Skip to content

"All kraft måste läggas på att få till det spelfuskbrott som riksdagen ska besluta om"

DEBATT - av Gustaf Hoffstedt,  generalsekreterare för Branschföreningen för onlinespel

 

I dagarna utkommer DN-medarbetaren Jens Littorins och SVT Uppdrag Granskning-medarbetaren Magnus Svennungssons bok om matchfixning.

De båda journalisterna har arbetat med att kartlägga matchfixning under flera år och de har återkommande rapporterat om dess förekomst - även på den tiden då många som var berörda av frågan reagerade med förnekelse.

Flera medier har redan börjat rapportera om innehållet i boken och vad som hittills framkommit ger ytterligare stöd för sådant som de som på allvar vill får bort matchfixningen redan utgår från. Två iakttagelser är särskilt tydliga:

  • Det är i de högre serierna i herrfotbollen som problemet är som störst.
  • Det typiska sättet att spela på fixade matcher är att lägga sitt vad hos ett spelbolag utanför EU:s kontroll, vanligen i Asien.

Innebär det att matchfixning inte förekommer i lägre serier i herrfotboll, eller för den delen i helt andra sporter med helt andra utövare? Innebär det att spelbolag som är reglerade inom den Europeiska Unionen är lyckligt befriade från all matchfixning?

Nej, naturligtvis inte och säkert kommer några av de 54 misstänkta matcher som Littorin och Svennungsson följt ha en sådan koppling. Men det gäller att rikta sökarljuset dit där problemet är störst.

De inledande åren av förnekelse har nu istället övergått till att många aktörer inom sport- och spelvärlden silar mygg och sväljer kameler.

Det första allvarliga misstaget i kampen mot matchfixning är det ofta förekommande förslaget att förbjuda vadslagning i Sverige på lägre divisioner samt vadslagning om enskilda matchhändelser, exempelvis vilken spelare som gör det första målet.

Ett sådant förslag - om det genomförs - kommer enbart att påverka de spelbolag som följer svensk lag enligt det licenssystem som förväntas börja gälla den 1 januari 2019 - inte matchfixarna.

De spelbolag i Asien och på andra platser utanför EU som är huvudsakliga mottagare idag av vadslagning på fixade matcher kommer inte heller att beröras av en sådan reglering. Ja, inte på annat vis än att det blir mer attraktivt att som spelkund söka sig till dem, om det enbart är de som erbjuder den slags vadslagning kunden önskar.

Det råder ingen tvekan om att på spelmarknaden är det kundens vilja som styr. Ett annat spelerbjudande är bara ett musklick bort.

Att i än högre utsträckning flytta över denna ljusskygga vadslagning till spelbolag långt bortom svenska rättsvårdande myndigheters kontroll kommer inte att underlätta brottsbekämpningen. Tvärtom är det angeläget för Sverige att vadslagning på idrott sker hos seriösa spelbolag som kan samverka mot matchfixning.

Sådana spelbolag har en rigorös kontroll av spelkundens identitet samt insättningar, uttag, vinster och förluster. Det finns väl utvecklade IT-system som detekterar misstänkt vadslagning, och det finns väl utvecklade samarbeten mellan spelbolag att dela denna information mellan varandra. Vid misstanke om brott kopplas alltid polisen in.

Och som sagt; varför förbjuda den vadslagning - spel i lägre divisioner och på enskilda matchobjekt - som visserligen inte är befriad från matchfixning, men vars förbud fullständigt skulle negligera brottsligheten där den är som värst, det vill säga högre upp i seriesystemet?

Att det är i de allra högsta serierna och på spel om matchens slutresultat som matchfixningen är som mest utbredd har en naturlig förklaring: det är där de stora pengarna finns. Det är dessa vad som har stor omsättning och därför drar till sig störst intresse från matchfixarna.

Det ger möjlighet till stora vinster, och bättre möjlighet att dölja ett kriminellt agerande i de mycket stora pengasummor som där omsätts. Detta ska jämföras med vadslagning i lägre divisioner och på enskilda matchobjekt, där maxinsatsen alltid är mycket lågt satt och därmed den möjliga förtjänsten.

Tyvärr har AB Svenska Spel, Riksidrottsförbundet och Svenska Fotbollförbundet positionerat sig för förbud mot spel i lägre divisioner och enskilda matchobjekt. Arbetsfördelningen mellan organisationerna synes vara att Svenska Spel uppmanar politiska beslutsfattare till att ”lyssna på idrotten” och att idrotten därefter propagerar för förbud.

Det är en ganska oaptitlig anrättning, eftersom Riksidrottsförbundet och Fotbollförbundet tar emot miljardbelopp i sponsormedel från Svenska Spel. Oberoendet kan med andra ord sättas ifråga.

Svenska Spel har kommersiella skäl att förbjuda vadslagning i de lägre fotbollsdivisionerna samt på enskilda matchobjekt. Svenska Spel anses helt enkelt inte ha tillräckligt attraktiva spel inom detta segment.

Det hänger samman med att oddssättning är en mycket komplicerad och personalintensiv verksamhet. Andra spelbolag utnyttjar skalfördelar genom att de erbjuder sina odds till kunder i ett stort antal länder, alternativt köper de vadslagningstjänsten från en underleverantör som helt har specialiserat sig på att förse en mängd spelbolag med odds.

Svenska Spel sätter sina odds själva och de verkar enbart på den i sammanhanget begränsade svenska marknaden. Hur frestande är det då inte att via idrottsrörelsen propagera för kommersiella förbud av de spel där man av resursskäl inte hänger med?

Jag menar att all kraft nu bör riktas mot att säkra införandet av det spelfuskbrott som riksdagen sannolikt beslutar om senare i vår. I skrivande stund är matchfixning i sig alltså inte ens ett brott, men förhoppningsvis får vi en ändring på det redan i år.

Jag är övertygad om att vi kan utveckla samarbetet mot matchfixning ytterligare, inte enbart mellan spelbolagen och de rättsvårdande myndigheterna, utan också tillsammans med idrottsrörelsen.

Alla seriösa aktörer inom sport och spel har allt att vinna på att vi får bort det gift som heter matchfixning. Annars kommer det att döda allt vad spelglädje heter.

 

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt