Skip to content

"Staten kysser och slår ihjäl med samma varma själ - nu måste myndigheter och domstolar vakna"

Jonas Andersson, kommunalråd (S) i Ragunda och Göran Bergström, kommunalråd (S) i Strömsund

DEBATT - av Björn Amcoff , VD Näringslivskontoret i Strömsund, Jonas Andersson, kommunalråd (S) i Ragunda, Göran Bergström, kommunalråd (S) i Strömsund, Pelle Sallin, styrelseordförande Fria Skog, Olov Söderström, VD Norrskog och Peter Vomacka, Samling Näringsliv Jämtlands Län

 

Alla riksdagspartier säger sig vilja minska klyftan mellan stad och land. En parlamentarisk landsbygdskommitté presenterade i fjol ett sjuttiotal förslag syftande till att stärka utvecklingen i glest befolkade delar av landet.

I länsstyrelsernas uppdrag ingår att bidra till regional utveckling. Dessvärre agerar staten genom sina myndigheter som ryssen Kulneff i Fänrik Ståls sägner, det vill säga ”kysser och slår ihjäl med samma varma själ”. Så kan vi inte ha det!

Sverige är starkt beroende av de export- och skatteintäkter som genereras genom att vi brukar skogstillgångarna på ett hållbart sätt. Detta gäller kanske i ännu högre grad kommuner och människor i nordvästra Sverige.

Vi ansluter oss därför till de uppmaningar som Riksdagens miljö- och jordbruksutskott riktar till regeringen:

  • Regeringen borde säkerställa att inventeringen är rättssäker och effektiv samt att klassificeringen av nyckelbiotoper tar hänsyn till de lokala och regionala förutsättningarna.
  • Regeringen borde göra en översyn av artskyddsförordningen för att säkerställa att den är tillämpbar, effektiv och rättssäker.
  • Regeringen borde säkerställa en god incitamentsstruktur för ett hållbart skogsbruk och genomföra en översyn av lagstiftningen på området.
  • Regeringen borde se över olika typer av ersättningsmodeller vid skyddande av skog, i syfte att skapa effektivare skyddsformer.

Vi vill därutöver även att regeringen och dess myndigheter, inför beslut om att ta skogsmark ur produktion, alltid genomför en seriös analys av vad detta kostar samhället, utöver de ersättningar som enligt grundlagen ska erbjudas skogsägarna.

Dessa analyser ska omfatta bortfall av arbetstillfällen, skatteintäkter, påverkan på handelsbalansen och andra adekvata samhällseffekter.

I nordvästra Sverige finns ett stort antal företag i många olika branscher med en sak gemensamt - de har alla ett privat skogsinnehav som belåningsbar kapitalbas i sin verksamhet. Detta gäller av historiska skäl ofta lantbruksföretag som till exempel producerar de högklassiga, lokalproducerade livsmedel som utgör basen i det uppmärksammade ”Jämtländska matundret”.

Men även helt andra slags företag, från mindre tillverkningsindustrier till managementkonsulter, har ofta ett skogsinnehav som säkerhet. Dessa företag genererar arbetstillfällen och skatteintäkter och bidrar till viktig utveckling i nordvästra Sverige.

Staten gör genom sina myndigheter länsstyrelserna och Skogsstyrelsen allt oftare intrång i skogsägarnas möjligheter att bruka sin skog. Detta påverkar såväl individer som företag och möjligheterna till regional utveckling utomordentligt negativt.

Betydande arealer skogsmark tas i praktiken ur bruk genom att Skogsstyrelsen registrerar skog som ”nyckelbiotop”, vilket dels innebär att myndigheten ger rådet till skogsägaren att området inte ska nyttjas för skogsbruk, dels gör att miljöcertifierade skogsföretag inte kan nyttja råvaran från marken. Skogsägarens mark blir i ett slag värdelös, med Skogsstyrelsens goda minne.

Länsstyrelsen, den myndighet som verkar för regional utveckling och bland annat erbjuder olika former av stöd till glesbygdens företagare, har även ansvar för bildande av naturreservat. Idag lever ett antal företagare i våra kommuner under hotet om att tappa ägandet till sin mark - och därmed även basen för sina företag - just för att en Länsstyrelse vill att den ska ingå i en reservatsbildning.

En skrämmande konsekvens av myndighetsutövningen är att osäkerheten kring vilka skogsmarker som får brukas och inte, gör att skogen inte längre ses som en lika trygg, belåningsbar tillgång. Vi har redan sett företagare som anser sig tvingade att sälja sin skogsfastighet, då banken ser för stor risk i att belåna den.

Det faktum att staten med ena handen stöttar våra företagare och med den andra rycker undan mattan för dem är inte hållbar politik. Såväl skogsmark som skattepengar är begränsade resurser som, även i miljöfrågor, ska användas med långsiktig effektivitet som ledstjärna.

Att privata skogsägare, kommuner och skogsföretag som äger fjällnära skogsfastigheter nu måste processa i domstol för sin äganderätt och inte minst för sin rätt till ersättning är inget annat än ett stort misslyckande.

Att Kammarkollegiet tolkat lagen så att ersättningsrätten för fjällnära skog försvinner är även de ett mysterium.

Avslutningsvis - nu måste myndigheter och domstolar vakna och börja ta ansvar. 

 

Björn Amcoff - VD Näringslivskontoret i Strömsund

Jonas Andersson - kommunalråd (S) i Ragunda

Göran Bergström - kommunalråd (S) i Strömsund

Pelle Sallin - styrelseordförande Fria Skog

Olov Söderström - VD Norrskog

Peter Vomacka - Samling Näringsliv Jämtlands Län

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

3 comments

Förmodligen är insändarna för denna gemensamma skrift sossar.
Då undrar man stilla, vad kan de tjäna på att skriva detta?
Jo det är valtider nu och kan man få någon center eller annan partist, att falla i den röda fällan så är ju det också en röst att räkna in.
Ragunda kommun avverkar sitt skogsinnehav för att kunna hålla löner till sina äldre tjänstemän i väntan/ förhoppning, på deras ev. frivilliga förtidspension.
Så i detta fall kan ju statens tvångsbeslagning vara en räddning för den skogen.
Att använda det privata skogsbruket som hävstång i denna kommunala fråga, är ett tämligen osmakligt agerande.

Ja, Gunnar.

Man kan ju vara cyniker och tolka det som att vi som skrivit artikeln gör det med en räv bakom örat. Men eftersom artikeln är undertecknad av såväl kommunpolitiker som företrädare för kommuner, näringsliv och privata skogsägare, så tycker jag att du gör en märklig analys som luktar mer politiskt ränksmideri än vad själva artikeln gör.

Nej Gunnar, det handlar nog bara om att författarna avskyr skog och älskar pengar. Det är svårt att se på krav att skydd av skog ska vägas mot arbetstillfällen men inte ekosystemtjänster och dra annan slutsats.

Att skogen i södra sverige nu är så avverkad att det knappt finns något skyddsvärt där nere gör att dom relativt orörda norrländska skogarna blir så mycket mer skyddsvärda. Orättvist att ni där uppe får så mycket skog klassad som skyddsvärd kan man tycka, men ni får skylla er själva som inte förstört den när ni hade möjlighet som sörmlänningarna gjorde. Nu får ni gott stå där och bära kostnaden för att ha fin skog kvar.

Det finns nog utrymme för ett fördelningsargument där sörmländska virkesåkrar restaureras till något skyddsvärt i utbyte mot att något i norrland blir virkesåker, men att kräva att få förstöra er egen skog bara för att andra redan förstört sin är inte övertygande.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.