Skip to content

JO granskar Solna tingsrätt - "borde nämndemän få läsa konstiga domar innan de meddelas?"

Justitieombudsmannen Lars Lindström vill att Solna tingsrätt ska utreda om nämndemännen borde ha fått läsa den hårt kritiserade domen innan den meddelades. Foto: Pontus Lundahl/TT och KU

JO vill att Solna tingsrätt ska utreda om de nämndemän som friade en man från åtalet om misshandel i en hårt kritiserad dom borde ha fått läsa domen innan den meddelades. Syftet är att få till ett vägledande beslut. Det rapporterar Sveriges Radio.

 

I den hårt kritiserade misshandelsdomen frikände två nämndemän den åtalade mannen, bland annat med hänvisning till att han var av en "finare familj".

En av nämndemännen har i efterhand sagt att domen inte stämde överens med vad hon själv framfört. 

JO vill nu att Solna tingsrätt utreder om nämndemännen borde ha fått ta del av domen innan den meddelades. Justitieombudsmannen Lars Lindström, som själv har varit lagman för just Solna tingsrätt, hoppas på ett vägledande beslut om vad som egentligen ska gälla i framtiden.

- Vi vill att Solna tingsrätt ska svara på frågan hur man ska göra i ett sådant här läge när domaren tycker att nämndemännen är på väg att meddela en konstig dom. Ska man låta dem se den skrivna domen eller ska man bara skicka iväg den? säger han till Sveriges Radio.

JO understryker att det inte är själv dömandet i sig som granskas utan bara rutinerna.

I Veckans Juridik Valspecial föreslog miljöpartiets rättspolitiska talesperson Mats Pertoft nyligen ett liknande system där inte bara rättens ordförande utan också nämndemännen bör skriva under domen

- Idag, när man fastställer motiveringen, så är det domaren själv som skriver. Domaren kan göra detta utan att konsultera nämndemännen. Det vore bra om även nämndemännen skriver under, säger han i Veckans Juridik Valspecial.

 

Se hela Veckans Juridik Valspecial här.


 


  • Jaqueline Balcer Bednarska

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

33 comments

Tjaa. Med tanke på att alla inblandade utgår från att det som står i domen är sant, hela vägen från tingsrättens chefer till de politiska partierna, så blir det onekligen spännande nu då nämndemannen säger att domaren hittat på. Ord står mot ord och det finns inget sätt att avgöra vem som talar sanning.

En både lätt och rättvis lösning för framtiden är att nämndemännen får läsa och skriva under.

Jag trodde i min enfald att tingsrättens juristdomare TALAR med nämndemännen och påpekar om de är helt ute och cyklar som i detta fall? Om juristdomaren, även efter ett sådant samtal, tycker att nämndemännen har fullständigt fel, finns det inget hen kan göra???

Jag trodde det var det domaren gjorde - med kraft ta avstånd från dumheterna genom att låta dem hänga ute i all som glans i domskälen. Genom att inte dölja eller försköna får nämndemännen stå till svars. Och konsekvenserna har varit extrema.

Men när det nu uppstår tvivel om nämndemännen faktiskt sagt det som står blir det mer tveksamt.

Att det blir fel i tingsrätten gör inte så mycket. Allt av värde överklagas ändå till hovrätten.

Givetvis ska domen cirkuleras bland de inblandade domarna, för korrekturläsning, innan den meddelas. Att en person ska sitta, i efterhand, och skriva ihop den ensam, är inte tillfredsställande. Då blir det ju bara den personens tolkning av vad som sagts som ligger till grund för domen. Risken för misstag är överhängande. Vidare torde det vara enklare att skriva en avvikande mening om man har domtexten framför sig.

Problemet tycks vara att domaren här har utnyttjat situationen och sin ställning till att skriva domen så att det blivit en protestaktion och aktivism. Domare som utnyttjar sin ställning i en domstol som en plattform för politisk aktivism borde inte få fortsätta som domare. Domen är i praktiken ett protokoll, och det bör justeras av samtliga nämndemän.

Ingen utomstående vet vilka exakta domskäl de två nämndemännen lade fram under överläggningen men domen borde ha formulerats på ett lämpligare sätt utan att i detalj beskriva diverse personliga fördomar, baserade på levnadsnormer som är främmande för det svenska samhället och dess rättsväsende. Men, i vilken utsträckning kan en ordförande underlåta att nämna de faktiska domskälen utan att kunna kritiseras för detta?

Solna-domen utgör ett sällsynt undantag, normalt brukar man diskutera sig fram till en enig dom och då finns det ingen anledning att i onödan försena domskrivningen Problem kan uppstå när någon anmäler skiljaktig mening, något som med modern teknik borde vara lätt att lösa. Det finns ingen anledning att låta någon eller alla ledamöter i rätten skriva under den slutliga domen eftersom det skulle kunna medföra stora praktiska problem.

Både juristdomare och nämndemän har ibland långa reseavstånd och det kan vara svårt att hitta ett gemensamt datum, samt förenat med stora kostnader att samlas enbart för "protokolljustering". En skiljaktig mening eller nämndemannadom kan sändas via email till ordföranden inom ett visst antal dagar för att på ett språkligt och juridiskt godtagbart sätt kunna infogas i domen.

Med tanke på att en dom är offentlig handling kan den extrema sekretessen kring rättens överläggning kännas onödigt hård ibland. När en ordförande offentligt kommenterar en enig dom nämns inte vad enskilda ledamöter haft för åsikter, vilket inte heller bör göras. Däremot vore det befogat med viss uppluckring av nämndemännens rätt att kommentera en dom så länge man håller sig inom vissa ramar och inte återger övriga deltagares åsikter. Detta borde vara möjligt vid nämndemannadom eller när någon anmäler skiljaktig mening.

Det är inte fördomar, det är andra kulturers fakta, även om många av svenskarna inte accepterar att det skall få finnas andra kulturer och rättsuppfattningar i Sverige. Dessa kulturer lever idag i Sverige, och deras rättsuppfattning och fakta uppfattning har inte ändrats. Tro inte att dom kommer att ändras till svenskt sätt när dom korsar gränsen. Det finns inga stora kostnader att samlas enbart för "protokolljustering", men mejl och elektronisk kommunikation har kanske ännu inte upptäckts inom juridiken.

Diskussionen gäller svensk lagstiftning och rättskultur, inte utländsk, och det är det som gäller vid våra domstolar inget annat. Den som inte vill anpassa sig efter detta får ta konsekvenserna och inte tillåtas tjänstgöra som yrkesdomare eller nämndemän.

Domskälen i den diskuterade domen bygger inte på fakta utan på högst subjektivt tyckande och bör i detta fall likställas med fördomar.

Vad gäller undertecknande av domar får jag ett intryck av att du inte riktigt förstår omfattningen av den tidsåtgång som kan komma att krävas om var och en ska granska varenda dom och eventuellt komma med ändringsförslag innan alla är nöjda och signerar den.

Du har rätt. Problemet är att den existerande lagstiftningen och rättskulturen inte längre motsvarar hela befolkningens förväntningar och förtroende därför att 20% till 30% av befolkningen inte har deltagit i att forma lagar rättsväsendet, och en växande del accepterar den inte därför att dom har en annan rättsuppfattning och en annan fakta grund för bedömningar. Dom har andra rättsuppfattningar och andra faktabaserade bedömningsgrunder. Stora delar av Sverige är alltså inte längre ”svenskt” utan just ”utländskt”. Visst kan man resonera att antingen anpassar dom sig till vad ”genuina svenskar” vill – eller åk hem. Här kommer ras-begreppet genast in i bilden. Är du inte ren svensk och arbetar på enbart svenska grunder skall du inte öppna munnen och endast bedömningar av rena svenskar skall gälla på renodlade svenska traditionella grunder. Bedömningen, som alltid kommer att vara subjektiv och beroende på bedömarens bakgrund och fakta som bedömaren känner dom, varierar. Tidsåtgången är samma problem i alla situationer där man skall producera ett protokoll, som i företag eller politik. Varför är rättsväsendet helt plötsligt ett sär-problem. Om tidsåtgången är ett problem, varför inte slopa domstolarna helt och låta en enväldig kommissionär bestämma autokratiskt. Då blir det ju verkligt tidseffektivt. Sverige har förändrats genom ”massinvandringen” men lagar och rättsväsende har inte förändrats och anpassats till den nya situationen. Då uppstår konflikter.

Det är en självklarhet att den som flyttar till ett annat land är skyldig att anpassa sig efter det landets lagar och rättsväsende, inte tvärtom som du tycks anse. Sharia-lagar hör definitivt inte hemma i en modern rättsstat.

Ditt svammel i övrigt är inte ens värt att kommenteras.

Det stämmer bra när det gäller ett fåtal individer, men hur blir det om en stor del av befolkningen inte längre erkänner den existerande rättsväsendet, som är fallet vid en massinvandring av främmande kulturer med vidhängande annan rättsuppfattning. Då bildas som just i Sverige nu, konflikter och parallella rättsväsenden. Frågan som uppstår, skall rättsväsendet anpassa till befolkningen, eller skall befolkningen anpassas till rättsväsendet. Det senare kalla ofta diktatur. Idag sägs omkring 30% av befolkningen i Sverige ha utländska rötter. Hur blir det när det gäller 50% eller kanske 90%. Skall då 10% ursprungsbefolkningen bestämma lagar och rättsväsendet för 90% av befolkningen. Du tycks företräda en kolonial uppfattning att alla som bosätter sig i Sverige skall tvångskonverteras till svensk rättsuppfattning, men historiskt visar det sig att det inte fungerar. Fundamentalt i all rätt är att rättsväsendet måste vara accepterat och respekterat av en klar majoritet av befolkningen för att fungera. Med tillskotten av andra rättsuppfattningar i Sverige genom massinvandringen betyder det att lag och rättsväsendet måste anpassa till den nya befolkningen, och det blir inte lätt. Svenskt rättsväsende utvecklades under mycket lång tid av en i huvudsak genuin etnisk svensk befolkning, men det gäller inte längre. Lösningen är inte så enkel som att införa eller inte införa Sharialag i Sverige, men förändringarna måste förstås.

Den här problematiken diskuterades i Justitieutskottets betänkande JuU 1985/86:4 på grund av motion 1984/85:966. Alla remissinstanser, inklusive JO, var så övertygade om att det som hände vid Solna tingsrätt aldrig skulle hända!

Det påpekades också att om nämndemännen skulle skriva under en dom skulle det enligt justitieutskottet medföra stora praktiska problem "eftersom nämndemännen skulle behöva inställa sig vid domstolen flera gånger i samma mål".

Trots allt hade det varit förnuftigt av ordföranden vid Solna tingsrätt att i just detta kontroversiella ärende kalla nämndemännen till ett extra möte och presentera ett utkast till dom innan den skrevs under av henne.

Nämndemannen Ebtisam Aldebe påstod i en intervju att den skriftliga motiveringen i domen avvek från den muntliga, något som bör vara lätt att kontrollera med bl.a. åklagaren och försvararen samt den tredje nämndemannen och notarien. De två sistnämnda borde dessutom i allmänna ordalag kunna intyga om domen bygger på framförda domskäl eller inte, utan att avslöja några detaljer från överläggningen.

https://data.riksdagen.se/fil/B11F6B8E-A57A-42D2-AE01-BD4B2CCD853C
https://data.riksdagen.se/fil/14887C3F-7631-42B6-B3AF-E03B68B36977

Här ser vi hur tekniken faktisk kan habetydelse för lagen. Idag är det inget problem att skapa teknik som låter nämndemän läsa och skriva under en domm på distans (Med bibehållen säkerhet.)

Så den praktiska invändningen är inte där.
Däremot kan det ju bli problem om nämndemän inte skriver under och dommar försenas.

Om en nämndeman får ett utkast till dom men underlåter att utföra elektronisk underskrift inom bestämd tid bör det anses vara likvärdigt med ett godkännande.

Eftersom det är mycket sällan som rätten är oenig anser jag det vara onödigt med underskrift om det saknas skiljaktig mening.

Sedan regeln om lika rösträtt för domstolens ledamöter (med nämnd) infördes för, vid det här laget, ganska många år sedan, borde det - vid s k nämndemannadom - vara praxis att juristdomaren inför domskrivningen noga samråder med nämndemännen om hur domskälen lämpligen bör formuleras m h t rådande rättsläge. (Att sedan flertalet nämndemannadomar överklagas till högre rätt är en annan sak.) Tidigare krävdes att samtliga nämndledamöter enades om en tolkning för att överrösta juristdomaren/ordföranden. Vid lika röstetal nu gäller att man hellre ska fria än fälla eller i övrigt stanna vid den lindrigaste domen/påföljden oberoende av ordförandens hållning i skuldfrågan. I den aktuella domen från Solna TR borde t ex ett domskäl som att någon "kommer från en finare familj" aldrig fått passera en juristdomares ögon med mindre än att det utmönstrats då det saknar stöd i gällande rätt. Vanligen brukar nog ordföranden vid rättens enskilda överläggning först redogöra för rättsläget och sedan i dialog med nämnden bedöma skuldfrågan och påföljden. Är rätten enig skriver ordföranden dom och är någon nämndledamot av annan mening kan han/hon vanligen få hjälp med att formulera sig skiljaktig.

Det som ska lösas är väl att skrivelsen verkligen stämmer med nämndemännens uppfattning?
Inte att domar ska förskönas så att det anges andra skäl än de som domstolen verkligen dömt på.

Jo, men om nämndemännens uppfattning går på tvärs mot vad som kan åberopas med stöd av svensk lag bör juristdomaren göra klart för nämndemännen vad som rimligen kan och inte kan anföras som godtagbara domskäl enligt berörd lagstiftning. Att någon är av "finare familj" är t ex en främmande rättsfigur som grund för bevisprövning och domskäl i en skuldfråga. Just i ett fall som det aktuella (nämndemannadom) är det därför, som anförts tidigare, av särskild vikt att juristdomaren är noga med att gå igenom med de nämndemän som "fäller avgörandet" vad som rättsligt har att iakttas när domskäl och dom formuleras. (Se f ö domareden, RB 4:11)

Det är ju fri bevisvärdering så det finns inga resonemang som är olagliga.

Att bevisvärderingen är fri innebär ju inte med automatik att alla domskäl blir lagligen relevanta. Mer eller mindre vidlyftiga och adekvata resonemang kan man föra under överläggningen men när man ska "koka ner" till domskäl och dom bör man iaktta en rimligt formell stringens.

Det finns en jäkla massa domar där bevisvärderingen är lagstridig. T.ex. att man betraktar att den misstänkte inte kunnat ange ett tillräckligt starkt motiv för målsäganden att ljuga som stärkande för misstanken, eller när personer som förnekar brott drabbas hårdare osv. Men så länge det är bevisvärdering så är allt tillåtet.

Inte i något sammanhang brukar folk stå med sitt namn innan de kan läsa innehållet. Bör vara självklart, t.om. mer än självklart i en dom.

Håller med. Men saken är att deras namnunderskrift saknas och bara en har läst innehållet.

För den som arbetat i domstol som domare är det så att nämndemännen inte har något att göra med utformningen av domskälen, även om skälen givetvis ska korrespondera med vad som sagt under överläggningen. Det finns inte tid att ta in nämndemän för genomgång av domskälen. Jag har fått de mest sjuka förslag på skiljaktiga meningar men givetvis putsar man till de värsta stolligheterna. Det jag tror har hänt är att juristdomare lackade ur och helt enkelt skrev som nämndemännen argumenterade. Sen kunde man väl ha önskat att domaren varit hårdare vid överläggningen, det är inte något fritt tyckande som gäller för nämndemän. De är minst lika bundna av lag, praxis och allmänna rättsprinciper vilket man bör påpeka när de börjar barka iväg.. Well lite reflektioner från en assessor en fredag...

Jag var nämndeman vid drygt 300 brottmålsrättegångar under åren 2011-2015 men kan inte erinra mig att varken jag eller någon annan fick bannor för stolliga förslag till skiljaktig mening, däremot kunde det uppstå omfattande diskussioner gällande styrkan av presenterad bevisning.

Om man införde obligatorisk "protokollsjustering" skulle det medföra att man skulle gå genom såväl korta som mycket omfattande domar och enas om domskälen innan underskrift kunde ske. Mycket tidskrävande även om det sköttes via email.

När det uppstår starka åsiktsmotsättningar som leder till skiljaktig dom bör man däremot låta den skiljaktige ta del av ett utkast innan det skrivs in i domen. Om så hade skett vid Solna tingsrätt kanske nämndemännen hade insett följderna av formuleringarna i den officiella domen, men helt säker är jag inte. Kanske det var först efter uppmärksamheten i massmedia de insåg hur tokigt domskälen var formulerade?

Det bör väl påpekas att även lagfarna domare kan ha sina mindre ljusa stunder, vilket brukar resultera i JO-anmälningar. En numera pensionerad rådman vid Östersunds tingsrätt ägnades några sidor i JO:s berättelse för 2013/14.
http://www.dagensjuridik.se/2013/04/forodande-jo-kritik-mot-radman-som-d...

Det är mycket ovanligt med riktiga dikeskörningar, även om jag varit med om det flera gånger. Ofta samma nämndemän som förekom i de sammanhangen. Men, ska väl tilläggas, har jag varit med om mycket konstigheter även bland kollegor på underrätt och överrätt. Håller dock med dig om att i en sådan här dom hade det varit önskvärt att nämndemännen fått se utkastet innan det exapades.

Tack för dina reflektioner.
Är det inte ganska självklart att åtminstone den avgörande/dömande majoriteten skall skriva under domar om nu inte alla skall göra det, vid exempelvis nämndemannadomar?
Det finns förövrigt inget som helst praktiskt hinder för samtligas egenhändiga underskrifter, inte ens i övrigt. Har funkat i hundratals år rättsligt.

Det kan man absolut tycka och det är ju en självklarhet på överrätt där man dömer tre juristdomare tillsammans. Dvs att alla går igenom domen och skriver under. Dock inga problem där eftersom alla jobbar där och finns tillgängliga. Problemet blir ju på underrätter, tingsrätt och förvaltningsrätter, där tidsgränser ofta råder för många mål. Att få till ett ”cirk” och sen slutliga underskrifter är så klart fullt möjligt men otroligt tungrott och tidskrävande.Inte minst då det kan vara svårt att ens få ihop tider för vidare överläggningar i en del mål efter förhandling. Men i detta mål borde man nog ha försökt få till det. Men att införa det som ett moment i alla domar går helt enkelt inte utan att göra stora organisatoriska, rättsliga och praktiska ändringar av domstolarnas arbete och underliggande lagstiftning.

Eh... svarar imorgon. Suits börjar nu.

Harvey knäppte precis sin Tom Ford-kostym. Nu är det ALLVAR.

Mike Ross: Det gäller att begrava motparten i mängder av dokument.

Louis Litt: Sheila, här är en biljett till ett reseparadis. Jag vill att du reser dit istället för att vittna.

Kvällens juridik.
Allt jag har lärt mig om juridik har jag lärt mig av Suits.

