Det var trafiknämnden i Stockholms stad som under sensommaren 2015 beslutade att ge trafikkontoret i uppdrag att avveckla myntbetalning av parkeringsavgifter i stadens samtliga parkeringsautomater.
En person överklagade beslutet och begärde en så kallad laglighetsprövning. Han pekade på att det stred mot riksbankslagen att vägra ta emot sedlar och mynt som betalning om inte annat har avtalats.
Civilrättslig karaktär
Efter att ha konstaterat att parkering på kommunal gatumark är ”en frivillig tjänst med tydlig civilrättslig karaktär” som bör bedömas enligt civilrättsliga regler slog Förvaltningsrätten i Stockholm fast att det står parterna fritt att avtala om vilka betalningssätt som ska gälla.
Trafiknämndens beslut ansågs därför inte strida mot riksbankslagen och överklagandet avslogs.
Privatpersonen överklagade till Kammarrätten i Stockholm som instämde i förvaltningsrättens avgörande. Kammarrätten var dock djupt oenig.
HFD och patientavgifter
Kammarrätten hänvisade till ett tidigare avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen där en vårdcentral inte ansågs ha rätt att neka kontant betalning av patientavgifter.
I det avgörandet slog HFD fast att skyldigheten att ta emot kontant betalning inte gäller på det offentligrättsliga området om rättsförhållandet är av ”tillräcklig civilrättslig karaktär” – vilket inte patientavgiften ansågs vara.
När det gällde fallet med parkeringsavgifter ansåg dock en majoritet av kammarrätten att parkeringsavgifter till sin natur är ”en utpräglat frivillig avtalsrelation” där de civilrättsliga avtalen är ”klart dominerande” och därmed inte alls av samma slag som den andra domen från HFD.
Överklagandet avslogs därför.
Två ledamöter var dock skiljaktiga – en lagman och en särskild ledamot – och pekade på att det inte finns några avgörande, principiella skillnader mellan patientavgifter och parkeringsavgifter.
HFD prövar inte fallet
De skiljaktiga ledamöterna ansåg att parkeringsavgifterna skulle bedömas som offentligrättsliga – bland annat eftersom de tas ut med stöd av offentligrättslig reglering, eftersom avgifternas beräkningsgrunder beslutas av kommunfullmäktige och eftersom syftet är att värna om trafikregleringen som är ett allmänt intresse.
Enligt de skiljaktiga ledamöterna saknades det därför anledning att göra avsteg från riksbankslagens huvudregel om skyldighet att ta emot kontant betalning.
Privatpersonen överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen som nu har beslutat att inte meddela prövningstillstånd. Kammarrättens avgörande står därmed fast.
