Skip to content

"Grundlagsbrott när myndigheter utnyttjar AD:s dom - regeringen måste stänga Pandoras ask"

DEBATT - av Erik J Olsson, professor i teoretisk filosofi, Lunds universitet och Magnus Zetterholm, docent och lektor i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet. Båda är styrelseledamöter i Academic Rights Watch.

 

Regeringen bör, i ljuset av en dom i Arbetsdomstolen, slå fast att myndigheter som i syfte att underminera överklagandeprocessen skriver anställningsavtal innan anställningsbeslutet vunnit laga kraft redan därigenom bryter mot regeringsformens krav att statliga anställningar ska tillsättas på sakliga grunder. 

En högskola har trotsat Överklagandenämnden för högskolans (ÖNH:s) beslut att undanröja ett anställningsbeslut angående en professur, som även innefattar uppdrag som vice rektor och chef för forskningscentrum (reg.nr 211-31-17).

Högskolan, som skrivit anställningsavtal med den person som fått tjänsten innan anställningsbeslutet vunnit laga kraft, hänvisar till en dom i Arbetsdomstolen från december 2016 (dom nr 74/16 i mål nr A 24/16).

Enligt domen innebär det faktum att Statens överklagandenämnd undanröjt ett anställningsbeslut inte att ett redan ingånget anställningsavtal upphör att gälla eller att myndigheten får avsluta den påbörjade anställningen utan att följa anställningsskyddslagen.

Statens överklagandenämnds beslut utgör enligt domen inte heller saklig grund för uppsägning av arbetstagaren. Högskolan skrev för övrigt avtalet bara en vecka efter att domen förkunnats.

Anledningen till ÖNH:s undanröjande av anställningsbeslutet var att högskolan genom att tillsätta professuren utan sakkunnigutlåtande bröt mot den egna anställningsordningen.

Det normala hade före AD-domen varit att högskolan efter undanröjandet gjort en ny bedömning av de sökande, denna gång i enlighet med regelverket. Ett rektorsbeslut krävs sedan för att professuren ska tillsättas.

Istället kvarstod den sökande som gynnades av anställningsbeslut och avtal på tjänsten med hänvisning till AD-domen och det faktum att ett civilrättsligt avtal ingåtts. Inget nytt rektorsbeslut fattades. Högskolans styrelseordförande uttalade emellertid sin tillit till att rätt person anställts som professor.

Efter ett nytt överklagande bedömde ÖNH att uttalandet var att se som ett nytt anställningsbeslut i ärendet (reg.nr 211-971-17). Men då beslutet inte fattats av rektor undanröjdes det av ÖNH, som också överlämnade en kopia på sitt avgörande till regeringen. Detta ”[m]ed tanke på att högskolan med hänvisningen till Arbetsdomstolens dom ansett att Överklagandenämndens beslut inte föranleder några åtgärder från högskolans sida”.

En kopia skickades även till Universitetskanslerämbetet ”i dess egenskap av tillsynsmyndighet”.

Högskolans tolkning strider mot vad tidigare ordföranden i ÖNH Magnus Åhammar skrivit om AD-domen i Dagens Juridik (Dagens Juridik 2017-01-11).

Enligt Åhammar leder ett undanröjande av ett anställningsbeslut normalt till att relevanta delar av processen måste tas om. Om handläggningen kulminerar i att någon annan får tjänsten, t.ex. klaganden, betyder det att tjänsten får två innehavare. Detsamma gäller om överklagandenämnden direkt förordnar att den klagande ska få anställningen.

En situation med två tjänsteinnehavare medför i sin tur sannolikt att arbetsbrist uppstår. Arbetsskyddslagstiftningen föreskriver då att en turordningskrets upprättas. Den som sist anställdes i kretsen blir varslad om uppsägning.

Den förste tjänsteinnehavaren kvarstår i så fall på tjänsten, medan den som efter ny bedömning befanns vara skickligare i normalfallet sägs upp.

Effekten av allt detta är, mer allmänt, att en myndighet genom att skriva "för tidiga" anställningsavtal därmed garanterar att man får den person man från början anställde, även om personen anställdes regelvidrigt, exempelvis av en jävig beslutsfattare.

I praktiken har man genom avtalet också försäkrat sig om att man inte får ytterligare en anställd på tjänsten, även om myndigheten själv vid ny bedömning funnit att en annan sökande var skickligare än den person som först anställdes. Allt detta är synnerligen stötande.

Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet (12 kap 5 § 2 st regeringsformen). Rätten att effektivt överklaga ett statligt anställningsbeslut innebär en möjlighet till oberoende granskning av att rätt person anställts.

Det är väsentligt för att upprätthålla förtroendet för det statliga anställningsförfarandet och för att skattepengar används på ansvarsfullt sätt.

AD:s dom bör ses mot bakgrund av alla affärer som uppdagats de senaste åren. Man behöver bara tänka på Riksrevisionen eller Göteborgs universitet. I båda fallen bröts det flagrant mot exempelvis anställningsförordningens utlysningskrav, vilket i det senare fallet slagits fast av Universitetskanslerämbetet.

Det är nog många som i ljuset av dessa affärer inte vill anförtro myndigheter att anställa helt efter eget skön, det vill säga utan den möjlighet till offentlig insyn och kontroll av regelföljande som överklagandemöjligheten erbjuder.

Men just detta riskerar bli effekten av AD:s dom. Förutsatt att denna inte tolkas i relation till grundlagen.

En rimlig slutsats av ovanstående överväganden är nämligen att myndigheter som skriver för tidiga anställningsavtal i syfte att underminera överklagandeprocessen redan därigenom bryter mot regeringsformens krav att statliga anställningar ska tillsättas på sakliga grunder.

Att detta slås fast skulle effektivt avskräcka mindre nogräknade myndigheter från att strategiskt utnyttja den beklagliga situation som AD:s dom skapat. AD har med domen öppnat Pandoras ask. Nu måste regeringen stänga den - illa kvickt.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt