Skip to content

Promenerande advokat "frias" - inget brott mot god advokatsed att debitera oskäligt arvode

Foto: Leif R Jansson/TT

Att en advokat har fakturerat "oskäligt" mycket i arvode är inte samma sak som att advokaten har brutit mot god advokatsed. Det konstaterar Advokatsamfundets disciplinnämnd i ett fall där en advokat fakturerat "oskäligt" mycket för en långpromenad till ett möte.

 

Advokaten anmäldes till Advokatsamfundets disciplinnämnd av en klient som hade anlitat honom i samband med en tvist kring ett arvskifte. Enligt klienten var den ersättning som advokaten har begärt oskälig av flera skäl.

Advokaten har enligt klienten haft ett dåligt engagemang i uppdraget och borde i stället ha rått henne att sköta uppgifterna på egen hand - någonting som hon dessutom till stor del själv kom att göra.

Konsumenttvistnämnden
Advokaten tillbakavisade klientens anmärkningar och hänvisade till vad som hade framkommit i ett ärende hos Advokatsamfundets Konsumenttvistnämnd dit klienten först riktade sin anmälan.

Konsumenttvistnämnden skrev i sitt beslut:

"Av utredningen framgår att A (advokaten) har promenerat till och från ett möte och debiterat 2 500 kronor för gångtiden om sammanlagt en timme."

Oskäligt arvode
Konsumenttvistnämnden anser att advokaten borde ha övervägt ett för klienten billigare sätt att ta sig till mötet - till exempel kollektivt eller taxi.

"Den del av arvodet som hänför sig till gångtiden bedöms vara oskälig och ska sättas ned till hälften av beloppet." 

Disciplinnämnden konstaterar nu att Konsumenttvistnämndenn beslut om det oskäliga arvodet inte i sig innebär att att advokaten har åsidosatt god advokatsed - eller ens att frågan kan anses vara bedömd.

Disciplinnämnden skriver:

"Enligt nämndens mening har A (advokaten) inte vid sin fakturering åsidosatt god advokatsed. Utredningen visar inte heller i övrigt att A har brutit mot god advokatsed. Anmälan föranleder därför inte någon åtgärd."

  • Alt-texten
    Carina Johansson

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

5 comments

2.500 kronor för 1 timmes friskvård på arbetstid motsvarar en årsinkomst på drygt 5 miljoner. Om jag skulle behöva anlita en advokat så har jag härmed lärt mig att vara försiktig och tänka efter mer än en gång och verkligt noga ta reda om det är värt pengarna. "God advokatsed" innebär uppenbarligen att vara girig.

Det är sådana girigbukar som gör att alla advokater får dåligt rykte. 1 timmes friskvård som betalas av klienten. Det är tydligen lönsamt för girigbukarna att ha sina kontor på långt promenadavstånd från domstolen. Rent allmänt är det så vid arvsskiften att de efterlevande får göra det mesta av jobbet själv. Jag känner till en kvinnlig girigbuk som kidnappade ett dödsbo i fem års tid och struntade i att betala ut pengarna till de efterlevande. Sedan sålde hon firman och den nye ägaren lyckades till slut betala ut pengarna efter ytterligare 2 år. Om det är bråttom så kan man även delskifta ett arv så att man kan betala ut en del av arvet. Normalt tar en sådan procedur maximalt 6 månader och på den tiden hinner man som regel även sälja fast egendom som ett hus eller lägenhet. Av egen erfarenhet så vet jag att det är bäst att förrätta arvsskiftet själv. Den enda tidsfrist som man måste iaktta är att man måste skicka in bouppteckningen (en förteckning över den avlidnes tillgångar och skulder) inom 6 månader till Skatteverket. Så det är inte så märkvärdigt. Ett annat bra alternativ är att anlita en bank för de arbetar snabbt och är även i övrigt väldigt seriösa i detta avseende och tar heller inte särskilt mycket betalt.

Ännu värre var det väl när Bodström hade heltidslön av riksdagen o samtidigt jobbade fulltid som advokat med vanan att debitera för s.k. spilltid.

Sen var det ju så att samme Bodström fakturerade för en timme varje gång han promenerade till domstolen, trots att promenaden inte tog en timme.

Ur "Vägledande regler om god advokatsed" framgår bl a:
"2.1.1.Advokaten skall se till att klienten inte förorsakas onödiga kostnader.
4.1.1 Det arvode som en advokat debiterar skall vara skäligt.
Att bli skäligt debiterad anses vara ett klientprivilegium. Oskälig arvodesdebitering utgör
enligt förarbetena till 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken exempel på förfaranden
som skall kunna föranleda disciplinärt ingripande mot en advokat. Eftersom
bestämmandet av skäligheten är beroende av ett flertal faktorer, som kan vara svåra att
bedöma var för sig och även svåra att avgränsa från varandra, måste det accepteras att
skälighetsbedömningen kan bli skönsmässig. Det behöver därför inte vara ett
åsidosättande av god advokatsed att advokatens bedömning inte överensstämmer med ett
beslut i ett rättsligt förfarande. Regeln får inte uppfattas som att den utgör ett hinder mot
advokatens frihet att med viss marginal bestämma sitt arvode. Brott mot god advokatsed
föreligger om advokaten flagrant har åsidosatt regeln. (Se Wiklund, God advokatsed
s. 360).
4.1.4 En advokat skall i anslutning till att uppdraget antas ange principerna för sin
debitering samt upplysa klienten om vilka faktureringsrutiner som advokaten avser att tillämpa."
Konsumenttvistnämndens bedömning verkar skälig såvitt avser "ett för klienten billigare sätt att ta sig till mötet - till exempel kollektivt eller taxi" men oskälig ifråga om att gångtiden sattes ned till hälften av beloppet" (d v s 1 250 kr; redan det en "onödig promenadkostnad", kan man tycka!).
..."advokatens frihet att med viss marginal bestämma sitt arvode. Brott mot god advokatsed
föreligger om advokaten flagrant har åsidosatt regeln".
Disciplinnämndens beslut borde väl, om inte annat, åtminstone ha föranlett att Konsumenttvistnämndens bedömning stod fast.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.