Skip to content

Behöver inte ta kontanter i P-automater - ingen prövning i HFD trots djupt oenig kammarrätt

Foto: Hasse Holmberg/TT

Kommuner har ingen skyldighet att ta emot kontanter i sina parkeringsautomater. Det ansåg en djupt oenig kammarrätt och slog fast att grund-regeln inte gäller kommunala parkeringsavgifter. Nu står det klart att Högsta förvaltningsdomstolen inte prövar fallet.

 

Det var trafiknämnden i Stockholms stad som under sensommaren 2015 beslutade att ge trafikkontoret i uppdrag att avveckla myntbetalning av parkeringsavgifter i stadens samtliga parkeringsautomater.

En person överklagade beslutet och begärde en så kallad laglighetsprövning. Han pekade på att det stred mot riksbankslagen att vägra ta emot sedlar och mynt som betalning om inte annat har avtalats.

Civilrättslig karaktär
Efter att ha konstaterat att parkering på kommunal gatumark är "en frivillig tjänst med tydlig civilrättslig karaktär" som bör bedömas enligt civilrättsliga regler slog Förvaltningsrätten i Stockholm fast att det står parterna fritt att avtala om vilka betalningssätt som ska gälla.

Trafiknämndens beslut ansågs därför inte strida mot riksbankslagen och överklagandet avslogs.

Privatpersonen överklagade till Kammarrätten i Stockholm som instämde i förvaltningsrättens avgörande. Kammarrätten var dock djupt oenig.

HFD och patientavgifter
Kammarrätten hänvisade till ett tidigare avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen där en vårdcentral inte ansågs ha rätt att neka kontant betalning av patientavgifter.

I det avgörandet slog HFD fast att skyldigheten att ta emot kontant betalning inte gäller på det offentligrättsliga området om rättsförhållandet är av "tillräcklig civilrättslig karaktär" - vilket inte patientavgiften ansågs vara.

När det gällde fallet med parkeringsavgifter ansåg dock en majoritet av kammarrätten att parkeringsavgifter till sin natur är "en utpräglat frivillig avtalsrelation" där de civilrättsliga avtalen är "klart dominerande" och därmed inte alls av samma slag som den andra domen från HFD.

Överklagandet avslogs därför.

Två ledamöter var dock skiljaktiga - en lagman och en särskild ledamot - och pekade på att det inte finns några avgörande, principiella skillnader mellan patientavgifter och parkeringsavgifter.

HFD prövar inte fallet
De skiljaktiga ledamöterna ansåg att parkeringsavgifterna skulle bedömas som offentligrättsliga - bland annat eftersom de tas ut med stöd av offentligrättslig reglering, eftersom avgifternas beräkningsgrunder beslutas av kommunfullmäktige och eftersom syftet är att värna om trafikregleringen som är ett allmänt intresse.

Enligt de skiljaktiga ledamöterna saknades det därför anledning att göra avsteg från riksbankslagens huvudregel om skyldighet att ta emot kontant betalning.

Privatpersonen överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen som nu har beslutat att inte meddela prövningstillstånd. Kammarrättens avgörande står därmed fast.

 

 

 

 

  • Stefan Wahlberg
  • Alt-texten
    Blendow Lexnova

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

18 comments

Den som icke är smart må köra bil men äga icke rätt att stanna densamma.

De är 'bara trams' tills man vänder på steken?

Då jag som fordonsägare ålades att inom 8 dagar betala felparkering för att min bil stått på kommunens avgiftsfria P-plats utan tydligt placerad P-bricka hade jag enbart tillgång till likvida medel i form av svenska kontanter. Ingen bank inom kommunen tar emot kontanter. Trots att jag reglerat skulden genom att lämna avgiften som sedlar till kommunens ekonomichef (med alla erfordrade uppgifter), och lämnat en ansökan till förvaltningsrätten om att utreda rättsläget, tvingades jag av Transportstyrelsen, via Kronofogden, till utmätning. Först efter ... inte 8 dagar ... utan NIO MÅNADER fick jag svar från förvaltningsrätten, som avvisade ärendet. RENA RÄTTSRÖTAN!

Ja, det är jobbigt att vara rättshaverist. Det känns som att hela systemet är emot en.

Rickard Rättrådig, vad innebär begreppet "rättshaverist" för dig? För mig är det något helt annat. Känslan av att systemet är emot en stämmer väl in för mig. Notera att jag aldrig opponerat mig mot felparkeringsavgiften. Tvärtom ansträngde jag mig extra för att betala. Betalningen till besiktningsorganet lämnade jag som kontanter till Länsstyrelsen och den kommunala felparkeringsavgiften betalade jag som kontanter till kommunens ekonomichef. Vad är mitt brott, som dessutom berättigar att utestänga mig som bilförare, och utmätning hos kronofogden?

I högsta grad tragikomiskt att se hur förvaltningsdomstolarna vrider sig likt maskar och gör våld på all logik med det enda syftet att rädda pengar åt de kommunala myndigheter som satsat allt på ett kort och installerat p-automater som inte tar kontanter. En annan reflektion är att bilister tydligen inte anses berättigade till samma skydd som andra konsumenter när det gäller just parkering. Men det är väl så att vi har att göra med ännu en av de aktivistiska myndigheter som blivit allt vanligare. Ändamålet helgar medlen.

Här har vi alltså två domar som står mot varandra. Denna och en från 2015 i HFD http://kontantuppropet.nu/media/2793-14.pdf

Jag skulle säga att den första som Kontantuppropet.nu hänvisar till borde smälla högre eftersom den till skillnad mot denna de facto är fastslagen av HFD.

Den domen handlar förvisso inte specifikt om P-automater, utan är mer allmänt hållen, men det borde inte ha någon betydelse. Det kanske är därför HFD inte tar upp den nya domen i Kammarrätten eftersom det redan finns ett prejudikat.

Jag håller med dig om följande:
HFD domen i mål 2793-14 är ett prejudikat.
Men likt de två oeniga i kammarrätten håller jag inte med om att man dömt i enlighet med detta prejudikat.

Jag har själv som lantis försökt besöka Stockholm i ett viktigt ärende hänvisad till att åka bil. Det gick inte ens att hitta NÅGON möjlig parkeringsplats varifrån man kunde åka pendeltåg sista biten. Jag försökte med Älvsjö, men det gick inte för ingen P-plats tog emot kontanter. Därmed är jag de facto utestängd ifrån att besöka min egen huvudstad.

Då jag besiktigat bilen (=myndighetsutövning) hos kommunens enda bilprovning förvägrades jag besiktningsprotokollet p g a att jag inte hade mina likvida medel i digital form. Ingen bank i kommunen ombesörjer längre valutaväxling från den valuta som enligt domen ovan har en särställning, svenska sedlar och mynt, till s k "valuta" i digital form på ett konto. Därmed diskrimineras man inte enbart i en situation där man kan välja annat (som kammarrättsdomen hävdar), utan i en situation där man är ålagd att underkasta sig myndighetsutövning (likt en fordonsägare som är ålagd att betala den felparkeringsavgift föraren ådragit sig).

Man tvingade mörkhyade i aphatheidens USA att söka vissa ANDRA skolor, åka i vissa ANDRA bussar, äta på vissa ANDRA restauranger, sitta på vissa ANDRA bänkar, dricka ur vissa ANDRA fontäner, etc, i ett agerande som syftade till att framställa dem som en sorts andra klassens medborgare. Är det rätt att vi som nyttjar det betalningsmedel som grundlagen tilldelat såväl monopolställning som "särställning", och som vi till skillnad mot digitala värderepresentationer (kontokrediter) har egen besittning av, på liknande sätt reduceras och diskrimineras till andra klassens medborgare på gränsen att försättas under förmyndarskap?

Är det inte rimligt att ALLA, utan konstgjorda hinder, skall åtnjuta rätten till samhällstjänster (även om dessa är utkontrakterade till privata företag) utan diskriminering?

I så fall borde det vara självklart för samhällets förvaltning att ha SKYLDIGHET att undanröja varje sådant hinder, och via lagar och regler upprätthålla likvärdigheten inför lagen. Då skall man inte tillåtas begränsas hos vara sig sjukvårdsinrättning, besiktning, kommunal (allmän mark) parkeringsplats, skolpliktig skola, etc.

Den enkla lösningen på detta dilemma är
1 att man åtminstone, via Finansinpektionen och bankoktrojerna, KRÄVER att bankerna som samhällstjänst genomför avgiftsfria insättningar till bankkonton,
2 att man åtminstone kräver mottagande av kontanter i samband med myndighetsutövning,
3 att man ålägger landsting och kommuner att ombesörja fungerande betalningsförmedling (likt nr 1) över hela landet, även landsbygden.

Alternativet är förstatligande av post och bank, och/eller sådan resurstilldelning till Riksbanken att de bygger upp och ansvarar för sådan betalningsförmedlingsstruktur som banker och myndigheter mält sig ur.

Mängder av aktörer, som riksdagsledamöter från vänster till höger, tre pensionärsorganisationer, SKL som skrivit till Justitiedepartementet, länsstyrelserna, VD för Bankomat och Loomis, höga militärer under "Folk&Försvar", Riksbanksledningen och massor av enskilda har i allt större desperation höjt rösten till kontantbetalningens försvar ("kon dör medan gräset växer") - men regeringarna bara duckar frågan, rödgröna som blå. När inga färger funkar vill vi se agerande och beslut - svart på vitt!

I enlighet med domen är inte enskilda företag skyldiga att ta emot kontanter, men de som driver någon form av myndighetsutövning är det eftersom kontanter är ett legalt betalningsmedel. Vad det gäller parkering, visst man kan parkera någon annan stans. Men om det inte finns nånstans där man kan betala kontant då? Då är det kommunens/P-bolagens huvudvärk. De är skyldiga att tillhandahålla betalningsmöjligheter om de vill ha betalt. Men det är å andra sidan ingen som tvingar dem att ta betalt.

Vad det gäller mig personligen så är det enda plastkortet jag äger ett bankomatkort för uttagsautomater, men det går det inte att göra betalningar med. Jag har heller ingen smartphone och min mobil innehåller ett kontantkort.

Om någon vill ha betalt av mig för en vara eller tjänst så är jag villig att betala. Men inget betalningsalternativ = Ingen betalning och jag kan knappast klämma fast en "Astrid" under vindrutetorkaren, den lär ju vara borta rätt snabbt.

Så min lösning på problemet är denna http://kontantuppropet.nu/media/p-note.pdf
Inga böter hittills och skulle jag få böter? "No f*cking way" jag betalar, utan det blir ett samtal: "Ge mig ett betalningsalternativ så betalar jag gärna, annars så är det ert problem, inte mitt".

Jag är en person som inte ger mig mot maktmissbrukare. Lagen gäller lika för alla, hög liksom låg. Ingen ska komma och berätta för mig hur jag ska sköta mina betalningar. Vill de ha betalt får de se till att folk kan betala.

Bilprovningen hade redan återlämnat nyckeln så jag kunde ta med bilen därifrån. Men de utpressade mig med besiktningsprotokollet. I avsikt att få tillstånd ett avgörande kring huruvida sådan uppresning är laglig eller ej deponerade jag kontanterna i ett kuvert hos länsstyrelsen. Besiktningsbolagets juridiska ombud, nordens största advokatbyrå, tvingade då länsstyrelsen att agera betalningsombud och kasserade in pengarna, och bäddade för förvaltningsrätten att först begrava frågan i långbänk så inga besked om rättsläget gick att få, och därefter avvisade de ärendet. Bolaget skrev brev till mig och lät hälsa att jag som kontantbetalare inte var välkommen till deras besiktningsstation. Sådan rättslöshet trodde inte jag fanns i Sverige. Inte heller kammarrätten ville pröva frågan, så nu befinner sig ärendet i samma läge som ovanstående ärende har varit i det senaste året, i väntan på prövningstillstånd hos HFD.

Kring felparkeringsavgiften stod det kommunen fritt att sätta in pengarna på transportstyrelsens konto medan förvaltningsrätten utredde rättsläget. Jag hade redan förvissat mig om att det inte mötte några hinder hos TS genom telefonsamtal och e-post med deras chefsjurist. Trots det belade TS mig med mångdubbel straffavgift för att de saknade pengarna på kontot. Jag upplyste om att den redan inbetalade avgiften lätt kunde hanteras myndigheterna emellan och att jag inte var beredd att betala något mer förrän rättsläget avgjorts av förvaltningsrätten. Trots det drev TS ärendet vidare till Kronofogden som inter heller de såg någon anledning att invänta besked från förvaltningsrätten. I stället drev de ärendet till utmätning. Det är märkligt med vilken iver dessa myndigheter driver vanliga medborgare till indrivning samtidigt som ingen av dem förefaller särdeles på bettet då de låter bilmålvakter dra på sig miljonskulder i systematiska och verkliga parkeringsbedrägerier. Inte som då mitt fordon råkat ställa på en mycket glest använd GRATIS kommunal parkeringsplats med P-brickan glömd så den blev kvar på sätet i stället för tydligt synlig i vindrutan. I stället för att undandra mig inbetalning av felparkeringsavgiften lade jag stor möda vid att få lov att betala. Hur står detta dyra utmätningsstraff i proportion till fordonsÄGARENS brott? Det befinner sig i vart fall inte i samma planetsystem som generaldirektörer som med berått mod väljer att bryta mot lagen, inte bara en eller ens två gånger, utan upprepat mot flera lagar, och med sådant allvar att hela myndigheten äventyrar rikets säkerhet. Om inte förvaltningsrätten vågar granska den (enligt konstitutionsutskottet) "grava avvikelsekulturen" hos Transportstyrelsen, vem skall då göra det?

Vad hade hänt om fordonsägaren varit en 7-åring som ärvt bilen?

Hur kan man motivera att samhället inte ens har råd att invänta besked, eller råd att bidra till att lösa problemet?

Och hur går det ihop med att kommunen tar emot kontanter på biblioteket intill P-platsen. Varför kunde jag inte tillåtits att reglera skulden där, om man nu var tjuriga i statshuset. ”Something is rotten in the state of … Sweden!”.

@ Ronny
Du verkar ha tagit det hela till en högre nivå ;-)
Att lämna in ett kuvert med kontanter på Länsstyrelsen funkar nog inge bra. Jag använder digitala pengar, men inte via plastkort, utan via min Internetbank där jag sköter alla betalningar och faktiskt t.o.m. kan ta emot Swish, men inte skicka eftersom jag inte har nån smartphone.

Eftersom jag bor i Stockholm brukar garva lite i mjugg när jag får trängselskatten, typ 10 spänn. Det kostar nog mer att skriva ut en faktura, kuvertera och skicka med porto = Ebberöds Bank. Dessutom är jag säker på att trängselskatten är olaglig om man skulle pröva den ordentligt juridiskt då staten inte får ta ut avgifter på redan betalda vägar.

Däremot har jag aldrig haft några problem att betala besiktningen kontant, alternativt betalar jag i förskott via nätet, det blir ofta billigare dessutom.
Att tjafsa med besiktningen är inte säkert att det är framgångsrikt eftersom det är privat numera och flera olika bolag. Tidigare när det enbart var SBP som skötte det, då var det monopol och de hade inte rätt att neka.

Samma sak gäller P-avgifter. Bolaget som sköter P-avgifterna på allmänna vägar i en kommun har monopol och då är det deras uppgift att se till att kunna ta emot betalning. Det besvarar även Daniels fråga nedan. Det spelar alltså ingen roll om det är ett privat, kommunalt eller statligt bolag. Det är alltså monopol som är det "magiska ordet". Monopol = Plikt = Inte rätt att neka.
P-avgifter är dessutom svåra att betala via nätet om man inte har smartphone och app vill säga, vilken jag inte har, varken eller. Men det går alldeles utmärkt att ringa med min telefon ;-)

Vad det gäller KFM så är det väldigt enkelt att slippa dem genom att bara ta kontakt och tala om att saken inte är avgjord rättsligt än. Då måste de dra tillbaka fordran och kolla upp det.

@Robert
Jag har aldrig ägt något mobilabonnemang i hela mitt 60-åriga liv. Ej heller internetbank. I veckan rapporterades och varnades i media för hur mobilt bank-ID medför att privatpersoner rånas (digitalt) på miljonbelopp varje vecka. Utan ersättningar, försäkringsskydd eller hjälp från sina banker.

Likvida medel finns i två former:
1 kontanter - vars besittning och tillgänglighet styrs mekaniskt av den enskilde - i nutid,
2 kontotillgångar - vars besittning och tillgänglighet styrs elektroniskt av tredje part (banker m fl).

Den som självvalt eller påtvingat begränsas till att ha sina likvida medel under egen kontroll i form av kontanter (ett grundlagsskyddat giltigt betalningsmedel - MED SÄRSTÄLLNING, se HFD 2015 ref 49) utom räckhåll för privata företags (tredje parts, bankers)
- risker (kontobedrägerier, tillgänglighetsbegränsningar, digitala och elektroniska haverier, elavbrott, etc), och
- profitering (påtvingade godtyckliga avgifter på alla transaktioner för såväl säljare som köpare),
skall inte behöva diskrimineras, begränsas och t o m bestraffas av myndigheter, stat och kommun bara för att alla kontantbetalningsmöjligheter stängts. I synnerhet inte vid myndighetsutövning.

Personer med främmad bakgrund som hindras tillträde till butiker eller samhällstjänster p g a sin etniska tillhörighet (sexuella läggning, religion, etc) skyddas genom lagar mot diskriminering och av domstolar (rättsamhållet).
Men personer som vid myndighetsutövning (fordonsbesiktning, felparkeringsavgift) försöker hävda sin lagliga rätt att reglera sin skuld till myndigheter, stat eller kommun med kontanter saknar såväl skydd av lag som av det så kallade rättssamhället.

Jag önskar att din tilltro till kronofogdemyndighetens (KFM) välvilja haft bättre verklighetsförankring. Tyvärr kan KFM bättre liknas vid samhällets sanktionerade ”torpeder” som i stället för hot om skott i knäskålarna tilldelats legitim rätt till ekonomiska motsvarigheter, som utmätning, betalningsanmärkning , orimligt höga straffavgifter etc. Jag föreslog såväl transportstyrelsen som kronofogdemyndigheten att i konstruktivt samarbete med den parkeringsansvariga myndigheten, Ronneby kommun, reglera den betalning jag redan ombesörjt till kommunens ekonomichef. Och jag anhöll dessutom om att vidare agerande i ärendet skulle stoppas i inväntan av förvaltningsrättens bedömning av rättsläget. När inget av detta hörsammades överklagade jag beslutet. Och fick avslag. Då förde jag det till tingsrätten, som gav kronofogden rätt till indrivning. Jag försätts med långtgående ekonomisk bestraffning för det bagatellartade brottet att inte kunna reglera den felparkeringsavgift som mitt stillastående fordon varit inblandad i på en stor men glest besökt avgiftsfri kommunal parkeringsplats på annat sätt än kontant. Inte ens den väldokumenterade kontanta betalning jag redan gjort till kommunen kunde blidka kronofogdemyndigheten att hysa tilltro till min betalningsvilja, så att i vart fall utslaget från förvaltningsrätten kunde inväntas.

Att diskriminera människor som är hänvisade till enbart kontant betalning är tydligen tillåtet i Sverige, t o m av myndigheter. Och man har bara 8 dagar på sig, om man skall undgå att hamna i klorna på kronofogdemyndigheten. Jag skall kanske roa mig med att läsa om Processen av Franz Kafka. Den borde framstå som osedvanligt humoristisk i skenet av mina självupplevda erfarenheter av myndighetssverige.

Vad hindrar dig ifrån att skaffa ett betalkort?

Vet inte om frågan var avsett till mig eller Ronny.

Men för mig är det inget som hindrar, men dels gillar jag kontanter bättre och dels är jag tveksam till att sätta i ett kort i någon random automat.

Men det finns ju folk som har betalningsanmärkningar som man kan få trots att de kanske även om de har skött sina personliga betalningar. Det räcker att t.ex. få ett antal P-böter som man inte har budgeterat för.

Då jag hade ett bankkort, med påtvingad koppling till VISA, hos den bank jag numera lämnat, visade det sig att banken självsvåldigt, utan att informera mig som kund, bytte kreditbolag till MASTERCARD. Detta drabbade mig synnerligen olyckligt under resa i Norrland, mer än 100 mil hemifrån. Trots att mitt kort hade ett par års giltighetstid kvar visade det sig ogiltigförklarat och obrukbart då jag skulle köpa min resa hem. Jag inväntade måndagen och hängde på låset till banken för att via legitimation och kontouppgifter ta ut kontanter så att jag kunde köpa biljett hem. Detta förvägrades mig, för banken var kontantfri. Jag fick som väl var bo hos bekanta en vecka för att därefter kunna lifta hem.

Vid ett annat tillfälle råkade jag ut för att en sedelautomat ”käkade upp ” bankkortet, med ett liknande resultat.

Trots att jag hade likvida medel i form av kontotillgångar var de inte tillgängliga för mig. Min betalningsförmåga hindrades av banken. Med likvida medel i form av kontanter får jag inte min betalningsförmåga förstörd av tredje part. Motparternas förmåga att hantera betalningar är en annan sak. Eftersom kontanter enligt lagen är ett giltigt betalningsmedel med särställning är det rimligare att förvänta sig att mottagare utökar med fler betalningsformer än att de väljer andra betalningsformer i stället för kontantbetalning. Ungefär som om man utökar till att även ta emot betalning i andra valutor, som t ex euro, dollar eller yen, men inte i stället för i svenska kronor, SEK.

Att skaffa betalkort, inom 8 dagar, bara för att kunna betala en felparkeringsavgift är varken möjligt eller rimligt. Konkret på vilket sätt och varför jag hindrades att skaffa konto hos banken vill jag inte gå in på av hänsyn till andra. Men det är helt oväsentligt. Om jag varken kan eller vill förvara mina likvida medel hos en synnerligen opålitlig tredje part (som en privatägd bank) då finns ingen anledning för mig att skaffa betalkort. Förvaring av valuta som värde, och valuta som betalningsmedel är olika saker. Det åligger samhällsapparaten (t ex riksdag, regering, länsstyrelser, kommuner, myndigheter) att tillförsäkra samhället ett fungerande betalningssystem för det grundlagsskyddade betalningsmedel som dessutom tilldelats en särställning, d v s de av riksbanken utgivna sedlar och mynt. Att överföra värde via elektroniska system förutsätter att RIKTIGA riksbankspengar, under säkra och kontrollerade former, kan växlas in och analog/digital-omvandlas av tillförlitliga statligt kontrollerade betalningsinstitutioner (som gällde för post och bank tidigare). Utan möjlighet att använda riktig valuta, präglad av riksbanken, som betalningsmedel, till skillnad mot de falskmyntade luftpengar i digital form som de privatägda bankerna tillverkar i samband med sin vidlyftiga kreditgivning, finns det ingen anledning för mig att tråna efter betalkort.

Räknas en p-bot från ett kommunalt parkeringsAKTIEBOLAG som en privat eller offentlig fodran? Är relevant huruvida man skall betala och sedan bestrida, offentlig; eller bestrida direkt och vänta på stämning, privat.

Man behöver inte betala innan för att kunna klaga på en kontrollavgiftsfaktura (parkeringsanmärkning på tomtmark) utfärdad av det kommunala parkeringsbolaget.

@ Daniel
Två av de fem domarna, Hases Per Sjöbloms och Olle Lundin (professor i förvaltningsrätt) angav i sin skiljaktiga mening bl a följande (ej hela):
”Utgångspunkten i riksbankslagen är alltså att en kommun i princip är skyldig att ta emot betalning i form av kontanter. Denna princip kan enligt Högsta förvaltningsdomstolen frångås om förhållandena är sådana att relationen mellan kommunen och den enskilde i första hand bör bedömas enligt civilrättsliga regler. Relationen mellan ett landsting och en vårdtagare är enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte sådan att frågor dem emellan i första hand ska avgöras enligt civilrättsliga regler. Frågan är hur relationen mellan en kommun och de personer som utnyttjar kommunala parkeringsplatser ska bedömas.

Det finns flera faktorer som tyder på att parkeringsavgifter, i förevarande fall, ska bedömas som offentligrättsliga. Parkeringsavgifter för gatuparkering tas ut med stöd av offentligrättslig reglering, 2 § avgiftslagen. Grunderna för beräkning av avgifterna beslutas av en beslutande församling, kommunfullmäktige. Syftet med avgiftsuttaget är att värna ett allmänt intresse, trafikreglering. Inslaget av civilrättsliga moment är således begränsat. Därtill bör läggas att kommunerna har det övergripande samhälleliga ansvaret för att tillse att det finns tillgång till parkering, se 1 kap. 2 § och 4 kap. 13 § plan- och bygglagen (2010:900).

Enligt vår uppfattning finns det inga avgörande, principiella skillnader mellan patientavgifter och parkeringsavgifter. Den omständigheten att vissa frågor som har med själva parkeringen att göra bör bedömas utifrån civilrättsliga regler innebär inte att det finns skäl att frångå huvudregeln i riksbankslagen när det gäller kommunens skyldighet att ta emot kontant betalning."

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.