindra kroppsskador) *och* dess formulering (genom att frånse undantaget självförsvar). Rätten har alltså begått fel på både teoretisk och praktisk nivå.

Förstår du mig bättre nu?

Vidare, du tar upp en distinktion rörande nödvärn - att förbereda sig till att försvara sig, ex. genom att ha en träkäpp i sin bil, och att i stunden plocka upp en pinne från marken. Hur många situationer av nödvärn har du deltagit i, som offer eller vittne? Kan du säga mig, rent statistiskt eller genom erfarenhet, hur ofta man blir angripen i en situation när en dylikt väplacerad pinne finns inom enkelt räckhåll innan angriparen har oskadliggjort eller åsamkat dig omfattande kroppskador med kniv eller annat vapen som denne hade tillgängligt redan vid angreppets början? 1 gång av 2? 1 av 10? 1 av 100? 1 av 1000? Som någon som personligen har upplevt hundratals fall av fysiskt angrepp, framförallt under barn- och tonårsåren, kan jag informera dig om att siffran hamnar mycket närmare 1 av 100 än 1 av 10. Utan de kunskaper om obeväpnad strid jag införskaffat mig skulle jag själv mist livet innan åtta års ålder - helt i enlighet med Sveriges lagar om nödvärn, så som rätten har valt att (miss)tolka dem i detta specifika fall.

Den tolkning av "brott mot liv och hälsa" samt ignorans av nödvärn som rätten har gjort i detta fallet riskerar, om den applicerades på samhället som helhet, leda till en enorm ökning av skador hos brottsoffret vid angrepp. *Detta* utgör ett typexempel på den bristande analytiska förmåga jag talar om. Oavsett vilken kritik man kan tänkas ha eller inte ha gentemot de lagar som existerar i sig måste deras praktiska applikation ändock behålla en viss intern logisk konsistens - vilket de i detta fallet inte har. Huruvida detta i det här specifika fallet kommit sig av att domaren saknar kompetens och/eller sakkunskap, eller av de numera ökända "kompromisserna" som ofta sker mellan domare och nämndemän, känner jag inte till.

Rörande "några inlägg i en tidning" så tog jag enbart en specifik artikel här på DJ som ett konkret exempel på kritik som har kommit från landets rättsliga expertis i årtionden, och inte oofta i form av debattartiklar i exempelvis just DJ. Jag har under åren läst inte bara debattartiklar utan mycket mer utförliga rapporter, böcker, med mer som tar upp exakt samma problematik - och deras kritiker lyser med sin frånvaro, alternativt kommer med kritik som alltomsoftast kan avfärdas med en kort isärplockning av de antaganden som görs i deras resonemang. När landets juridiska expertis - professorer, rättsetiker, m. fl. - mycket enhälligt bidrar med samma kritik, igen och igen, ur många olika synvinklar, skall man då avfärda den för att den ibland tas upp i form av tidningsartiklar? Givetvis inte.

Nu förstår jag bättre hur Du resonerar. Jag håller dock fortfarande inte med.
Mannen har inte dömts för ”förberedelse till brott mot liv och hälsa” utan för ”olovligt innehav av kniv” (enligt lagen om förbud mot knivar och andra farliga föremål). Lagens syfte var att hindra att folk beväpnade sig och ett av skälen till att lagen behövdes var att endast innehav av farligt föremål inte i sig utgör straffbar förberedelse för brott mot liv och hälsa. Rekvisitet för brott mot ”knivlagen” innebär därför endast att personen uppsåtligen eller av oaktsamhet innehaft ett farligt föremål på vissa uppräknade platser. Ett sådant föremål har påträffats i mannens bil och han har även erkänt uppsåt att inneha det.

Nödvärn aktualiseras i efterhand och innebär en möjlighet för rätten att inte döma för vissa bevisade brott förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Eftersom nödvärnssituationer endast omfattar pågående eller (omedelbart) överhängande brottsliga angrepp kan brott är villkoren inte uppfyllda i den situation käppen hittades.

Jag hade också en stökig ungdom och i min tidigare karriär har jag under tjugo år gjort ett tusental fysiska ingripanden och min erfarenhet är att det påfallande ofta finns någon form av tillhygge, om än inte nämnda pinne, i närheten vid nödvärnssituationer. Personliga erfarenheter är dock sällan bra argument i en principiell diskussion. Jag tog upp frågan om att ta upp ett tillhygge för att tydliggöra skillnaden på att inneha och använda.

Jag håller inte heller med om att ett lagligt förfarande att beväpna sig i självförsvarssyfte skulle vara att föredra utan ser det snarare som att inställningen att beväpna sig ofta leder till en falsk tilltro till tillhyggen som riskerar att få personer att ge sig in i situationer de inte behärskar. Det leder i sin tur till ökad risk att skada både sig själv och andra.

Det var inte min mening att brista i respekt mot Din kommentar men jag anser fortfarande att Din beskrivning att landets ledande juridiska expertis anser att majoriteten av rättsväsendets aktörer är helt inkompetenta är fel. Att det förekommer en omfattande kritik håller jag med om, men det är ju just kritik dvs. skribenten pekar ut ett eller flera missförhållanden. Läser man endast sådant framstår det givetvis som om allt är fel, men min erfarenhet är att de flesta jurister har ett ganska stort förtroende för rättsväsendet även om de i vissa frågor är mycket kritiska. Det betyder inte att kritiken skall nonchaleras, men den skall inte heller överdrivas och den skall framförallt riktas mot rätt mål.

Markus:

Nu tror jag vi börjar närma oss varandra. Jag ska försöka förtydliga min ståndpunkt ytterligare.

Åklagaren hävdade: "X (den tilltalade) har haft en träkäpp i personbil på allmän plats trots att det inte var befogat. Föremålet var ägnat att användas som *vapen vid brott mot liv eller hälsa*." (min tonvikt)

Rätten hävdade: "X har erkänt att han vid den tid och plats som åklagaren har påstått har innehaft en träkäpp. Han har uppgivit att han har innehaft träkäppen i syfte att försvara sig eftersom att han tidigare har fått sin bil vandaliserad."

Vidare anser rätten att detta faller under knivlagen och att innehavet inte varit befogat.

Rätten har i detta fallet (helt korrekt) valt att bortse från åklagarens brottsrubricering (hur åklagaren överhuvudtaget kunde komma med det bisarra valet uppvisar i mina ögon mycket bristande kompetens hos densamme, och stödjer den ståndpunkt jag uttryckt i vår diskussion rörande analytisk förmåga, allmän kompetens och sakkunnighet hos åklagare, m. fl.). Vidare har de, också helt korrekt, dömt för tidigare kokainanvändning (även om man möjligen skulle kunna diskutera detaljerna kring hur de i och med detta resonerade kring helhetsstraffet, men då jag inte känner till dessa detaljer lämnar jag det därhän).

Där jag inte håller med rättens bedömning rör dels att innehavet överhuvudtaget faller under knivlagen (detta har vi i stort gått igenom - en träkäpp i händerna på en för dess användning otränad person ter sig i mina ögon mer som ett dåligt skämt än ett "farligt föremål", oavsett dennes syfte med innehavet), dels att innehavet setts som "obefogat". Den tilltalade påpekade att han tidigare fått sin bil vandaliserad (vilket skall ha föranlett innehavet), och av vad som framgår av artikeln har rätten på intet vis lagt fram några bevis eller argument för att så inte skulle kunna ske igen inom en snar framtid; om den tilltalade har gedigen anledning att tro att så skall ske måste rätten kunna bevisa motsatsen för att kunna kalla innehavet obefogat (jag medgiver dock att detta kan komma sig av brister i artikelns detaljomfattning snarare än i den rättsliga proceduren).

Vidare, de resonemang som till synes använts av rätten leder till att lagens syfte motarbetas - om mannen har gedigen anledning att tro att vandalisering (och associerad kroppsfara) kan inträffa igen inom en snar framtid eller under vissa förhållanden som denne har svårt att undvika, och rätten ändå väljer att döma mannen för olaga innehav av "farligt föremål" innebär detta, om träkäppen verkligen kan klassas som "farligt föremål" till den grad rättten hävdar (vilket jag, återigen, inte håller med om), att mannen står inför kanske mångfaldigt större fara än om han tillåtits behålla träkäppen. Kort sagt, rättens dom - återigen, om vi accepterar deras resonemang angående träkäppens beskaffenhet som "farligt föremål" - leder till ökad risk för skador och risk för ökad omfattning av skador hos den tilltalade. Detta strider mot lagens syfte.

Det viktiga i detta har just med rättens tolkning av träkäppen som "farligt föremål" att göra; om den verkligen utgör ett dylikt "farligt föremål" - och den tilltalade har gedigen anledning att tro sig själv inom överskådlig framtid utsatt för fara, vilket rätten utifrån artikeln på intet vis motbevisat - bör dess existens i den tilltalades närvaro öka dennes (och potentiellt andras) säkerhet och minska risken för skador, alltså precis det som knivlagen har som syfte; därmed har rätten, genom att döma för brott mot knivlagen, motarbetat knivlagens syfte! Men, återigen, endast om vi accepterar träkäppen som ett "farligt föremål" nog för att göra sådan skillnad i ett handgemäng som rätten anser.

Kort sagt, rätten har slagit logiska knutar på sig själv. Att de saknar analytisk förmåga nog att inse detta talar för domarens och/eller nämndemännens inkompetens alternativt korruption (detta senare finner jag dock osannolikt, i sammanhanget).