Av min vän advokaten och hobbymatematikern J. Pierre de Fermat (Fermats sats m.m) och Mike Ross ovan, vet vi att antalet olika konstellationer vid dömande om tvenne utfall, bifall - avslag, fälla - ogilla o.s.v. med 'd' som antalet domare, blir antalet möjliga kombinationer 2 upphöjt till d. En fyrdomarsits ger 16 olika kombinationer, en tredomar- 8. Att försöka ta fram regler för alla eventualiteter blir bara idioti, med tanke på administration och att minsta lilla telefonabonnemang vill ha en underskrift. Alla skall behöva skriva under, även av säkerhetsskäl för yrkesdomarna genom att den dömde skall kunna läsa samtligas underskrifter. Det blir anständigare och säkrare så.
Ingen som är beredd att döma någon annan, t.ex. till livstid, 6 mån. 1 mån. eller fria borde tillåtas göra detta utan att skriva under avgörandet precis på samma sätt som yrkesdomare gör, även vid enighet. Varför skall yrkesdomare missgynnas ansvars- och straffmässigt visavi nämndemannadomare? Bara möjligheten att undgå ansvarsutkrävande öppnar upp för mängder av otillbörlig påverkan. Tycker man att allas underskrifter är för mycket begärt, vid ex.vis fängelsedom, skall man nog inte vara domare, om man står fast vid det. Har vi likhet inför lagen så får man hålla sig till det. Det känns inte som rocket science. Men börjar man skruva och släppa på grundläggande principer så hamnar man till slut i ändlösa möjligheter som blir svåra att överblicka. Jag anser att det inte bara för rättssäkerheten utan även för rättstryggheten för var och en skall vara möjligt att senare utkräva ansvar av domarna om något olagligt och felaktigt har påverkat utgången, t.ex. en muta eller ideologisk/politisk/vänskapsbunden anledning till att man dömt som man gjort. Sådant kommer ju oftast fram senare. Då behövs namnteckningen. Men den är ju också handlingsdirigerande och preventiv då vetskapen om detta faktum blir avskräckande. Oegentligheterna kanske kommer fram långt senare. Då måste man även kunna föra skadeståndstalan m.m. mot denne persoligen.
Att skicka ett cirkulär en gång med instruktion om skriftlig ändring direkt på detta och respektives underskrift för renskrivning och undertecknande är ju ett minimum för att skicka in nån på livstid. En tingsrättsdom på fängelse t.ex. är ju ett steg närmare fängelsecellen trots allt. Andra utslag om annat i kombination med statens ökande begränsning av en andra prövning genom prövningstillstånd samt ökningarna av stämningsansökningar från 450 kr till 2800 kr visar att det är lagstiftaren och överheten som själva skruvar isär rättsstaten, rättssäkerheten, samhället och likheten inför lagen. Detta är extra tydligt i Sverige p.g.a EU:s önskemål på alla rättsområden i en reaktionär riktning, ofta med ekonomiska argument som motiv. Jag tycker att rättsväsendet skall stå emot detta och aktivt debattera utvecklingen som släpper på grundläggande principer, med avsikten att främja samhällsupplösning, i stort och i smått.

Well, jag håller inte med. Om nu nämnden ska granska alla domsförslag vem ska vid oenighet bestämma utformningen? Dvs enighet om domslutet men ej om skälen? Ska alla ha rätt till sin version? Vi får se vad JO kommer framtill helt enkelt.

Ja, well, så lär det bli men inte säker på det där med nämnden du nämner. Kan skiljaktighet tillåtas?Menar numera att oavsett innehåll och utformning av avgörandet skall samtliga domare och medverkande skriva under avgörandena precis som du säger yrkesdomarna gör vid enighet. En avgörande majoritet räcker inte. Likhet inför lagen skall gälla även nämndemän. Inga frifräsare. Allt annat blir sekundärt. Fixar man den bristen kommer annat på köpet. Det kommer även ha en självsanerande effekt om korrupta element tar sig in i rättssystemet i ännu högre grad bara genom att bli nämndeman. De tendenserna är redan ett faktum. Har hört nämdemän på väg hem, salongsberusade, lägga upp benen på dubbla säten som tonåringar och tala högt och öppet om hur de alltid dömer till nackdel för invandrare. Tror att det handlade om länsrätten på den tiden. Håller tummarna för JO. Vi får fråga Jessica Pearson om strategin framåt.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.