Skip to content

"Inte cirkus att försöka få sexuella trakasserier konstaterade - din kritik är oseriös Lena Svenaues"

REPLIK - av Agneta Broberg, diskrimineringsombudsman

 

Jag har - utan förvåning - tagit del av ännu ett av Lena Svenaeus inlägg om DO och DO:s verksamhet (Dagens Juridik 2017-11-06).

Den här gången ifrågasätter Lena Svenaeus DO:s processföring i ett mål mot staten genom Lunds universitet. Hon påstår att DO:s processföring varit otydlig, vidlyftig, innefattat ändringar av talan och onödig begäran om förhandsavgörande från EU-domstolen. Hon beskriver processföringen som cirkusartad.

Det är mycket allvarliga anklagelser om brist på professionalism som riktar sig mot skickliga processförare på myndigheten som framgångsrikt drivit flera svåra mål om just sexuella trakasserier. Jag har därför som en följd av kritiken gått igenom skriftväxlingen i målet.

Som före detta domare anser jag mig ha kompetens att bedöma om det ligger något i Lena Svenaeus kritik och jag menar att kritiken är oseriös.

Det är svårt att bevisa sextrakasserier när ord står mot ord och det kan noteras att tingsrätten inte heller såg någon anledning att fördela kostnaden annorlunda mellan parterna. Av förklarliga skäl finner jag det olämpligt att diskutera om bevisningen skulle räcka för en fällande dom.

Jag finner det också anmärkningsvärt att Lena Svenaeus anser att myndigheten ska godta förlikningar mot den enskildes vilja. Att förlikning är tillåten i ett tvistemål betyder naturligtvis inte att den enskilde måste förlikas.

I likhet med personer som utsätts för andra typer av kränkningar av mänskliga rättigheter drivs de absoluta flertalet av de personer vi företräder framför allt av intresset att få kränkningen konstaterad för att få upprättelse och förhindra att diskrimineringen upprepas i förhållande till andra.

Så var också fallet i det mål om Lunds universitet som Lena Svenaeus nämner.

Den student för vars räkning DO förde talan var själv mycket tydlig med att han inte ville förlikas och hade i likhet med flera av hans medstudenter hoppats på en prövning i frågan om sexuella trakasserier. För honom var det viktigt att universitetet ställdes till svars för det han ansåg sig ha utsatts för av en lärare på teaterhögskolan.

Han har själv gett sin syn på detta, bland annat i en intervju med SVT:s kulturnyheter den 10 oktober.

Den så kallade metoo-kampanjen har medfört en ökad medvetenhet om vikten av att sexuella trakasserier erkänns eller konstateras snarare än tystas ned. Därför framstår det som olyckligt att universitetet aktivt agerade för att förhindra en prövning av studentens påståenden om sexuella närmanden från lärarens sida.

Jag tror att alla som har någon form av insikt i dessa frågor förstår att målet inte handlade om pengar, utan just om att få de sexuella trakasserierna konstaterade.

Men grunden för Lena Svenaeus kritik i denna artikel, liksom i de många andra hon har skrivit genom åren, är att DO inte arbetar på det sätt som hon som JämO gjorde för femton år sedan med utredning av anmälningar och förlikningar.

Som jag uppfattar Lena Svenaeus kritik bygger den på en arbetsrättslig tolkning av ombudsmannabegreppet, enligt vilken DO ska fungera ungefär som en facklig ombudsman snarare än som en myndighet.

Min bedömning när jag tillträdde som DO var, och är fortfarande, att den typ av förlikningsverksamhet som Lena Svenaeus förespråkar inte kan förenas med myndighetens uppdrag. Myndigheten är inte ett tvistlösande organ, och ska inte verka för förlikningar annat än när det finns saklig grund för ett anspråk och den enskilde vill det.

I många av de fall DO driver i domstol är dessutom rättsläget oklart. I sådana fall är det direkt olämpligt att myndigheten söker att åstadkomma förlikningslösningar.

