Skip to content

"Arbetsgivarna och #metoo - de juridiska effekterna av att blunda för sexuella trakasserier"

DEBATT - Pia Attoff, advokat, Emmy Eriksson, paralegal och Kjell Eriksson, advokat, Advokatfirman Attoff Law

 

En månad in på uppropet #metoo har bristerna på arbetsplatser runt om i Sverige knappast undgått någon. Uppropet sprider sig senast inom teknikbranschen genom #teknisktfel och även juristbranschen har uppmärksammats.

Under #medvilkenrätt har nästan 6 000 kvinnliga jurister undertecknat krav på förändring inom branschen.

Skulle dessa trakasserier förekomma om arbetsgivare följer arbetsmiljölagen?

Debatten har framförallt rört samhällsstrukturer och brott mot den enskilda individen, men skulle detta kunna förhindras genom en mer effektiv arbetsmiljö?

En arbetsgivare har skyldighet enligt lag att agera mot sexuella trakasserier.

Viktigast är reglerna om systematiskt arbetsmiljöarbete som en arbetsgivare ska utföra löpande. Det finns en skyldighet att klarlägga vilka risker som finns på arbetsplatsen och det gäller såväl fysiska skador som psykiska såsom trakasserier.

Åtgärder ska i förekommande fall vidtas och följas upp. Arbetsmiljöverket har dessutom förtydligat arbetsgivarens ansvar när det bland annat gäller trakasserier i en särskild föreskrift.

Då arbetsmiljöbrott kan leda till utdömande av företagsbot eller straffrättsligt ansvar för arbetsgivarens legala företrädare är det förvånande att fler arbetsplatser inte tar detta på allvar. 

För den enskilde individen kan sexuella trakasserier på arbetsplatsen även komma att betraktas som en arbetsskada.

Dessutom kan arbetsgivaren dömas för diskrimineringsbrott om det är en av dennes företrädare som agerat i strid med diskrimineringslagen genom att sexuellt trakassera en anställd.

Det finns också en lag om skydd för så kallade visselblåsare. Anställda som larmar om allvarliga missförhållanden ska inte drabbas av repressalier.

En väl fungerande rutin för intern visselblåsning kan vara ett effektivt verktyg för att förhindra fortsatta trakasserier på arbetsplatsen.

Arbetsgivaren ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för trakasserier.

När arbetsgivaren får kännedom om trakasserier har denne ett ansvar att agera. Därför är det viktigt att de anställda anmäler trakasserier så snart som möjligt.

Systematiskt arbetsmiljöarbete ska även bedrivas löpande och en arbetsgivare kan endast i begränsad utsträckning skylla eventuella brister på okunskap.

Rutiner bör finnas på plats, exempelvis genom ett fungerande visselblåsarsystem, så att anställda inte tvekar att vända sig till sina chefer med dessa problem. Tystnadskultur är ett misslyckande.

Arbetsgivaren har ett långtgående ansvar. Utifrån den aktuella debatten kan slutsatsen dras att det finns allvarliga brister i arbetsmiljön ute på våra arbetsplatser. Detta trots att sexuella trakasserier på arbetsplatsen kan innebära stora problem för en arbetsgivare i form av straffansvar för dess legala företrädare, skadestånd, företagsbot och risk för arbetsrättsliga tvister.

 

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

12 comments

Hörde en medlem i en ny #grupp uttala sig idag,kommer inte ihåg grupp vilken eftersom de poppar upp som svampar en solig och regnig höst.
Det utsatta offret sade sig "inte blivit sett och uppskattad på rätt sätt" på sin arbetsplats.

Ja, definitionen på "övergrepp" har sannerligen blivit bred...

De olika påståenden som slungas ut ska antingen prövas i domstol,arbetsrättsligt och inte i #folkdomstolen.

Jag utesluter inte att feministisk aktivism ligger bakom en hel del av de #vihängerut grupper som bildas.
http://www.bonton.se/modules/bonton/file.asp?d=2017-12-02

Långtgående ansvar för arbetsgivare....skadestånd....företagsbot. Här börjar man ana åt vilket håll det lutar.
Så, vad som sägs är att för fiffiga och kreativa jurister finns här en affärsmöjlighet i att stämma företag (helst sådana med mycket pengar) för verkliga eller påstådda trakasserier. Det är inte alls nödvändigt att driva varje ärende till rättegång utan med rätt upplägg kan man få till en förlikning med bra ekonomiskt utfall. Mums!

I nästa steg finns den ytterligare affärsmöjligheten att erbjuda "beskydd" mot sådana stämningar genom att hjälpa till med att producera "bevis" för att företaget gjort allt i sin makt för att förebygga/förhindra trakasserier av kvinnor.

I nätupplagan av Scientific American den 10 november beskriver Vicki Magley och Joanna Grossman hur amerikanska företag skaffar sig en "policy" och "internal grievance procedure" för att hantera trakasserier. Detta görs därför att det då blir lättare för företagen att klara sig hyfsat helskinnade om det skulle bli juridiska problem. I det här sammanhanget ges även olika "training programs".

https://blogs.scientificamerican.com/observations/do-sexual-harassment-p...

Som Magley och Grossman påpekar har det inte gjorts särskilt många studier av effekten av sådana åtgärder och den enda studie som undersökte om "sexual harassment training" verkligen reducerar sexuella trakasserier fann att utbildningen inte hade någon effekt ("found that the training was ineffective").

Men visst, att erbjuda "kurser mot trakasserier" kan nog också bli lönsamt. Särskilt lönsamt kan det nog bli om man gör det i samarbete med eller i samförstånd med någon advokatfirma eller juristbyrå som specialiserat sig på att representera kvinnliga arbetstagare som menar sig ha blivit trakasserade/diskriminerade eller något annat som en fiffig jurist kan skylla på arbetsgivaren.

Enligt slaskpressen är det ett rent nöje:

https://www.expressen.se/noje/timell-utredningens-kamp-mot-klockan/

Jag skulle vilja tillägga att risken med de juridiska konsekvenser för arbetsgivare och enskilda personer som väljer att blunda är högst marginella, i jämförelse med den förtroendekris ett oacceptabelt beteende skapar hos potentiella kandidater för anställning, medarbetare, kunder, samarbetspartners m fl.

Vem vill söka anställning hos ett bolag eller en chef som saknar inre moralisk kompass och civilkurage? ”Losers söker losers”... Det tar lång tid att bygga förtroende och varumärke, men att rasera det tar blott en sekund. Själv vill jag jobba med människor vars människosyn och värderingar jag delar, och som vågar ”walk the talk”. Detta är en betydligt större fråga än bara trakasseri utifrån kön. Blir minst sagd konfunderad över kommentarerna till denna debattartikel. Till alla er som blundat tidigare, ovsett ställning - dags att vakna och göra rätt !!!

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.