Rörande mina personliga erfarenhet av närvaron av för självförsvar användbara tillhyggen säger den att en angripare ytterst sällan (annat än om angreppet motiveras enbart av ilska och därmed saknar planering) väljer att attackera i en situation där sådana tillhyggen finns lättillgängliga. Av din erfarenhet att döma gissar jag att du arbetar/arbetat som antingen polis eller väktare, vilket i sin tur får mig att misstänka att den överväldigande majoriteten av ingripanden har skett just vid "oplanerade" angrepp snarare än vid planerade sådana (rätta mig om jag har fel), och därmed i mångfaldigt högre grad skett i miljöer där tillhyggen funnits förhållandevis lättillgängliga. Denna erfarenhet delar jag när jag själv ingripit i pågående våldssituationer, dock sällan när jag själv utgjort målet för angreppet (som sagt, oplanerade visavi planerade våldssituationer - jag skulle nog ha preciserat detta i tidigare inlägg, och jag ber om ursäkt ifall detta orsakat förvirring).

Rörande att beväpna sig i självförsvarssyfte håller jag i stort med dig - majoriteten av människor saknar den träning och erfarenhet som krävs för att på ett för de själva säkert sätt använda sig av olika självförsvarsvapen, och själva innehavet kan i många fall leda till övertro, vilket i sin tur kan leda till att man tar sig an saker man inte klarar av att hantera; Dunning-Kruger-effekten i all sin sorgliga glans. Min invändning rörde dock rättens *tolkning* av knivlagen och dess relation till nödvärn, inte nödvändigtvis knivlagen (och per extension nödvärnslagen) i sig, även om det finns en del som kan sägas även där, framförallt rörande möjliga förtydlingar av dess formuleringar.

Ah, på den sista punkten tror jag vi talat förbi varandra lite; jag avsåg att jag, *utifrån min personliga erfarenhet* (som främst rör gällande myndighetspersoner i Västsverige och inte nödvändigtvis representerar landet som helhet), har åsikten att majoriteten av gällande myndighetspersoner till synes besitter extrema brister i gällande kompetens, och då framförallt som det rör sakkunnighet och analytisk förmåga; jag har mött enstaka advokater som inte uppvisat dessa brister, men alla domare, nämndemän och åklagare jag har haft (o-?)turen att interagera med antingen direkt eller indirekt har alla uppvisat dessa brister, *utan ett enda undantag*, vilket gjort mig mycket cynisk gentemot deras respektive yrkesgrupper. Gällande landets juridiska expertis avsåg jag att de delar den kritik jag har, men inte nödvändigtvis att de anser att den kritiken kan riktas mot *alla* gällande myndighetspersoner (även om vissa individer troligen hyser den åsikten, av deras sätt att debattera att döma).

Så, jag hoppas att det reder ut alla missförstånd och eventuella kvarvarande frågetecken :)

Jonas:
Vi är fortfarande inte helt överens, men jag förstår hur Du resonerar. Jag menar dock att olovligt innehav av farliga föremål och nödvärn är skilda frågor, även om den senare under vissa omständigheter kan upphäva den förra. Nödvärnsrätten är endast tillämplig i akuta situationer och inte i händelser som kan antas inträffa inom en överskådlig framtid. Därmed kan den inte täcka innehavet i det aktuella fallet.

Jag klistrar in en litet förklaring för att visa varför jag anser att käppen ifråga utgör ett farligt föremål i den mening som begreppet används i "knivlagen":
Med begreppet andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa avses föremål som typiskt sett är avsedda för våldsanvändning (jmf. Prop. 1987/88:98 sid. 17). Begreppet vapen används här i den betydelse begreppet har i bestämmelsen om olaga hot enligt 4 kap 5 § BrB. Lagstiftaren avser härmed föremål lätt kan användas som tillhygge eller annars som ett medel att skada annan (jmf. Prop. 1987/88:98 sid. 14).
Högsta domstolen har i flera fall, bland annat ”Bollträet” (NJA 2011 s. 556.) uttalat att självförsvar inte befogar innehav av farliga föremål.

Du har helt rätt i att vi talat förbi varandra i den sista punkten. Nu förstår jag vad Du menar, och uttryckt så håller jag med Dig.

Det är väll helt solklart vad det egentligen handlar om, snubben är en känd knarkis och nu vill polis men framförallt tingsrätt sätta åt (politiskt sätta, åt inte enligt lagbok) denna figur och gör det med ett klavertramp då de snickrar ihop att pinnen utan tvekan skall användas för brott och inte till självförsvar eftersom han är en knarkis som skall sättas åt enligt rättsystemet och konstruerar de om lagen till att inbegripa brott mot liv och hälsa och exkludera lagens rätt till självförsvar för inte fan beskriver den vilka medel som får och inte får användas i en självförsvars situation inte.

Kontentan är att om du är en svennis så får du använda dig av träpinnar och fälgkors, hänglås i s trumpa, färlägninsskaft till hydraulik domkraft, skiftnyckell ja tilloch med en polygrip som jag har i min bil till självförsvar allt detta får inte en knarkis .

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.