Av diskrimineringslagen framgår vidare uttryckligen att DO har ett tillsynsuppdrag, vilket gör att myndighetens huvudsakliga verksamhet är tillsyn. Vidare framgår det av lagen att DO har en möjlighet, inte en skyldighet, att företräda enskilda i domstol.

Min bedömning är att det endast är i fall där det finns ett starkt allmänt intresse av en rättslig prövning som den möjligheten ska användas.

DO är varken en fackförening eller en allmän advokatbyrå. Den här synen på DO:s uppdrag delas för övrigt av den förhållandevis färska statliga utredning som Lena Svenaeus citerar.

Bland annat mot bakgrund av de missuppfattningar som finns kring DO:s uppdrag, föreslår utredningen att det i lagtexten ska tydliggöras att DO endast ska driva fall av principiellt intresse eller om det annars finns särskilda skäl.

Utredningens övergripande slutsats är också att myndigheten ska fortsätta arbeta ungefär som den gör idag.

Vidare förtydligar utredningen att myndighetens främsta skäl att föra talan i domstol ska vara att skapa praxis på diskrimineringsområdet i mål som kan ha betydelse för flera. Det säger sig självt att detta praxissyfte skulle motverkas om myndigheten i de målen eftersträvade förlikningslösningar mot den enskildes vilja.

Till skillnad från Lena Svenaeus anser jag inte att det främjar lagens efterlevnad att DO aktivt verkar för att den som bryter mot lagen kan köpa sig fri från anklagelser om diskriminering.

Jag anser inte heller att det anstår en myndighet att i tid och otid mot enskildas vilja pressa fram förlikningar, särskilt inte när rättsläget är oklart. En sådan lösning framstår om något som rättsosäker.

 

Läs också : "Processrättslig cirkus när DO hanterar mål om sexuella trakasserier i domstol"

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

8 comments

Något som jag är nyfiken på, är om det finns en sådan bilaga till arbetsordning som debattören Svenaeus hänför sig till, med innehåll att chefsjuristen har mandat att ingå förlikning men endast under förutsättning att diskriminering medgivits.

" Till skillnad från Lena Svenaeus anser jag inte att det främjar lagens efterlevnad att DO aktivt verkar för att den som bryter mot lagen kan köpa sig fri från anklagelser om diskriminering. " Frågan är vad som menas med detta uttalande. Nyttan av praxis lär vara liten mot bakgrund av fluffigheten i underliggande / tillämplig lagstiftning. Är det möjligen" skampålen " DO vill nyttja sig av ? En stadfäst förlikning tjänar då sitt syfte och skattebetalarna slipper i vart fall höga kostnader för DOs praktikanter.

"Skickliga processförare"? Jag läste domen och såg att DO:s processförare försökte föra en fastställelsetalan om ett rent sakförhållande, någon som naturligtvis avvisades av tingsrätten.

Hela diskussionen visar väl exakt vilken nytta samhället har av dessa myndigheter i politisk korrekthet.

Överlag tycker jag DO lämnar bra svar.

Vad jag inte förstår är hur sexuella trakasserier blir ett diskrimmineringsbrott.

För mig låter det som antingen ett sexuellt ofredande eller ett arbetsmiljöproblem.

Diskriminerad för mig betyder att tex jag och andra vinner på något gentemot någon annan utan skälig grund.

De tjejer som blir tafsade på konserter... är de diskriminerade?

Vad jag försöker förstå är vilken domstol som är behörig att döma om saken.

Tingsrätt eller arbetsdomstolen.

Ja, sexuella trakasserier faller under diskrimineringslagen.

Ok, tack för svar men vad är avgörande?

Är det vem som utför det eller var det sker?

Måste väl vara vem som gör det och dennes ställning gentemot offret. Plats sekundär.

Typ chef - anställd.

Då blir det allvarligare ju större maktställning som skiljer offer och förövare?

Tänker på Bill Clinton.

Måste vara svårare att visa på diskriminering om en främling tafsar på en främling på allmän plats. Hur kommer man då åt dessa förövare?

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.