Skip to content

"Akilov - övertygad terrorist eller grovt utagerande asylsökande som fått avslag?"

DEBATT - av Madeleine Käärik, jurist och tidigare offentligt biträde åt Rakhmat Akilov i asylprocessen

 

Åbo-, IKEA-, förmodligen även Drottninggatanfallet… Våldsamma demonstrativa handlingar utförda av asylsökande som nyligen fått avslag... Finns det en gemensam nämnare? Kan man betrakta fallen som ett nytt oroväckande socialt fenomen?

Jag minns den dagen i maj 2016 när jag stod med Akilov i hisshallen på Migrationsverkets kontor i Arlanda och diskuterade - som jag så många gånger tidigare har gjort med andra asylsökande inför en fördjupad asylutredning.

Han var stiligt och rent klädd, respektfull, artig - och gav i första hand intryck av en väluppfostrad, lugn och vettig person. Under intervjun var han samlad, logisk, samarbetsvillig.

Några månader senare - samtal med Akilov inför en muntlig förhandling. Vi åt lunch, talade om hans familj, barn och arbete i Sverige. Han var en ”lätt” klient, svarade välformulerat på frågor av processförare vid förhandlingen, uttryckte sig sakligt och lämpligt.

Beslutet som kom i slutändan var dock ett avslag. Visste han att avslaget mest sannolikt inte skulle leda till tvångsverkställighet? Började han då förbereda sig för alternativet till att hamna i ett Uzbekiskt fängelse där många finner sig som återvänder till Uzbekistan från utlandet efter att ha sökt asyl?

Bilderna av händelser på Drottninggatan på TV:n, de första nyhetsavsnitten i medierna, vetskapen om att ett barn från sonens skola hade dödats av lastbilen… Och nyheten om att detta skulle ha begåtts av samma klient som jag mindes så väl?

Detta var svårt att uppfatta från första början - utan att de korta tidigare intrycken från bekantskapen skulle mana till ifrågasättande.

Hur ska vi förhindra att förtvivlade asylsökande som fått avslag begår avskyvärda brott? Vilka verktyg ska rättssystemet ha för att en asylsökande som har fått lagakraftvunnet beslut lämnar Sverige frivilligt, alternativt att en tvångsåtgärd kan företas i rätt tid - för att värna om medborgarnas säkerhet?

Skulle situationen ha kunnat bli annorlunda om Rakhmat Akilov blivit underrättad om att Sverige inte verkställer utvisningar till Uzbekistan med tvång?

Vi som arbetar med asylrätt vet att i Uzbekistan döms man till fängelsestraff om landets myndigheter får kännedom att man har sökt om skydd i Europa. Norge verkställde tidigare till Uzbekistan och personerna blev dömda till långa fängelsestraff.

Det som hände på Drottninggatan - var det en välplanerad terrorattack eller vad det ett desperat våldsamt utagerande av förtvivlan?

Utan att besvara alla dessa hypotetiska frågor som jag dock inte kan sluta ställa till mig själv, väljer jag att gå vidare i mitt resonemang.

Kan Sverige åstadkomma ett fungerande system för att verkställa utvisning av dem som skall lämna landet och härmed skydda sina medborgare från eventuella framtida våldsbrott?

Sedan nyligen har Migrationsverket ett verktyg som otvivelaktigt kommer att slå igenom och påverka återvändandeprocessen i en positiv riktning. Detta är tillämpning av återreseförbud.

De som valt att leva gömda för att söka asyl på nytt efter preskription - det vill säga fyra år efter lagakraftvunnet beslut - meddelas nu regelmässigt återreseförbud på två år för att de inte har hörsammat avvisningsbeslutet i en tidigare asylprocess.

Vissa asylprövningsenheter meddelar upp till fyra år och lagen ger möjlighet att meddela upp till och med fem års återreseförbud. Detta leder till att asylsökande inte kan ansöka om arbetstillstånd under denna tid.

Det kommer att ta tid innan asylsökande blir införstådda med rättsverkningarna av återreseförbud. Detta är dock ett kraftfullt verktyg för att få asylsökande att samarbeta i återvändandeprocessen.

I början av min karriär som offentligt biträde frågade Migrationsverket alla asylsökande under en fördjupad asylutredning: ”Kommer du att samarbeta med oss om du får negativt besked från Migrationsverket?”

Frågan framkallade olika reaktioner hos mina klienter. De flesta uppfattade att verket redan hade en förutfattad mening om att mina huvudmän skulle få avslag på sin ansökan. Det kändes påfrestande för klienten och man försökte förtydliga att det enbart var en hypotetisk fråga.

Syftet med frågan var att identifiera dem som inte var samarbetsvilliga för att bättre kunna uppskatta risken att personen inte kommer att hörsamma avvisningsbeslutet.

Jag har varit med om att asylsökande öppet svarat att hon eller han inte frivilligt skulle återvända till hemlandet vilket ledde till att personen omhändertogs omedelbart på verkets lokaler och fördes till Migrationsverkets förvar med poliseskort.

Det är viktigt att dessa frågor ska fortsätta ställas under asylutredningen och inte begränsa sig till en enstaka fråga utan tillåta en kartläggning av vilka tankar asylsökanden har när det gäller återvändande till hemlandet - samt bilda en uppfattning om personens laglydighet och avvikanderisken.

Under hela asylprocessen finns det möjlighet att följa upp asylsökandens samarbetsvilja och hörsamhet gentemot myndigheterna utan att dröja tills de avviker från återvändandesamtal. Nuvarande system med mer aktiva kontakter med sökande under asylprocessen i form av uppföljningssamtal och återvändandesamtal är mycket befogad åtgärd från verkets sida.

I förening med polisens insatser med ID-kontroller på arbetsplatser, tunnelbana m.m. kan man få betydligt mer välfungerande metod för att få grepp om dem som lever gömda eller väljer att inte legalisera sin vistelse i Sverige.

Visserligen löser inte återresandeförbud, återvändandesamtal eller beslut om förvar problemet med det stora antalet asylsökande som väljer att leva undangömda i landet, men detta är några åtgärder som står till buds.

Sverige står inför stora utmaningar för att kunna garantera att asylsökande både behandlas rättssäkert men också att de inte missbrukar asylrätten och inte sätter svenska medborgares trygghet på spel.

I denna artikel har några åtgärder belysts mycket översiktligt. Det som man med säkerhet kan säga är att det krävs fler tydliga och kraftfulla åtgärder för att förbättra situationen.

 

Juristen Madeleine Käärik var offentligt biträde åt Rakhmat Akilov i asylprocessen.

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt